Förra veckan gjorde jag en bikiniplåtning för första gången i mitt liv. Alltså, jag har fotograferats halvnaken förut (på semestern, samt till vår kommande bok), men inte som ”modell” för ett bikinimärke. Men nu kan jag bocka av den erfarenheten från min bucket list också, haha…

Jag och Sabina Dufberg tog hennes bil ner till Uddevalla i torsdags för att ta in på hotell och sedan kliva upp i ottan för att sminkas, stylas och sätta igång med bilderna. Hur Sabina förberedde sig för sin bikiniplåtning kan du läsa om här. Jag å min sida hade smort in mig som en tok med brun-utan-sol, så att jag var stiligt orange lagom till fotograferingen.

Hår- och makeupartisten Jessica Schädlisch gjorde ett bra jobb med att få mig glammig. Frida som är chef på Sunkini (som anlitade oss för detta jobb), gav oss rådet att inte ha på oss åtsittande plagg, eftersom märken från behåar och jeanslinningar mm tar flera timmar innan de försvinner (här jobbar vi inte med retusch och Photoshop tydligen… Jag behöver kanske inte tillägga att samtliga dessa bilder är the real deal!). Jag följde det rådet och satt barbacka, utan behå i sminket och kände mig smått obekväm över detta och försökte skapa stöd med hjälp av att ha armarna i kors…haha.

Förutom jag och Sabina så var forna fröken Kroatien med, 180 cm långa supermodellen Katica. Det krävs en viss typ av självdistans och självförtroende (som mitt!) för att känna sig bekväm i det sällskapet när man är 47-årig trebarnsmorsa. Men jag kände mig snygg och trygg. Vaffan – man lever bara en gång! Dessutom gillar jag att Sunkini vill visa sina badplagg på olika typer av kvinnokroppar.

Jag och Sabina kunde inte låta bli att apa oss framför kameran också. Man blir lätt trött på sitt eget forcerade leende och klämkäcka poser efter typ 2500 bilder…

Starka kvinnor lyfter varandra – bokstavligt talat! Lite bonusinfo: Jag fnissade lite på slutet (vid bild nr 1789, typ) och mumlade om att det där plastskyddet man har i trosorna (ni vet, sådant som sitter i badplagg i butiker då man provar), var lite obehagligt och att jag fick anstränga mig för att se helt obekymrad ut framför kameran, trots att det där skyddet knögglade sig och ”stack ut” och krånglade. ”Vadå, har du inte tagit BORT det?” frågade Frida förskräckt. ”Ehhh, näe?” svarade jag, dumstruten. Jag hade alltså låtit mig plåtas på alla bilder med skyddet kvar, ho ho ho…

Sabina är alltid redo för en selfie, hehe… Jag var smått chockad över vilket tempo vi körde. Det var verkligen bara ”tjoff tjoff, klick klick”, och så byta vinkel, framifrån, från sidan, bakifrån sedan – iväg in på toa med nästa ombyte.

Jag intervjuade Victoria Silvstedt för några år sedan och då berättade hon hur HON förberedde sig inför en bikinifotografering: ”Massor av workout förstås och no carbs AT ALL”, sade hon och spände blicken i mig. Victoria älskar (som jag) mat som pasta och desserter vanligtvis, men innan hon ska plåtas så kör hon strikt kost och träning minst tre veckor innan. Vilken tur att jag inte är professionell bikinimodell då! Jag och Sabina mumsade i oss en trerätters kvällen innan så att magen stod åt alla hörn.

Sammantaget var detta en surrealistisk men övervägande positiv upplevelse. Jag tror att de flesta kvinnor skulle må bra av en egoboost som denna, att bli sminkad, omhändertagen och sedan fotograferad på detta vis. Med eller utan bikini förstås, men man blir märkligt nog ganska avslappnad inför hur ens egen kropp ser ut då man får se den i tvåhundra vinklar.