”Cava är gudarnas nektar och bättre än champagne”

Amerikanska burkviner, heta hotell i Stockholm, fenomenet staycation och trendigt bubbel från hela världen – det är några av samtalsämnena i nya podden ”Dos Gardenias”

Fotografen, DJ:n och Netstyles nöjeskrönikör Carlos Norlén och skribenten, utbildade sommelieren Amalia Gonzalez Stöckel är personerna bakom ”Dos Gardenias”. De reder ut funderingar kring livets nödvändigheter med fokus på drycker, resor och serier.

Carlos är cavakonnässör av rang men i övrigt ganska novis inom dryckernas värld. Amalia guidar Carlos kring vad som är vad och varför. Med i varje avsnitt är också en gäst, som har erfarenhet av ett eller fler av de teman som gardeniorna surrar kring.

Namnet ”Dos Gardenias” är taget från en bolero som spelas i Amalias och Carlos favoritserie ”Narcos”. Likheten mellan dem och själva växten Gardenia får du veta i första poddavsnittet. Netstyle passade på att klämma ur poddparet information om vilka viner man beställer för att imponera, varför vissa saker smakar bättre utomlands än hemma och vilka drycker som är klart underskattade.

Er podd handlar om ”mat, vin och resor” enligt er själva. Hur kom ni på idén att starta podden?
Amalia: ”För att vi båda älskar mat, dryck, resor och serier och brukar ständigt prata om det. Vi saknade något som tog upp dessa ämnen på ett kul sätt. Podd är dessutom nytt för oss båda, och vi ville testa huruvida vi gjorde oss bra i etern. Jag är P1-nörd och min stora idol är Karsten Thurfjell, som elegant växlar mellan dryckesrecensioner och kultur.”

Carlos: ”Precis så. Dessutom tänkte jag att om random millennials kan snacka skit i 30 minuter så kan vi minsann göra det också fast mycket bättre. Vi bestämde oss tidigt för att inte tumma på vare sig ljudkvalité eller innehåll. Vi pitchade in idén till ett produktionsbolag som nu håller reda på oss med silkeslen järnhand.”

”Om random millennials kan snacka skit i 30 minuter så kan vi göra det också fast mycket bättre”

Ni är båda latinos, är det därför det är ett jäkla tjat om cava hela tiden?
Amalia: ”Fråga cavakungen Carlos!”

Carlos: ”Cava är gudarnas nektar. Det är kvintessensen av att vara latino. Du har de sprittande bubblorna som symboliserar elegansen och samtidigt har du det råa med de lokala spanska (läs: katalanska) druvorna som inte låter sig tämjas lika lätt som de andra mer fancy (läs: franska) druvorna. Jag älskar att cavan slår sig för bröstet och ständigt tävlar med champagne lite så där kaxigt fruktlöst som ett mellansyskon. Dessutom är cavans prisbild väldigt trevlig så det möjliggör en högre konsumtion av kvalitetsviner.

Vad är det för fel på prosecco?
Amalia: ”Det får du reda på i första avsnittet av podden där vi pratar om mousserande vin.”

Carlos: ”Det är ju inget fel i sig med prosecco. Det är en produkt som kanske är mer lättillgänglig och passar den breda massan. Själv upplever jag den som alldeles för söt. Som Amalia nämnde så tar vi upp just den frågan med bubbelkungen Björnstierne Antonson redan i första avsnittet.”

”Den här Amaronehysterin bland svennebananer, jisses. Du kan lika gärna dricka en burk tjära om du inte parar det med rätt mat.”

Om man är helt novis och vill imponera på en dejt, eller sin chef eller whatever och ska köpa ett flott rödpang till en bit kött, vilket vin gäller då?
Amalia: ”Kolla efter vin gjort på druvorna Syrah, Cabernet Sauvignon eller Garnacha runt 150-200 kr. Det imponerar mer än en förutsägbar Amarone som blivit synonymt med flådigt vin – vilket det är, men det kräver mer av köparen än vad man tror. Det finns tyvärr massor med kackiga ”Amaronekopior” därute.”

Carlos: ”Precis, den här Amaronehysterin bland svennebananerna, jisses. Amarone kräver en hel del av konsumenten. Visst, många av dem säljs i en liten fancy trälåda för 300-400 spänn flaskan men du kan lika gärna dricka en burk tjära om du inte parar det med rätt mat. Vi kommer att reda ut detta i ett kommande avsnitt. Amarone med rätt mat till är himmelriket! Förutom de druvor som Amalia nämner ovan så tycker jag att även en Pinotage för ca 100-200 kr fixar biffen!”

Hur ser ni på det här med lådvin? Måste man skämmas om man dricker det?
Amalia: ”Man får dricka precis vad man vill utan att skämmas, precis som man får shoppa och ha på sig i princip vad man vill. Däremot bör man komma ihåg att ett lådvin kan liknas vid klädkedjornas produkter. De är producerade på löpande band och är med stor sannolikhet gjorda av druvor av varierande kvalitet och mognad som sedan pimpats för att smaka okej. Det är tyvärr svårt att prata om vin som hantverk när det gäller lådviner.”

Carlos: ”Här ska man icke skemmes. Men som sagt, det är ett helt annat kvalitetstänk i produktionen. Däremot har jag haft många trevliga stunder i solnedgången tillsammans med goda vänner med en box av sommarvinet nummer 1: 99 Rosas Rosé Organic!”

”Lådvin är som klädkedjornas produkter, producerade på löpande band”

Om ni var en dryck, vad skulle ni vara då och varför?
Carlos: ”En cava eller en Pinotage. Lite ”skitig och ruffig” men ändå elegant.”

Amalia: ”Hmmm. Helt klart ett destillat, en vodka. Till synes något genomskinlig, len och ofarlig, men kan slå till rejält.”

Den bästa drycken ni smakat, vad var det? Och var någonstans i världen intogs den
Carlos: ”En upplevelse jag aldrig glömmer var första gången jag drack Pinotage (som är Sydafrikas nationaldruva) i en restaurang i Kapstaden 2005. Jag kommer ihåg smakbomberna jag fick av min första slurk Diemersfontain Pinotage 2003 tillsammans med en zebrastek med en ljuvlig choklad/chili-sås. Jag blir tårögd än idag vid minnet.”

Amalia: ”Åh, herregud så svårt… Det fantastiska med att vara verksam i denna värld är onekligen att den aldrig sinande strömmen av doft- och smakupplevelser. Det kan dock vara alla gånger jag druckit champagnen Krug. Den är så extremt god!”

Är det kanske så att atmosfären förblindar vårt omdöme om exempelvis vin?
Carlos: ”Helt klart! Jag är en sucker för stämningar och inredningar. Jag får stålsätta mig och koncentrera mig på drycken en stund. Men jag är noga med vad jag gillar och när det gäller vin är jag inte sen att påpeka det.”

Amalia: ”Absolut. Bara för att man befinner sig på en toppkrog eller på en middag och allt är noga utvalt av kunniga experter så betyder det inte att det måste falla just dig i smaken. Tyvärr tror jag också många inte vågar säga till att de inte gillar ett vin, man kanske tänker att man inte kan tillräckligt för att uttala sig – men det är bullshit, antingen gillar man något eller inte, så enkelt är det.”

Vissa drycker smakar ofta bättre i Positano än i Häggvik… Eller?
Amalia: ”Ja, men det har mer med miljön att göra. Hittar man ett supergott vin i Positano tycker jag helt klart att man bör kolla vad det är för något, notera druva och framförallt producent, kanske ta med sig ett par flaskor hem. Och sedan ha överseende med att det kan smaka helt annorlunda i Häggvik på grund av att det är ett annat sammanhang, annan mat (gjord på andra råvaror) som serveras till och så vidare.”

Carlos: ”Det är lika bra att inse att det aldrig kommer att smaka likadant. Det är så mycket som spelar in för din upplevelse; miljö, sällskap, stämningar, väder med mera. Ett perfekt exempel är min favorit-retsina Malamatina som smakar himmelriket i mitt och frugans sommarparadis, den grekiska ön Thassos. Jag fick tag på en flaska här hemma, den smakade trist grekiskt survin. Borta var kådadoften, den svala brisen från Adriatiska havet och den trettiogradiga värmen.

Vilken är den mest underskattade drycken?
Amalia: ”Digestifen, förmodligen för att många sådana är bittra.”

Carlos: ”Jag vill slå ett slag för den grekiska brandyn Metaxa. Otippat gott och grym smaksättare i såser.”

Det här med flygplansmat och dryck… Vad beställer man ombord på väg till sitt resmål, som har någorlunda värdighet i smak?
Amalia: ”Jag brukar skippa alkoholen helt nu för tiden då det känns bortkastat, och hålla mig till vatten eftersom jag blir så sjukt uttorkad under flygresor. Visst är det glammigt och världsvant att sippa bubblor i första klass, men nej.”

Carlos: ”Jag är precis tvärtom. Vatten är för dyrt. Jag kör all in wine & spirits, flaskorna är ändå så små. De som reser med mig, både vänner som kunder, kan min ritual vid det här laget. Det är alltid samma bild jag lägger upp på min Instagram: En bubbel eller två för att fira att vi är på väg. En gin och tonic som aperitif innan maten. Ett vitt vin till den lilla lådan med skagenröra och ett rött vin till den minimala biffen eller torra kycklingen. Good news är att Norwegian har nu tagit in Codorníus nya ekologiska cava i sortimentet. Kostar 20 kronor mer än vattnet. Hello, vad väljer man då? Jag har dock alltid stödstrumporna på!”

”I Istanbul kan du spana på saudiska prinsessor, rockstjärnor och fashion people”

Vilka weekend-resmål rekommenderar ni så här till våren, om man vill sitta på en uteservering med dyra solglasögon, spana in folk, dricka gott och känna sig kontinental?
Amalia: ”Rom! Eller Köpenhamn så klart, jag är stort Danmarkfan. Tror faktiskt det blir en kortis dit snart.”

Carlos: ”Mina all time-klassiker som aldrig kan gå fel: Barcelona eller Paris. Vill man ha en kombo av båda så rekommenderar jag Istanbul. Där har du span på ultracoola hipsters, vackra människor från hela världen, saudiska prinsar och prinsessor, rockstjärnor och fashion people. För att inte tala om arkitekturen, topprestaurangerna och den magiska stämningen i luften.”

Av Charlotta Flinkenberg Foto iStock

 

Inga kommentarer än

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras