Drygt en vecka kvar tills vi åker till Kap Verde för att plåta vår bok. Just nu är det därför fokus på inre och yttre skönhet för min del. Väldigt mycket ligger kring just ansiktsbehandlingar eftersom jag har så torr hy. Jag kommer att testa en massa fuktspecialare denna vecka som jag ska skriva om, både i produktväg och i maskinväg med nya innovationer. Igår fick jag del två i min behandling med Vital Infusor på Mimass kontor i Täby. Ni är några som frågat om behandlingen och den finns inte ute på marknaden ännu så än så länge går den inte att utföra men det kommer! När jag var där passade jag även på att ”frysa bort” några hudflikar, åldersvårtor (svinäckligt ord, sorry – men såna där små grejer som sticker ut på huden…) på halsen som jag stört mig på en längre tid. Jag har gjort det förut, både i ansiktet och på kroppen. En ytterst smidig metod som bränner till pyttelite och går otroligt fort. Tjoff tjoff. Pennan som utför behandlingen är väldigt precis och man skadar ingen övrig vävnad än just det som ska bort. Däremot så svullnar området upp några timmar efteråt och under en veckas tid kommer det se ut som om jag har fått fästingbett på halsen. Sedan trillar sårskorporna av (och då måste man vara väldigt noga med solskydd!).

Jag har även tränat en del pass denna vecka men inte så många som jag önskat. I helgen blir det lågintensiv träning med stretch eftersom jag är lite stel. Hela nästa vecka är det högintensiv träning som gäller med mycket cardio och styrketräning. På schemat nästa vecka står även del 2 av min hifu-behandling på lårens insida, samt del 3 av Vital Infusor, nya naglar, pedikyr och tandblekning (hemma med bettskenor under natten). Sedan, veckan efter det är det dags för ögonfransförlängning, kroppsmassage och spraytan. Herregud alltså, som man håller på! Haha…

Och nej, jag var inte bjuden på ELLE-galan i år. Men det är lika roligt varje morgon, efter galan (oavsett om jag själv gått eller ej), att messa med min bästis och konstatera vilka som INTE fick till det på röda mattan (som var lila) samt vilka som var fantastiskt klädda. Netstyles favoriter hittar du här!

Herregud så mycket jag shoppade idag! Jag har inte det minsta dåligt samvete dock, det var en halv evighet sedan jag köpte något till mig själv. Och jag är inte ens färdig, hehe… Det blev allt ni ser på bilden, saker från H&M och Asos. Och lite till. Kan visa allt på mig själv vid tillfälle, vissa saker är beställda från Asos och kan ju sitta som hej kom och hjälp mig, så det blir intressant detta.

Jag gjorde alltså en repris av min födelsedag, åkte med maken till Mall of Scandinavia igen. Åt på libanesen igen. Gick in på Zara, igen. Gick ut ifrån Zara, tomhänt, igen. Ledsen, men jag får panik när plaggen är kaostätt packade och det är värsta röran i butikerna. ORKAR inte bläddra igenom allt.

Prövade några plagg inne på Mango och blev överraskad över att de storlekar jag vanligtvis brukar kunna ha var för små. Nog för att jag ätit libanesiskt på restaurang två dagar i rad och lagt på mig lite i vinter, men blev ändå lite deppig över att inte komma i stl 38 i vissa plagg. Jag som brukar kunna ha 36 vissa gånger (med infällda backspeglar, lite glidmedel, håll in magen-gördlar och gott humör + mkt träning). Jag funderade en stund på hur jag skulle förhålla mig till denna besvikelse. Och landade i att vaffan – istället för att gräma mig över att plagget sitter illa, köp en storlek större istället! Problem fucking solved.

Igår kväll skulle jag egentligen ha varit med i Debatt som Belinda Olsson leder. De ville att jag skulle vara med och prata om Acne-gate med tanke på detta blogginlägg jag skrev för några dagar sedan. Jag övervägde att göra det, men då det sänds i Göteborg måste man först ta sig dit, sedan sova över pga går inga tåg/flyg hem så sent osv osv. Jag kommer att vara borta från mina barn i en vecka snart och ska bort på lördag och kände att det blev helt enkelt överslag på frånvaro från dom. Plus att jag verkligen inte har tid. Det hade varit superintressant och kul att få vara med, men jag såg att duktiga Frida Zetterström var med istället (hann inte titta pga jobbade).

Prioriteringar, kallas det för.

 

Min födelsedag

Igår fyllde jag år. Det firade jag genom att först käka lunch på ett libanesiskt nytt ställe i Mall of Scandinavia. Jättegott! Sedan var det tänkt att jag skulle få en timmas fri shopping inne i mallet, att handla vad jag vill (typ, fast ändå inte) – i present av min man. För en hårt yrkesarbetande trebarnsmorsa är det en väldigt flott present, för trots att jag skriver dagligen om shopping hinner jag ALDRIG köpa saker åt mig själv. Men efter den goda libanesiska buffén var jag så trött, så efter att ha godtyckligt rafsat åt mig lite plagg på Zara så kände jag mig till slut bara less på allt, orkade inte ställa mig i kön till provrummet och köpte ingenting.

Vi åkte hem och jag var så trött att jag tog en tupplur på kontorets soffa. Och sov och sov. Medan min man hämtade barnen, lagade mat till dem, tog hand om allt hemmafix mm. Även det en fin present för en utarbetad morsa. Sedan käkade vi skaldjur och drack Prosecco när barnen hade lagt sig och efter det var det tänkt att vi skulle se en bra film. Men gissa vad – jag somnade efter tio minuter.

Så nu är det torsdag och min man tycker att det blev ju en ganska dålig dag sammantaget eftersom jag sov bort hela födelsedagen, så idag ska vi göra om allting en gång till! Vi får se vilka shoppingfynd jag släpar hem idag.

Min energi är rätt låg just nu. Skulle ha åkt och tränat igår också men det pallade jag inte. Det frestar på att fylla 47! Annat var det för sex år sedan när jag jobbade på CHIC, då tillbringade jag dagarna på kontoret med två inoljade hunkar som fläktade med palmblad, haha…

En säker stilvinnare är jeans i kombo med kappa. Finns ingen outfit som jag gillar så mycket som denna på vintern och hösten! Här får du några finfina inspiratörer i streetstyleväg som lyckats kombinera kappa ihop med jeans på fyra olika sätt. Och jag har letat upp snarlika plagg och accessoarer som du kan klicka hem redan idag. (Pax för leopardkappan och Whyred-väskan, by the way).

LEOPARDKAPPAN + VIDA FRANSIGA JEANS

Fuskpälsjacka med leoprint, Vila, 1099 kr. Vida jeans med fransig kant, Dagmar, 900 kr. Ballerinaskor med gulddetalj, Butterfly Twists, 599 kr. Mockaväska, Ellos Accessories, 719 kr. Basic T-shirt, Nanso, 399 kr. Hoop-örhängen, Sophie by Sophie, 490 kr.

SVARTA SKEPPARKAVAJEN + MÖRKBLÅ SKINNYS

Mörkblå, skinny jeans med hög midja, Ellos Collection, 399 kr. Svart skepparkavaj med guldknappar, Ellos Collection, 999 kr. Långärmad baströja, More Than Basic, 279 kr. Svarta skinnpumps, Ellos Shoes, 799 kr. iPhone X, 64GB, Apple, 11.999 kr. Högpigmenterat läppstift i nude-ton, Maybelline, 119 kr.

ROSA COCOONKAPPAN + RIPPADE JEANS

Jeans med slitningar, Ellos Plus Collection, 499 kr. Ljusrosa kappa, Dagmar, 2277 kr. Grovstickad tröja med flätmotiv, Ellos Collection, 200 kr. Vinröda mockakängor, Ilse Jacobsen, 1049 kr. Solglasögon, Triwa, 1199 kr. Rosa mockaväska, Vagabond, 899 kr.

GRÅ ROCKEN + UPPRULLADE JEANS

Vit tisha med tryck nedtill, Hunkydory, 699 kr. Grå, lätt utställd kappa i ullmix, Ellos Plus Collection, 999 kr. Jeans med raka ben, Close by Denim, 250 kr. Nätstrumpor, Pieces, 129 kr. Axelremsväska, Whyred, 2499 kr. Pumps med snygg skärning, Billi Bi, 1999 kr.

Foto All-About-Fashion

INLÄGGET INNEHÅLLER AFFILIATE-LÄNKAR FRÅN ELLOS

Om jag bara har en minut över för att sminka mig så prioriterar jag mina ögonbryn. Utan dem känner jag mig naken, svag, rädd, mesig, genomskinlig – ja, allt det där. Har jag tre minuter hinner jag även gå loss med foundation vilket är viktigt för mig då jag har rätt flammig hy och lite rödrosa näsa. Och så hinner jag även avsluta med lite rouge. Bryn + foundation – det är liksom ett minimum. Resten är bonus.

Jag ska snart fixa franförlängning igen som jag har på dessa bilder. Det är inget jag bär året om, för jag blir i ärlighetens namn lite besvärad av dem när jag ska sminka mig (det funkar ju inte med eyeliner för mig och fransextensions, för removern som man tar bort sminket med riskerar att wipea bort dem), plus att jag tenderar att sova väldigt hårt på ena sidan och då bryter jag fransarna som sedan ligger på kudden på morgonen som ”lik”.

Men inför resan till Kap Verde då vi ska plåta träningsboken är det perfekt med fuskfransar som ändå ser lite naturliga ut, eftersom vi inte ska ha så mycket övrig makeup.

Foto Pavel Maira (som inte hann retuschera bilderna överhuvudtaget, jag orkade inte vänta på tushade versioner, så dessa är the real deal…)

När någon meddelar i mail: ”Jag ringer dig imorgon!” så ljuger jag till svar: ”Ja, gör gärna det!”. Men sanningen är att jag avskyr att prata i telefon. Jag har fullt utvecklad telefonfobi. Pernilla Wahlgren har berättat för mig att hon lider av samma fobi. Kanske några av er läsare också? Det har inte med blyghet att göra, för jag pratar mer än gärna (och helt oavbrutet faktiskt) med människor live. Men själva telefongrejen… jag fixar det inte. Jag gissar att obehaget ifråga handlar om att jag känner mig överrumplad och halvt attackerad då någon ringer. Jag är lat och bekväm och GILLAR INTE när jag får krav slängda rakt i örat då jag kanske står och gör något annat. För 98% av telefonsamtalen jag får är inte kravlösa, de handlar om att jag måste prestera, göra något, lösa ett problem, komma med en smart idé, konfronteras med något jag velat undvika, eller att jag måste tacka nej till något evenemang jag inte kan närvara på, säga nej till en tjänst jag inte vill köpa och så vidare i all oändlighet.

Jag har verkligen inget emot personen ifråga. Jag har bara något emot telefonsamtal.

For the love of God – ring mig inte! Jag älskar den här utvecklingen med mail och messenger och allt som uppfunnits, just för att SLIPPA prata. Dessutom uttrycker jag mig bättre i skrift än tal (ni som lyssnat på vår podd kan säkert hålla med).

Jag skäms över att säga att jag flera gånger nonchalerar att svara då det ringer. Även fast jag ser vem det är som ringer. Den sofistikerade vita lögnen. Jag har verkligen inget emot personen ifråga. Jag har bara något emot telefonsamtal. Och är det någon jubelidiot som ringer från skyddat nummer, då är det hundra procent garanti på att inte få svar.

Min telefonfobi ställer förstås till det för mig yrkesmässigt och ibland även privat. Men jag har har lyckats navigera förbi de värsta frustrationsmomenten genom att JAG tar kommandot över telefonsamtalet och är den som ringer upp. Först svamlar jag ihop en ursäkt om varför jag inte kunde svara och sedan ringer jag då jag har samlat mig och är mentalt förberedd. För det är ju faktiskt så, att det går ungefär en miljon gånger snabbare att lösa saker muntligt och slippa missförstånd via mail och sms. Det tar tid att skriva och formulera svar och inte sällan så stöter jag på folk med utmärkta skills verbalt som är idérika och kunniga, men som helt enkelt inte är bra på att uttrycka sig i text. De kan ha lätt dyslektiska bekymmer eller helt enkelt vilja prata istället. Och vill man ha till en deal är det ALLTID bättre att ta det via telefon (ännu hellre IRL förstås) – lex Fredrik Eklund.

Med det sagt – don’t call me. I call you.

Jag googlar bikinis, bokar solduschbehandling inför resan och prokrastinerar hejvilt med en massa konstiga uppgifter (typ att radera bilder i mobilen pga dåligt minne) istället för att göra det jag BORDE göra. Nämligen dra vinnare i tävling jag haft här i bloggen, skriva klart intervju med Jenny Strömstedt, påbörja research för artikel till DV Mode, spela brädspel med barnen (som jag lovade göra igår men sköt upp till idag pga kan inte reglerna för detta nya brädspel och orkade inte lära mig det igår), träna och duscha (kanske rentav tvätta håret, det är ju ändå söndag!), testa nya hudvårdsprodukter, lägga en fuktmask och svara på en massa mail.

Dessutom är jag ovanligt frusen och sitter här med fyra lager plagg pga värmen gick i huset inatt (åtgärdat nu) så det var iskallt då vi vaknade. Har satt på en brasa men fryser fortfarande. Är osminkad och svullen i ansiktet och har ett extra hängande ögonlock pga slog i huvudet i en skåplucka som jag lät stå öppen då jag tömde dismaskinen imorse.

Ungefär så har ni min söndagsstatus.

Men INOM mig ser jag nedanstående lady, som galopperar runt på Milanos gator i lackbrallor, keps och solisar, med en Alexander McQueen-clutch i ena handen och sin iPhone i den andra. Ja, så ÄR jag ju. Egentligen. Målbild till våren. Men först måste jag dyka ner i mitt riktiga liv några timmar.

Foto All-About-Fashion

Igår lade jag mig i behandlingsstolen och fick först en lätt kemisk peeling med PH-värde 3,1 och 35% aktiva syror för att luckra upp huden och göra den mottaglig och helt clean inför steg 2 i behandlingen som var Vital Infusor. Det var andra gången i mitt liv jag gjorde en kemisk peeling. Första gången var innan jul då jag blev helt orange och huden föll av (ni kan läsa om det här, värre än det låter och var i helt i sin ordning). Då var det en annan sorts peel av tuffare karaktär. Den här gången handlade det om att ”öppna upp” huden. På en skala mellan 1-10 sved det kanske 2. Det pirrade lite men inte så mycket mer än så.

Vital Infusor hörde jag talas om redan förra våren, då jag gjorde research inför en artikel till Amelia Kropp & Skönhet om nya skönhetsbehandlingar. Men då hade inte maskinen kommit till Sverige än, så det gick inte att testa den då. Vital Infusor är alltså den senaste innovationen av sådana där så kallade ”Beauty Guns”, där man genom olika tekniker slussar ner hyaluronsyra och en massa andra gottigheter med aktiva ingredienser långt ner i hudlagret (1-1,5 mm).

Själva grejen med dessa metoder är att man ska slippa injektioner, alltså sprutor, som en del kvinnor tycker är läskigt. Och man slipper även blåmärken och annat och kan promenera ut från kliniken direkt efteråt utan besvär. Vital Infusor skjutsar/forcerar ner produkterna i huden med kraftfulla oxygenimpulser. Det gör inte det minsta ont, men låter lite lattjo och särskilt runt öronen är det lite obehagligt för det känns som om någon håller på med en byggmaskin precis vid hjärnan. Typ.

Behandlingen gick fort (själva rengöringen/peelingen kanske 25 min och Vital Infusorn 25 min). Förväntat resultat är en förbättrad hudton, reducering av fina linjer och rynkor, ökad fuktnivå osv. ALLT som jag behöver just nu med andra ord! Jag ska gå på två behandlingar till hos Mimass (som är leverantör av produkterna och maskinerna) – sedan ska jag visa upp resultatet med före- och efterbilder!

Mia Skäringer har kritiserat Acne för deras val av modeller som hon och poddkompisen Anna Manheimer tycker ser ut som anorektiska tolvåriga flickor. Ni kan läsa mer om detta här. Och enbart för att det är en mäktig kritiker som Mia så har Acne bemödat sig att svara på kritiken och påstår att de har gjort fel.

Yeah, right.

Så här tycker jag i frågan. Jag är HELT med Mia Skäringer och Mannheimer här. Man måste ju vara fullständigt vrickad i huvudet (alternativt ha jobbat i modebranschen för länge) om man på allvar tror att det är sunt eller inspirerande att använda modeller som ser ut som flickorna som Acne har valt. Inget ont om flickorna i sig, de är söta tjejer som hamnat i klorna på cyniska AD:s, fotografer och stylister, eftersom några dudes med ironiskt bockskägg på en cool byrå har bestämt att kampanjen och bilderna ska se ut så där. För att det är trendigt. Fortfarande. År 2018.

Å andra sidan gör ju Acne helt rätt, enligt gängse modepraxis. De är ängsliga och skitnödiga och skulle förmodligen hellre lägga ned varumärket än att använda normalstora modeller (som är myndiga eller ännu värre – vuxna kvinnor) för att målgruppen skulle få lättare att både kunna identifiera sig med varumärket eller känna sig fina i kläderna.

Mode handlar sällan om funktion. Mode handlar ofta om just fashion. Och fashion i många modemakthavares ögon går ut på att modellerna ska se så sura, unga, smala och sjuka ut. Sedan kan folk säga vad de vill – men så ÄR det. Herregud, jag tittar igenom catwalkbilder dagligen. Det blir fan bara värre och värre. Visst kommer det någon enstaka designer med ett halvljummet försök att ta in ”normalstora” modeller, men då ses det som någon freakshow och modemaffian fnissar generat och flyttar sedan åter blicken till det invanda – de svårt undernärda öststatsflickorna som vinglar fram på långa ben med håglös blick på catwalken.

Acne får ofta beröm för att de går emot strömmen och lyfter upp ickenormativa utseenden i sina kampanjer. Ja, alltså använder sig av modeller med hög panna, utstående öron, någon som är över 80 år osv. Och det är ju en fin ambition, men denna påstådda ”bredd” signalerar ju fortfarande ”cred” eftersom dessa ickenormativa modeller av någon anledning alltid är skitsmala och skitsura.

Jag är så fruktansvärt TRÖTT på att aktörer som Acne och ja, i princip 97% av alla andra kommersiella modeföretag fortfarande, 2018, dikterar såna här sjuka ideal. Och deras svar på Skäringers kritik är enligt mig bara slätstruket och ickekonstruktivt. På riktigt – gå i bräschen för en annan typ av modebild istället om ni nu vill vara så edgy. Det här med att göra kläder med tvivelaktig passform (som man egentligen skrattar åt), prissätta dem larvigt högt och placera dem på håglösa anorektiker – det har ni ju gjort med den äran i flera år nu. Jag menar, hela storyn bakom sagan ”Kejsarens nya kläder” upprepas ju gång på gång. Alla ser att det ser illa ut, men säger inget utan jamsar med och niger för kejsaren. Förutom ett barn som till slut säger sanningen.

Snacka ihop er med era creative directors och gör något JÄTTEANNORLUNDA istället. Här får ni några gratis tips: använd modeller i stl 40 som rimligtvis har lämnat puberteten, låt modellerna skratta och ha smink på sig istället för att se döda ut (jag vet, jätteomodernt men ändå såååå udda! Ni kommer att sticka ut!) och gör plagg som älskar kvinnokroppen och inte hatar den.

Leta bilder och skriva offerter samt producera texter/artiklar. Det är i stort sett vad mitt arbete går ut på. Bildletandet är så monumentalt stor del av min yrkesroll att folk knappt förstår det. Jag scannar igenom catwalk- och streetstyle arkiv dagligen från en bildleverantör som lägger upp runt 30.000 bilder per säsong. Sida upp och sida ner med bilder. Och så kollar jag igenom genrearkivet till andra artiklar samt kändisbilder. Hårddisken i mitt huvud blir därför rätt full och mätt på alla intryck. Det är fantastiskt kreativt stimulerande att se alla dessa bilder, men ibland känner jag att det tar stopp.

Då kan det vara skönt att sätta sig och göra något som är helt icke-visuellt istället, som att skriva offerter, göra handlingsplaner, sätta digitala strategier och uppföljningar och att skriva av mig. Jag skriver ungefär mellan 20 och 50 tusen tecken per dag. Det låter kanske helt sinnessjukt, men slår man ihop texter, längre artiklar, mail, sociala medier och annat så blir det den mängden.

För att koppla av just nu tittar jag exempelvis på de vackra handväskorna i pastellfärger från Chanels vår- och sommarkollektion. Som vanligt var det en spektakulär location, denna gång hade Karl Lagerfeld låtit bygga upp ett vattenfall. Färgerna från den trolska skogen med vattenfallet återspeglas i kollektionen. Så nu vet ni vilka väskor alla rika influencers och kändisar kommer att springa runt med i sommar!

Foto All-About-Fashion