Netstyles nöjesredaktör Carlos Norlén: ”Jag kollar serier 15-20 timmar i veckan”

Han såg om de första tre säsongerna av ”Game of Thrones” tre gånger, är galet förtjust i ”Sveriges Mästerkock” och tycker att ”Seinfeld” har det sämsta och störigaste låtintrot i historien. Carlos Norlén är både fotograf, DJ, radioprogramledare, poddare och kan nu även lägga till titeln ‘nöjesredaktör på Netstyle’ på sitt visitkort. Carlos kommer att skriva krönikor och artiklar regelbundet på Netstyle om TV-serier, film, musik och annat under rubriken ”nöje”. Få kan så mycket om populärkultur som han och vi kan garantera er att nästan ingen uttrycker sig lika kul, personligt och träffsäkert som Carlos.

Vill du veta mer? Läs den underhållande intervjun!

Du har en mångårig bakgrund som fotograf, men har även DJ:at de senaste åren och ska nu även in i podd-branschen. Har du svårt att bestämma dig för vad som är roligast? Eller vill du bara ha variation?
 Jag har varit yrkesverksam i mediabranschen i snart 20 år. Det är först nu som diversifiering känns rumsrent bland oss dinosaurier. Jag tackar alla millennials för det. Till höger och vänster trotsar de jantekonventionerna med bravur. Livet är för kort för att bara välja en av mina passioner så nu kör jag all in på alla! Jag plåtar lite mode på en strand där, regisserar en liten reklamfilm här och spelar lite skivor på kvällarna. Till våren kommer jag att ha en vin/mat och lifestyle-podd tillsammans med min mediakollega Amalia Gonzalez Stöckel. Produktionsbolaget gillade vår pitch och vi är nu i ”kill your darlings”-mode. Det inte många vet är att jag även har en radioshow i fransk riksradio en gång i månaden under mitt utländska DJ-moniker Sunday Lovers.

”Jag är en vandrande klyscha; medelålders med skägg, truckerkeps, ironisk vintage-jeansjacka som dricker gratiscava”

När du presenterar dig för någon, vad kallar du dig då yrkesmässigt?
– Fotograf, det är trots allt min huvudsakliga syssla och ”my first love”, så kommer det alltid att förbli. Däremot har jag på sistone börjat kalla mig för “mediaman” lite på skoj, inte utan en uns av självdistans och ironi förstås, jag är ju trots allt en vandrande klyscha. Medelålders, check. Skägg, check. Truckerkeps, check. Ironisk vintage-jeansjacka från Berlin, check. Hänger med fashion-millennials och dricker gratiscava på diverse visningar, check. Jisses, jag är rena klonen i media-Stockholm.

Du är en äkta serieknarkare! Hur många timmar per vecka avsätter du för att kolla på serier?
– I genomsnitt blir det ca 15-20 timmar i veckan. Det låter mycket men betänk att ca 30 % av min arbetstid går ut på transport och väntan. En jobbresa till Barca innebär cirka 6-7 timmar från det att taxin hämtar mig i ottan, tills jag kliver in i nästa taxi när jag har landat. På den tiden hinner jag klämma en halv säsong av ”Orange is the new Black”. Säkerhetskontrollen på Heathrow, en mardröm för de flesta, för mig är det två avsnitt av ”Suits”. Ett växelfel på pendeltåget i Älvsjö motsvarar tre avsnitt av ”Modern Family” och så vidare. Jag laddar altid ned minst en säsong till paddan innan en flygresa. ”Trust no wifi utanför Svea Rike”, gammalt globetrotterordspråk!

”Jag hinner se tre avsnitt av ”Modern Family” då det är växelfel på pendeltåget”

Vilka TV-serier old school-style följde du under din uppväxt, alltså då det inte gick att streama?
– Åh, nostalgifråga! Jag följde slaviskt ”Miami Vice”, ”Törnfåglarna”, ”McGyver”, ”Falcon Crest”, ”Mot alla vindar”, ”Onedinlinjen”, ”Cityakuten”, ”Seinfeld”, ”Cagney & Lacey”, ”Hill Street Blues” och ”NYPD Blues” (”På Spaning i New York”, som den hette i Sverige).

Vilken är den bästa musikvinjetten/trudelutten/introt till en serie? Och vilken är sämst?
– Bäst: Där måste jag svara med topp tre: 1. ”Bron”. Så genialisk och elegant! Lite drönarbilder på en betongbro, vattendroppar på en vindruta, billyktor ur fokus och ”Hollow Talk”, den bästa introlåten på denna sida millenniet, sjungen av Jannis Makrigiannis från det danska bandet Choir of Young BelieversAtt det ska till en vemodig dansk-grekisk popkille för att få mig tårögd! 2. ”Mad Men”. Silhuetten av en fallande Don Draper i 60-talsestetik i kombination med det moderna soundet från RJD2s låt ”A beautiful Mind”. Jag får rysningar än idag. 3. ”Snobbar som jobbar”. Serien i sig är mossig och 46 år gammal men introt med John Barrys 60-tals “Rivierapop” är en modern ADs våta montage-dröm. Ni som inte sett den måste googla ”The Persuaders Open and Closing titles” för att njuta av ett hederligt old school-hantverk. Sämst: Samma här, topp tre: 1. ”Suits”. Hur kan en så bra serie ha en sååå trist vinjett! Skyskrapor, knyta slipsen, kliva ur limon… Gäsp. För att inte tala om den skumma introlåten. 2. ”Homeland”. Jag får panik. Psykomusik med en psykotrumpet. Jag lyssnar hellre på den där läskiga syrajazzen som spelades var 5e sekund i de gamla Pippifilmerna. Jag spolar förbi introt direkt. Efter sex säsonger av min favoritserie har jag i ryggmärgen hur länge jag måste hålla in fast forward-knappen. 3. ”Seinfeld”. Serien som definierar mig som människa har TV-historiens sämsta och störigaste introlåt.

”Gubbarna i rustning skiter jag i, det är kvinnorna som driver GOT framåt”

Helt ärligt, hänger du med i alla sju parallella kungariken i Game of Thrones? Hur ska man ha koll på alla intriger? Ser du avsnitten flera gånger, eller är du inne på såna där fan-forum för GOT-nördar?
– Oh nej! I början hade jag noll koll på namnen. Det var “den där sköna dvärgen som kör oneliners och dricker vin”, det var “hon den snygga men kalla drottningmorsan” eller ”den där sliskiga kappvändaren” osv. Gubbarna i rustning skiter jag i, det är kvinnorna som driver serien framåt. Det har aldrig skrivits så starka kvinnliga karaktärer i någon serie ever. Nu efter sju säsonger är alla mina nära vänner, även skummisarna! Det är väldigt svårt att hålla koll på intrigerna. De tre första säsongerna såg jag om tre gånger. Nu hinner jag bara se de aktuella avsnitten en gång. Men det tuffar på nu inför slutsäsongen!

På 00-talet var det mer vedertaget att se nya filmer, men nu verkar TV-serie-tittandet helt ha tagit över. Din analys? 
– Det är en fantastisk utveckling! Det började för nästan 20 år sedan när HBO lanserade ”Sopranos” och ”Six Feet Under”, två serier som vände upp och ner på det traditionella sättet att berätta en historia. HBO var då en betalkanal som inte behövde ta hänsyn till vare sig annonsörer eller moralpoliser. När Netflix cirka 12 år senare lade ut hela säsongen av sitt då splitternya flaggskepp ”House Of Cards”, kunde inte utvecklingen stoppas. Plötsligt slapp vi alla trötta “Previously on…” och storyn kunde flöda som i en roman. Streamingtjänsterna är ett paradigmskifte av rang. Nu vill varenda stjärnskådis och demonregissör ha en egen serie. Det kanske har gått lite för långt nu. I Steven Soderberghs nya HBO-serie ”Mosaic” kommer tittarna att kunna styra handlingen via en app. Jag säger nej, det räcker nu. Det som sker är dock bra för biofilmen. Nu kommer det i framtiden att satsas på bra storys och ett gediget hantverk.

”Streamingtjänsterna är ett paradigmskifte av rang”

Vilket är det bästa snackset till en bra serie?
– Det råder snacksförbud under tiden ”The big five” pågår: ”Bron”, ”Game of Thrones”, ”Homeland”, ”Line of Duty” och ”Stranger Things”. Blinkar du eller tittar ner för en millisekund så dör din favoritkaraktär. Till övriga serier är det mysigt med lite parmesanchips och ett glas eller två av en välkyld Sauvignon Blanc.

Carlos tillsammans med Victoria Silvstedt under en plåtning i Monaco.

Av Charlotta Flinkenberg Foto HBO och privata

Inga kommentarer än

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras