Ena hallen, snart klar! Ska visa resultatet helt lite senare. Färgen är Alcros ”Silke”. Visst blir det fint? Lamporna är från Markslöjd.

Just nu består mitt liv av en del makeovers på olika plan. Dels pågår ju vårt hus en förändring i och med att vi renoverar en del och målar om som besatta i en massa rum. Vi ringer in möbler från auktionssajter och kollar inredning på nätet. Ljust och fräscht är utbytt mot mörka, mättade nyanser och jag ÄLSKAR MÖRKA VÄGGAR! Särskilt i kontrast med vita snickerier som golvlister, dörrfoder, fönsterkarmar mm. Gör ett samarbete med Måleributiken i Alvik och kan knappt vänta tills jag får visa er resultatet i alla rum. Det blir verkligen fint men jag håller helt ärligt på att måla mig till vansinne…

Vardagsrummet målade vi om redan i vintras till den mustiga, khakigröna färg. Taklampan är dock ny, från Markslöjd. Du hittar den bland annat här.

Det var på tiden, om man säger så!

Inte bara hemmet utan mitt hår har fått sig en makeover. Jag har helt prioriterat bort mitt utseende i sommar och lagt allt fokus på hemmet och att vara med barnen. Men nu i och med säsongsskiftet är jag sugen på att göra lite ansiktsbehandlingar igen, börja fixa naglarna, gå till frissan oftare, träna mer regelbundet, äta bättre mm.

Före: långt, solblekt, deppigt, livlöst med slitna toppar…

Frisörbesök har jag hunnit avklara – jag klippte över en decimeter och tonade håret i en mörkare nyans. Hos duktiga Sofia som äger salong Ljusberg.

Efter: en fräsch så kallad ”lob”!

Hos min frisör får man prosecco och popcorn, mitt på dagen – mitt i veckan! Ni förstår kanske varför jag trivs att gå dit?

De roliga glasögonen har Sofia själv designat, hon säljer dem i salongen. Du kan spana in utbudet på instagram @alleyesonmeshades

Jobboutfit idag: skinnkjol från Day, kavaj från Marville Road (du hittar den här)//adlink, glittrig polo, H&M, skinnväska Marc Jacobs, sneakers Deichmann (hade pumps som ombyte i väskan). ÄLSKAR kläder man slipper stryka! Jag hade ett kul och spännande möte inne i stan idag i min roll som förlagsredaktör/PR-konsult för Cissi Wallins bokförlag. Imorgon har jag ytterligare ett jobbuppdrag inne i city som kräver att jag sminkar mig och tar på mig annat än mjukisbrallor. Bra för min modekaraktär!

Ytterligare en makeover i huset: vårt ”utsiktsrum” fick mintgröna väggar! Vi har inte inrett rummet än, det är på G. Tyvärr är dessa fönster inte likvärdiga resten av husets vackra, äldre fönster i originalutförande. Denna del/rum har tidigare varit en balkong som de byggde in någon gång på 60-talet (tror jag). Därför sitter inget spröjs på dessa fönster. Vi har dock funderat på att fuskrenovera dem och sätta på oäkta spröjs… Även om många tycker det är att häda. Men men… Det kommer se mer enhetligt ut. Taklampa från Aneta.

Ni får svar på era sista frågor alldeles strax i bloggen, jag har bara inte haft tid helt enkelt, men ska försöka beta av en del måsten på min to do-list denna vecka.

Ledsen för radioskugga, har så otroligt mycket jobbuppdrag att beta av i september parallellt med renovering och ommålning hemma. Men här river jag av en del svar till flera av era bra frågor från septembers frågestund!

Har beundrat bilder från din walk-in-closet vid flera tillfällen här i bloggen och på instagram och kan inte låta bli att uppriktigt undra: NÄR använder du alla de där högklackade skorna? Jag ser dig nästan alltid bara i sneakers? Och så jobbar du väl hemma? När har du pumps egentligen? Inget illa ment, vill bara veta! Och när jag ändå frågar: vilka skor blir heta i höst och vilka skor tycker du är helt överskattade och skulle aldrig ta på dig? /Jenny S

SVAR: Din undran är helt korrekt – jag bär sällan högklackat nuförtiden. Men när jag väl gör det så gör jag det med besked och jag älskar den krydda som höga klackar adderar en outfit! Jag skulle aldrig i livet få för mig att göra mig av med/sälja mina höga klackar. De är dekorativa bara då de står i hyllorna. Jag tittar gärna på dom beundrande när jag inte bär dem.

Höstens skotrender har jag inte superkoll på, tidigare var jag bra på att trendspana kring det, men detta år har mitt liv varit helt uppslukat av andra saker, som att hantera både min svärfars och min systers för tidiga bortgång, att parera corona-skiten och att se till att mitt företag fortfarande får in uppdrag. Jag har ärligt talat helt nonchalerat det här med trender överhuvudtaget. Det är inget jag har slutat bry mig om men fokus har legat på annat. Jag är så pass gammal att jag börjar rynka på näsan åt de mest skruvade skotrenderna, just för att de ofta varken är klädsamma eller bekväma. Skor är rätt begränsade där jämfört med kläder, där man kan ta ut svängarna lite mer. Mitt tips är som alltid att hitta en skomodell man trivs att bära i, beroende på hur din övriga garderob ser ut, samt hur van/ickevan du är att bära högklackat mm. Det man kan göra är att laborera lite med olika färger och material på skorna, så ser de genast lite mer uppdaterade ut, utan att man ha behövt forcera fram något som blir svårburet. Vanliga stövlar fast i vitt eller silverfolie blir exempelvis plötsligt mer intressanta, eller pumps fast i kohår med animal prints. För att ta några exempel.

Jag skulle aldrig ta på mig skor med carrétå, peeptoes eller taxklack (då jag tycker de är fula), eller för spetsig tå och hög stilettklack, just för att jag inte behärskar den modellen och det skulle betyda att min stortå skulle behöva vara placerad i mitten, vilket den inte är… /C

Du skrev så vackert om din systers bortgång i cancer tidigare i vår. Jag har själv en närstående vän som är kroniskt sjuk i cancer, hon kommer inte att klara sig. Hon är bara drygt 40 år och har barn. Det är så hemskt och jag vet inte hur jag ska agera eller hantera sorgen. Lite svårt att formulera frågan men jag har liksom börjat sörja hennes bortgång redan nu och hon har ju inte dött än, även om hon är döende. Jag vill vara med i nuet och stötta henne men samtidigt inte prata för mycket om att hon ska försvinna för det känns så hemskt. Hur gjorde du/ni när din syster var så sjuk? Väldigt tacksam för svar även om detta nu inte handlar om mode eller möbler… Tack för en välskriven blogg, ovanligt i dessa tider! /Maria G

SVAR: Vad ledsamt att höra, jag beklagar verkligen er svåra situation! Det är tydligen vanligt att börja sörja någon innan de gått bort, om man vet att personen ifråga inte kommer att klara sig. Detta kallas för anticepatorisk sorg. Ove Rytter skrev väldigt fint om detta då hans hustru Catarina gick bort, läs här. Hur hemskt det än låter så tror jag att det är en enklare sorg att hantera, till skillnad från att bli överrumplad – om någon exempelvis dör plötsligt i en olycka och man är helt oförberedd. Samtidigt är det svårt gällande hur man ska agera, precis som du skriver.

Jag tycker att du behöver känna av vad din vän vill, om hon vill prata om praktiska saker som vad som ska hända efter hennes bortgång, behöver du stålsätta dig mentalt och hjälpa henne med detta. Grina får du liksom göra senare. Det du kan fråga henne om är om hon vill ha hjälp med att spela in hälsningar till sina barn som de kan spara för framtiden. Just rösten är det som många blir tröstade av att höra, videoklipp också förstås, men är man sjuk kan utseendet ha förändrats så mycket att de anhöriga blir påminda mer om själva sjukdomstiden vid videos och inte hur personen ifråga var då hen var som friskast (de minnen man helst vill spara i huvudet/själen). Min systers bästa väninna hjälpte henne med att formulera brev till sina anhöriga, som de ska öppna vid särskilda tillfällen. Exempelvis skrev hon brev till sin dotters ofödda barn (hennes dotter var gravid när min syster dog), hon skrev brev till sitt barnbarn som barnbarnet skulle läsa när hon tar studenten osv. Hon skrev brev till de anhöriga som de kunde läsa vid första julen de skulle fira utan henne.

Sedan vill jag varmt rekommendera att försöka arrangera en avskedsfest som känns ljus och kärleksfull. Att folk håller vackra och innerliga tal om en person på en begravning, hjälper ju inte personen ifråga – man vill gärna höra detta då man fortfarande lever. Det kan låta makabert, men jag hade personligen velat ha möjlighet att ta farväl av mina nära och kära om jag visste att jag var döende. Vi planerade att göra en sådan fest för min syster och var själv med i planeringen av denna. Vi förstod att det var bråttom och lade datumet bara en vecka senare, men tyvärr han hon gå bort bara några dagar efter vi börjat planera. Det är något jag ångrar, att vi inte snabbade på den processen. Att få vara med och planera en sådan hyllningsfest blir en fin del i sorgearbetet också, man kan förenas genom att någon får tillaga mat, någon annan dekorera och duka vackert, någon annan får ansvara för att ta fram bildspel med fina minnen från livet osv.

Och sedan är det en hel del andra praktiska saker som behöver planeras, hur jobbigt det än må låta när någon fortfarande lever. Men om du har möjlighet att vara uppriktigt så prata med din vän om hur hon tänkt sig med begravning, vilka låtar vill hon ska spelas, hur hade önskat att det skulle vara, ska någon (kanske du?) få tillgång till hennes Facebook-konto senare, ska ni göra en minnessida av hennes FB osv. Planeringen av såna här saker behöver göras innan den sjuke till slut blir så dålig att kraften tar slut. Och med cancer kan det gå fort. Man kan ta det i korta etapper så att din väninna inte blir utmattad. Alla mina varmaste tankar till er. /C

Min syster Carina ville att hennes aska skulle spridas i yttre skärgården. Så blev det också. Bilden är dock från annat ställe. Foto: Unsplash

Hur är det att jobba med/åt Cissi Wallin? Tvekade du innan du tog det uppdraget – att marknadsföra hennes bok? /KK

SVAR: Jag tvekar alltid lite inför nya uppdragsförfrågningar och gör först så noggrann research jag kan innan jag tackar ja eller nej. När jag väl har bestämt mig är jag dock säker, då vacklar jag inte! Man kan inte hålla på att fega och backa i efterhand. Att jobba med Cissi är väldigt lärorikt och spännande! Hon är snabb, intelligent, har mycket hög arbetsmoral, är generös, omtänksam och målmedveten. Men hon är även impulsiv, lite hetsig och behöver ibland någon som håller henne tillbaka, ifrågasätter och ser till att hon inte tackar ja till alla de förfrågningar hon får (utan att först ha läst det finstilta). Jag tycker att vi är en bra kombo. Hon utmanar konventioner, är otroligt värdegrundsstyrd och en mycket frisk fläkt. Jag är stolt över att ha varit med och marknadsföra denna viktiga bok. För övrigt så samlade hon in 100.000 kronor till Roks genom de prishöjda signerade exen hon sålde via Bokus. Hon valde själv att skänka 100 kr per signerat ex, vilket är en extremt generös summa. Visa mig någon annan författare som gjort det? /C

Tror du att folk kommer att bry sig lika mycket om mode så här post-corona? Många har ju släppt på det här med det representativa genom att jobba hemifrån, ha möten via nätet (då det räcker med att vara proper upptill men knappt det). Ser vi en helt trend-fri framtid framför oss eller hur blir det, tror du? kommer vi bry oss om trender, kläder, och sånt eller skiftar fokus till nåt annat – typ bekväma hemma plagg? /Carro

SVAR: Jag tror att det har skapat en medvetenhet kring kläder överhuvudtaget och snarare bidragit till att folk blir ännu mer nyfikna på trender och att få skapa fina och kreativa outfits. Alltså att vi de tillfällen man kan klä upp sig och få göra sig proper så uppskattar man det mer och lägger lite mer omsorg. Exempelvis om man behöver åka in till stan för ett möte IRL, eller då man går på middag hos vänner, eller när någon arrangerar en fest. Och utöver de festligare tillfällena gissar jag att vi blir mer uppmärksamma på hur det går att klä sig mer casual och bekvämt för hemmabruk, utan att för den sakens skull se sunkig ut. Alltså hur man är neddressad fast samtidigt chic. /C

Kläder från Net-a-Porter
Såna här bilder kommer i bloggen på söndag!

Då sparkar vi igång nästa svarsrunda från frågestunden, här blir det en salig mix. Håll till godo!

Jag saknar veckans modeinspo som du körde förut. Så bra att få hjälp med idéer på kläder inför kommande vecka. Vore kul om du kör något liknande igen! /Madeleine

SVAR: I hear you! Veckans modeinspo gör comeback på söndag, håll utkik då! /C

Ingen fråga direkt utan en undran. Kan du inte be din man gästblogga då och då? Älskar hans instagram, han verkar vara en skön lirare med humor. /Katarina

SVAR: Jag misstänkte ett tag att det var min man som spökskrivit denna kommentar, men nämnde detta på min instagram och då gav du dig till känna, Katarina, haha! Det stämmer att min man är en skön lirare med humor. Därför fick han hedersuppdraget att ha en blogg här på Netstyle för något år sedan. Men han fick även sparken eftersom han inte orkade uppdatera den och jag ledsnade på att tjata på honom om detta… Gästblogga lite då och då är kanske mer i linje med vad han mäktar med? Tills dess får du (och ni andra) hålla till godo med hans dråpligheter på instagram, ni hittar honom här. /C

Vad har du för guilty pleasures? Alltså vilka saker skäms du för och gillar lite i ” smyg”… typ mat , tv-serier, musik, kläder, annat? Jag undrar också varför du inte gör mera såna där filmklipp? Var på chicgalan för flera år sen (två gånger har jag det) och då visade ni såna där kul kortfilmer innan galan där du ofta var med. Vore kul om du gjorde sånt på youtube eller på insta. Tack för en kul blogg! /Cicci

SVAR: Roligt att du gillar mina TV-framträdanden! Jag gillar verkligen det rörliga materialet mycket men jobbar tyvärr inte så ofta med det. Vet faktiskt inte varför! Har tänkt ta tag i det många gånger men det blir inte av. Antar att jag är för lat? Jag har mest erfarenhet av att spela in filmklipp med hjälp av produktionsbolag och då går det åt så enormt mycket tid och pengar. En kortfilm på två-tre minuter tar flera veckor att planera, spela in, redigera, klippa, mm. Det är jag för otålig för. De nya, snabba, smidiga formaten där man kan filma och redigera själv är jag nyfiken på men har inte lärt mig behärska än. Det får bli nästa år!

Här har ni för övrigt ett av de klippen vi spelade in inför CHIC-galan för massa år sedan…

Och som svar på frågan över mina guilty pleasures så blir den listan väldigt lång, men här är ett urval:
• Äta pepparkaksdeg i smyg. Mitt favoritsnacks alla kategorier.
• Titta på riktigt hjärndöda TV-serier (när jag springer), typ The Real Housewives of Atlanta eller Geordie Shore (överlägset bästa trash-dokusåpan, Paradise Hotel är rena gäspningen vid jämförelse, inget slår liksom britterna då det gäller sevärd vulgaritet).
• Lyssna på cheesy musik högt i bilen och sjunga med när jag kör ensam (eftersom barnen skulle DÖ om jag gjorde det då dom är med), typ Bee Gees, Boney M, Chicago, Julio Iglesias.
• Mixa ihop ingredienserna till sockerkakssmet och äta direkt ur byttan utan att ens grädda sockerkakan. Sedan mår jag illa och kastar resterna.
• Beställa pommes frites på McDonalds ihop med chokladsås. Och doppa pommes fritesen i såsen.
• Låsa in mig på toa och ägna minst 45 minuter åt att klämma pormaskar. Jag har tyvärr inte så mycket finnar/pormaskar, men äääälskar dessvärre sånt här. Kan även bli helt uppslukad och förhäxad av äckliga videos på detta på instagram av Dr Pimple Pooper.
• Sitta i timmar och kolla igenom nyheter på Net-a-Porter //adlink// och drömma mig bort och i huvudet sätta ihop den perfekta garderoben för olika tillställningar och till och med föreställa mig hur jag sedan världsvant sitter i intervjuprogram iklädd dessa vackra, astronomiskt dyra plagg och berättar om mina framgångar som entreprenör eller liknande. När jag i stället borde ägna mig åt att fokusera på själva entreprenörskapet och inte tramsa omkring på nätet.

Tydligen är det fler än jag som har denna craving för salt och sött, för i Japan har självaste McDonalds börjat med pommesfrites med chokladsås på! Som riktig rätt alltså. Inte sett det här än, dock?

Jag ställer också en fråga, alldeles för sent och helt utan att förvänta mig ett svar, speciellt eftersom det är efter öh.. presstopp… 😬 Kommer inte på ordet jag söker. Känner du något hat inför någon trend som varit/är eller helt enkelt nåt som du bara inte gillar? Jag HATAR för korta byxor, inte korta byxor, för korta byxor! Ser det på stan och jag blir nästan illa berörd. 😂 Vill inte vara oförskämd men du har burit det på en bild i din blogg och ja, det var så jag ville be dig byta. 🥴 Säkert jättetrendigt men det hjälps inte. /Anna Holmström

SVAR: Haha, jag skrattar gott åt detta! Uppskattar din ärlighet, det är verkligen uppfriskande! Gällande för korta byxor så har jag nog en liten hatkärlek där. Jag VET liksom att det inte är det mest klädsamma plagget i världen och man ser faktiskt lite småfånig ut i dom. Samtidigt så ser jag någon cool streetstyle-fashionista bära upp sina kick-flares och då känner jag ”wow – det där kan jag också!”. Plus att jag tycker det är krångligt med för långa (eller lagom-långa) byxor då de ofta släpar i marken, blir smutsiga nedtill plus att det är svårt att välja rätt skor till (som ibland inte ens syns under brallorna).

Men för att återgå till trender jag inte gillar, eller plagg jag avskyr så har jag väldigt svårt för följande saker, inte rangordnat alls, utan jag jämnogillar alla lika mycket:

• Ärmlös polo (funkar kanske på Jennifer Aniston, men nä, inte ens på henne).
• Culotte-byxor. Eller byxkjol, det vidrigaste och minst sexiga plagget någon någonsin burit.
• Caprileggings med spetskant. Allt med caprilängd är liksom bara NEJ.
• Hudfärgade strumpbyxor med lite ”skimmer” i. Huvva.
• Oversize-kavajer och ytterplagg. Jag har överlag svårt för den boxiga silhuetten. Om inte ens toppmodellerna ser bra ut i dessa kläder kan det vara en fingervisning om att de inte funkar på någon annan heller. Jag gillar när kläder är figurformade. De behöver inte vara snortajta fodral och det kan vara volym på något ställe av plagget, men inte en kavaj i stl XXXXL så att axlarna ramlar ner och man ser ut som om man ska på maskerad. Blir extra märkligt när unga influencertjejer bär dessa oversized plagg och samtidigt ska se allvarliga och svåra ut. Då har jag lust att skrika ”KEJSARENS NYA KLÄDER!”
• Veckade/plisserade kjolar. Retro på ett dåligt sätt. Har inget emot 40- eller 50-talstrender, eller 60/70-talsmode. Men det här är bara tantigt och fult.
• Skor med carrétå. Eller taxklack. Fast värst av allt är platåpumps med peeptoes. Köpte sådant i början av 2000-talet då det var inne att se ut som en Hollywood-wife. Så otroligt tacky. Köp aldrig peeptoes!

Sedan kan min ålder göra att jag tycker det är lite för tidigt då 90-talet eller början av 2000-talet ska göra comeback modemässigt. Det är inget jag gör vågen för. Det ligger för nära min egen uppväxt och jag (och många andra!) klädde mig så otroligt fult under de epokerna. Jag sneglar i så fall hellre på tidsepoker som är ännu längre bak i tiden. Jag har därför svårt för trender som stentvättade jeans med hög midja, eller bootcutjeans med låg midja och strassapplikationer, eller grunge-mode med kängor och lumberjackjackor.

I övrigt är jag ganska trendnyfiken. Jag testar gärna, vad är det värsta som kan hända? Man måste pröva plaggen på IRL innan man avfärdar något. Jag har inget emot lack, eller neon, eller konstiga mönstermixar, överdimensionerade axlar/silhuetter och sånt.

 

Stronger har fått in en ny kollektion som både jag och min dotter Elsa gillar mycket! Vi har tidigare tights med lite mörkare bas, men det vi tyckte om med detta mönster är att det innehåller ljusare färger som beige.

Eftersom Elsa tränar cheerleading tre gånger i veckan och gymnastik en gång i veckan så bär hon även dessa träningsplagg även i skolan för att slippa byta om efteråt. Och jag förstår henne, för så pass snygga är de ju! Stronger gör inte barnstorlekar men om du har en dotter som är i Elsas storlek bör hon kunna ha XS. Elsa är tio år och cirka 146 cm lång.

Och mamma Flinkenberg har storlek M! Använd koden flinkenberg20 då du checkar ut så får du 20% rabatt när du shoppar något ur Strongers ordinarie priser. Koden gäller till och med söndag den 13 september, så skynda att fynda!

Vi tog dessa bilder under en eftermiddag som kändes som det sista krafttaget från sommaren att fortfarande visa sig i all sin prakt med sol, blå himmel och grön omgivning. Snart blir allt grått, brunt och kallt. Men då får vi väl krypa in inomhus istället och träna i våra snygga Stronger-plagg…

I SAMARBETE MED STRONGER

Tack för bra och kluriga frågor i septembers frågestund! Jag ska nu börja beta av dem här i bloggen. Det blir lite många inlägg om alla ska få varsitt inlägg som svar, så jag har klumpat ihop vissa frågor inom samma genre, hoppas okej! Först ut är en del frågor om inredning som ni hade. Då kör vi:

Du brukar ge så bra tips kring mode och kläder men min fråga handlar om inredning, tycker du verkar ha koll på det också: jag och min pojkvän har precis köpt ett sekelskifteshus nära västkusten. Det är i ganska gott skick, inget behöver rivas eller så men färger och tapeter känns daterade och det behöver lite varsam renovering. Ni har ju renoverat ert sekelskifteshus (det ser ut som ett sekelskifte av bilderna att döma ?), vad ska man tänka på tycker du? Vi kan inte lägga några jättesummor pga corona och permitteringar mm. Vi vill behålla husets själ och tidsepok men samtidigt fräscha upp det så att det känns mer modernt för en barnfamilj (vi har 2 barn). Tips? Ni verkar ha det så fint hemma! /Linnea

Sekelskiftesinspo! Denna bild (och flera andra) hittar du på Historiska Hem, här

SVAR: Grattis till sekelskifteshuset! Mina tips: gör så mycket ni kan av måleriarbetena! Målarfärg är inte jättedyrt, men effekten blir fantastisk. Om lister, dörrposter, fönsterkarmar mm är i okej skick kan ni måla dem med vit snickerifärg. Det ger direkt ett mer ”fräscht” intryck. Ibland kan man behöva slipa och spackla snickerierna innan måleriarbetet. Är de i sjukt dåligt skick kan ni byta ut dom genom att köpa nya på exempelvis Bauhaus, och därefter måla dem. Samma sak gäller väggarna: måla om väggarna med lite mörkare och mustigare färger, det blir särskilt fint i sekelskifteshus och kontrasten mot de vita snickerierna blir superelegant! Tapeter som påminner om den äldre, mer lantliga stilen är förstås också jättesnyggt – kör det i vissa rum för att blanda upp lite. Men tapeter blir mer kostsamt plus att det kan vara svårt att få till snyggt på egen hand. När de stora ytorna som väggar är klara kan ni ta er an golven, i vilket skick är dom? När det gäller gamla hus finns det ofta spännande saker som döljer sig under andra lager, det gäller både väggar och golv. Bakom trista laminatytor kan vackra trägolv gömma sig. Panelväggar kan ha fått gipsväggar på sig osv. Bryt upp lite och kika! Man behöver sällan köpa/lägga in nytt golv utan det kan räcka med att behandla det golv som finns på ett sätt som känns lite mer modernt, utan att det blir fel. Ni kan exempelvis luta, vaxa, eller behandla golven med vitsåpa, lite beroende på vilken effekt ni är ute efter. Furugolv är ofta förekommande i sekelskifteshus och det är ju inte så superkul, men får man bort den gulaktiga nyansen och ersätter med vitlaserad yta blir det väldigt snyggt.

Genom att lösa de stora visuella ytorna (golv, väggar, tak), så får man en mer övergripande känsla av att huset känns genomtänkt och fixat. Då behöver man inte lägga några jättesummor på inredningen sedan, utan det kan räcka med de möbler ni redan har. Det kan dock bli charmigt med tidsenliga detaljer fyndade på loppisar, som sideboards, spegelramar och äldre stolar. Ni kan ”pimpa” de befintliga sakerna hemma genom att addera lite textilier, för den mjuka känslan. Alltså, kanske inte investera i en ny soffa, men däremot ett nytt överdrag. Eller lite nya, långa gardiner, fina kuddfodral, lite plädar här och där eller nya stolsdynor. Sådant kommer man långt med. Lycka till! /C

Dova väggfärger och tunga textilier. Bild från Jakobdals.

Hej, och tack för fin blogg! jag läser flera av de intervjuer och texter du gör för andra tidningar (Amelia, Sköna Hem m fl). En sak jag undrat över när det gäller kändisar, händer det aldrig att de bor stökigt eller fult? hur gör ni då när ni ska fotografera? Får ni städa upp och fixa, eller bokar ni om, eller tar ni bilder i andra vinklar? Och händer det aldrig att kändisen ifråga inte är särskilt sympatisk, tar du aldrig med såna grejer? Jag menar inte att kritisera, är bara uppriktigt nyfiken. Man tycker ju att alla du skriver om är så spännande, du lyfter verkligen fram det finaste hos dem. är kanske lite misstänksam bara kring att folk ÄR så där härliga, haha… /Annika

SVAR: Kul att du gillar bloggen! Mitt uppdrag som frilansjournalist är att porträttera både kända och okända människor och deras hem åt lifestylemagasin. Då ligger fokuset främst på att lyfta fram det fina och trevliga i både deras personligheter, stil, hem och inredning. Ofta är ju intervjuobjekten utvalda av olika skäl som gör att man vill läsa om dom, kanske att de bor ovanligt fint, eller att de är duktiga inom sin yrkesroll och följs av många fans. Jag jobbar inte som granskande reporter, tänkt att avslöja olika dåligheter bakom fasaden. Då det gäller inredningsreportagen så görs ju research innan, så ”vanliga” människors hem är ofta extremt välfixade och propra när vi kommer för att fotografera. Det är ju människor med ett särskilt intresse just för design och inredning och jag har faktiskt aldrig blivit ”besviken” där, utan engagemanget innan är ofta väldigt stort – man vill visa upp hemmet från sin bästa sida osv.

Däremot när det gäller en del kändisars hem…haha. Här kan vi inte alltid göra den typen av research, utan får chansa lite. Det är inte alltid lika viktigt att de ska bo superdesignat och trendigt, utan här tycker läsarna det är spännande att få titta in i deras hem oavsett. Men visst är det förstås ett plus om de även råkar bo vackert. Oftast – även här – har intervjuobjekten ifråga städat och donat inför vår ankomst. Men inte alltid! Det har hänt att fotografen fått plocka undan lite och släckt bränder på plats, eller fotat i vissa vinklar för att undvika fula grejer i bakgrunden osv. Vi har ju inte alltid tid att ”göra om” när vi väl är framme utan denna typ av jobb tar extremt mkt tid ändå som det är. Skickliga fotografer kan trolla fram fina bilder genom att ta stilleben/closeups eller annat som ”lurar” läsaren. Och jag som journalist vill göra mitt yttersta för att lyfta fram intervjuobjektens personligheter. Är de särskilt bra på något, eller gör ett intryck på mig som är positivt, tar jag gärna upp detta i intervjun. Samtidigt som jag kan undvika att skriva saker som att det råkade vara skitigt på toaletten, eller att intervjuobjektet hade särskilt osympatiska och rätt icke-älskvärda barn, eller liknande. Jag försöker dock att hålla en bra balans, så att texterna inte blir insmickrande, inställsamma och mesiga, det måste finnas lite krydda också. Men generellt sätt så är jag ganska bra på att uppfatta detaljer och kunna beskriva dessa, det gäller även människors karaktärsdrag och personligheter. /C

Här kan ni läsa det senaste jobbet jag gjort för Sköna hem, hemma hos Ann Wilson! Foto: Carolina Romare/Sköna Hem

Lite sent att fråga nu kanske men chansar! Du som både har ett vackert hem och även skriver för inredningstidningar, vad ska man tänka på om man plötsligt får ett intresse för att göra om hemma och inte har så jättemycket pengar? Alltså om man verkligen börjar på noll och inte kan nånting om möbler och färger och tapeter och stil? Hur hittar man inspirationen? Jag är rätt duktig på att klä mig och har koll på mode… men olika händelser i livet (flyttat mkt pga jobbet, hyrt färdigmöblerade hem osv) har gjort att jag har en ”lucka” gällande koll på inredning. men känner nu, som 45 att jag gärna vill ta tag i detta! /Ullis

SVAR: Inredning handlar om tre saker: 1. Tid. 2. Pengar. 3. Intresse/kunskap. Det sistnämnda ger varann. Alltså, är du intresserad och visar engagemang kring området kommer du per automatik att lära dig och därmed skaffa dig kunskapen som krävs. Du behöver alltså först rannsaka förutsättningarna för dessa tre punkter, innan du kan börja planera för att skapa ett vackert hem. Det GÅR att inreda även om man brister på någon av punkterna, bara man känner till bristen och kan planera utifrån det också.

Om vi börjar med punkt 1, tid, så behöver du vara realistisk när det gäller hur många timmar/dagar/veckor eller kanske år detta får ta. Vill du göra en radikal förändring som sedan ska vara permanent så du slipper tänka på det? Eller kan du tänka dig att hemmet successivt får ”växa” och förändras/förädlas, lite pö om pö över tid? Och hur mycket tid är du villig att själv avsätta för detta? Tänk på att i tidsbegreppet ingår alltifrån att göra research och leta inspiration, till att kolla efter möbler online, både i fysiska butiker samt second hand, till att åka runt och besöka fysiska butiker eller loppisar, eller vara hemma hos folk och hämta saker fyndade på Blocket, till att hämta saker (kanske hyra släp), till att montera dem, till att slipa, fixa, bygga, måla, snickra, putsa och greja hemma, till att vänta på saker som beställts (en soffa kan ta 12 veckor att få osv). Punkt 2 – du skriver att du inte har jättemycket pengar, det är en generell beskrivning. Gör en budget – hur mycket (eller lite) pengar har du exakt – som ska avsättas för inredning? Hur mycket kan du göra själv? Känner du någon du kan ärva eller få möbler av (som du sedan kan göra om)? Punkt 3: Intresse/kunskap – överskatta inte svårigheterna här. Det handlar inte om kärnfysik. Om du redan har koll på/är intresserad av mode, så har du kommit en bit på vägen! Då har du förmodligen redan koll på kombinationer, olika sorters möten av textilier och texturer, att blanda material, vilka färger som harmonierar fint ihop, ifall du gillar vissa typer av färger men andra inte, och om du gillar mer klassisk stil eller modernt och edgy. Ofta avspeglas dessa preferenser även inom inredningen. Jag brukar tänka att inredning är som kläder, fast för hemmet – och då går det lättare! Det finns massor av kul inspiration att hitta på nätet, framförallt på instagram. Pröva dig fram och sök på hashtaggar som har med området att göra (gärna på engelska för fler/bättre träffar) och ge dig hän! Jag får även mycket inspiration genom att följa vissa boutiquehotel, eftersom hotellinredning ofta tar ut svängarna mer än hemma hos ”vanliga människor”. Lycka till/C

Hej! Du som jobbar med (eller som?) influencers, jag får upp flera så kallade ’kändisar’ från sociala medier i min instagram och Facebook osv, som gör reklam för alltifrån HTH-kök och Jotex. Något som förenar dessa reklaminlägg är: A) kändisarna är för mig helt okända, men har många följare förstår jag, är unga, aldrig någon över 30, eller 35. B) de inreder EXAKT likadant och i mitt tycke väldigt opersonligt och…trist ?! det är samma gamla beiga väggar, runda speglar, någon sort torkad växt i en deppig vas…ljusgrått och vitt… någon inramad poster med menlöst motiv. som man sett tusen ggr förr. Kanske inte direkt fult, men absolut noll inspiration. Ungefär som då min dotter inreder sitt första boende, men det är ju för att hon inte vet/kan bättre? Jag hänger inte med – är jag gammal och fattar inte att detta plötsligt är trendigt? Tycker alla andra att det här är inspirerande och blir sugna på att shoppa? Varför inreder alla likadant? Vad hände med mångfalden av stilar och utseenden som verkar vara så poppis i andra områden, som mode och val av modeller mm…? Kan du förklara för en annan född på 70-talet? /Kattis

SVAR: Hej! Jag tror att detta beror på att det här med att använda sig av influencers i reklamkampanjer för företag fortfarande är relativt nytt. Det här med influencers är inte särskilt nytt, men företag som vill kapitalisera på deras stora följarskaror missar ofta viktiga saker i sitt researcharbete. Man måste exempelvis fråga sig VARFÖR dessa unga tjejer (det är oftast unga tjejer) har många följare? Och VILKA är det som följer dom? Och vilka är det som BOKAR dessa samarbeten? Det är nämligen ofta unga tjejer (som jobbar på influencernätverk) som tipsar om andra unga tjejer (som de själva följer) till dessa kampanjer. De tycker kanske själva att den här stilen är fin, eller så är de imponerade av dessa influencers av andra orsaker (de klär sig snyggt, de fixar håret fint, de tar coola outfitbilder eller postar bilder från exotiska och spännande resmål). Vilket ju dock har väldigt lite med inredning att göra. Och då blir det lite knasigt.

En annan förklaring till deras likriktade stilar är nog också att de är unga. I den åldern har man inte hunnit prioritera hemmet eller inredning än. Man har varken det fokuset (är mkt på krogen istället, reser, inte hemma så mkt, vill inte lägga tid på det osv, eller pluggar, hyr i andra hand osv) – eller ekonomin som krävs. Det tar ofta många år innan man blir säker på sig själv och har skaffat sig en identitet. Det gäller inte bara inredning utan allt i livet. När man är ung sneglar man gärna på andra och ser man många andra influencers som målar väggen beige, sätter upp en rund spegel och ställer fram en vas med en torkad blomma i, då blir det liksom normen för vad som är ”snyggt”. Medan de som är modiga törs mixa material och mönster, må¨lar väggar chockrosa eller svart, letar länge efter personliga möbler på second hand, målar om möblerna själva, mixar saker de har ärvt eftersom det finns en själ i sådana möbler även om de kan vara lite ”fula”, osv. De slutar bry sig om vad som är ”trendigt” och blir ironiskt nog i samma veva ofta de som verkligen är trendsetters och den typen av inspiration andra gärna följer för att finna idéer utanför boxen. Det tar TID att finna stil och vara trygg i de valen. Mina första inredningsval såg ut som FAN. Alltså när jag var 21-25 (precis den åldern som många framgångsrika influencers är). Det var ängsligt, patetiskt, opersonligt och allt det där. Men det var helt okej. Jag var inte anlitad av något företag för att leka inrednings-inspiratör, jag var en vanlig ung tjej, varken mer eller mindre.

Jag tycker inte du ska stirra dig blind på de kampanjer du får upp i dina flöden och tro att de dikterar villkoren för hur saker ”ska” se ut. Var istället tacksam över det STORA utbud som finns idag på instagram och andra ställen, där kreativiteten och inredningsinspirationen fullständigt sprutar. Där lusten att skapa egna och unika hem smittar av sig och man blir genuint glad. Det finns mängder av sådana konton att följa. Du får bli mer selektiv och aktivt välja vad som ska dyka upp i dina flöden och inte lita på att algoritmerna gör detta åt dig. Jag gillar personligen Fröken Turkos (som nyligen även släppt boken ”Inred med färg”) – vars ljuvliga vardagsrum du ser på bilden ovan.

Louise Hjorth tycker jag också inreder jäkligt dramatiskt och ballt! Även om det krävs ganska mycket pengar för att få till den stilen själv (och man ska gärna bo i sekelskiftesvåning med 45 meter i takhöjd med originalstuckatur…) så blir jag enormt peppad. Hon är förvisso en ung influencer, men är nischad på just inredning och har bockat av de tre kriterierna jag nämnde i frågan här ovan (tid, pengar, intresse/kunskap).

Det var länge sedan vi körde frågestund i bloggen! Så bring it on, vad vill ni veta? Ni har till fredag kväll på er denna vecka, sedan svarar jag under helgen. Frågor om mode, skönhet, inredning/hus, relationer, jobb/karriär, träning, vikt/hälsa, whatever – jag svarar på allt (inom rimliga gränser, hehe)! Tidigare frågestunder hittar du under kategorin ”Frågestund” här i bloggen.

 

 

Ljusstakarna kommer från Klong.

Pustar ut här hemma efter en extremt produktiv vecka. Jag är nöjd med vad jag lyckats prestera på kort tid och känner mig tacksam över de uppdrag jag fått och fortsätter att få jobbmässigt. Privat så har jag prioriterat bort mig själv lite grann och ska som sagt ta tag i det lite längre fram. Men i helgen som kommer flyttar jag fokus till hemmet. Då ska jag städa, måla, sortera kläder, åka till återvinningen och helt enkelt höja trivselfaktorn här hemma.

Just nu har jag tänt ljus, dricker prosecco och planerar lite bus. Jag fyller 50 nästa år och har redan nu börjat fundera på vad jag ska hitta på. Har ni några tips? Jag vill ha två olika tillställningar, en lite mer intim och mindre middag i samband med att jag fyller år (i januari) och så en större partyparty-tillställning på sommaren.

Har jag åldersnoja? Nej, faktiskt inte. Det enda jag har noja över är tid. Tidsnoja. Det har inte så mycket med ålder att göra, mer lite frustration eller ångest över att det är så himla mycket jag känner att jag har kvar att göra och tiden inte finns för det. Jag är dålig på prioriteringar, att sortera, göra saker halvdant och bara välja en sak i taget. Jag är passionerad, spontan, ser inga gränser och vill mycket. Det har tagit mig framåt i livet men även resulterat i att jag ständigt är lite missbelåten och kikar över axeln mot nästa grej jag vill genomföra. Någon som kan relatera…?

Foto All-About-Fashion

Så här har jag gått klädd i sommar då jag gjort uppdrag och plåtningar i stekheta fotostudios. Helt okej ändå, men mer function kanske än fashion!

Eftersom jag har jobbat hemifrån långt innan detta med corona inträffade så har min klädstil gått från kontorschic modechefredaktör till rätt så bekväm och sunkig egenföretagare. Jag skriver och tipsar om snygga kläder, men det handlar mest om teori. Jag utövar det inte lika ofta i praktiken. Detta vill jag ändra på, för livet ÄR faktiskt för kort för att inte bära snygga outfits! Det här ska bli hösten då jag byter frisyr, kanske sminkar mig även till vardags och levlar upp min garderob. För att peppa mig själv inför detta stilskifte så kommer här mängder med inspiration som kanske kan ge både mig och även dig som läser lite härliga idéer?

Tycker det är skoj när man är otroligt dressad och skarp nedtill och bär en collegetröja upptill!

Succekombo: Kavaj, en massa halsband, slitna jeans och så snygga ankelboots till!

Tyska Glamours modechef klär sig vasst! Nu minns jag dock inte vad hon heter. Knähöga stövlar och smart layering med en långskjorta/tunika som funkar som klänning under en collegetröja i oversize.

Jeans, lagomhöga klackar och mönstrad blus. Det behöver inte vara krångligare än så! Och så där kan man ju sätta upp håret, med flätor, så känns det genast mer genomtänkt!

En rosa kostym känns viktig att ha!

Liksom en fin, välsittande asymmetrisk klänning. Det här är för övrigt den mest ultimata och vackraste klänningsmodell jag sett. Som jag ännu inte vet var den kommer ifrån. Har letat ihjäl mig. Bara hittat snarlika varianter. Kommer snart att designa en egen om jag inte hinner denna!

Foto All-About-Fashion

TIPSEN INNEHÅLLER REKLAMLÄNKAR

Ett av mina inredningsmål i höst är att få vårt master bedroom att kännas mer som ett lyxigt hotellrum. Istället för att resa bort kan man ju få den känslan hemma. Och enklaste sättet att skapa den känslan är (förutom murriga och dämpade färger på väggarna och mjuka mattor mm) ett lyxigt sammetsöverkast och mängder av kuddar!

Ellos eget märke Staycation har flera fina saker i utbudet som gör att den där känslan infinner sig snabbt. Själva bäddandet och hålla rent och snyggt med att fluffa till kuddarna blir dock nästa utmaning…

Man kan ALDRIG ha för många sammetskuddar! Jag älskar den här nyansen från Staycation, 199 kr, klicka här. Perfekt storlek dessutom 65 x 65 cm (50 cm är för litet). Och prisvärda.

 

 

Releasemiddag i förväg för Cissis bok i fredags, hon bjöd en mindre skara kvinnor till flott och intim tillställning på Il Tempo.

Sommaren blev rätt annorlunda i år av olika anledningar och början på hösten har också många snabba vändningar för mig. Det har varit några intensiva veckor och jag börjar känna mig slutkörd. Dock inte på ett negativt sätt, men kroppen struntar ju lite i att stressen är av positiv karaktär – man blir trött och slutkörd på energi lik förbannat.

Dels är jag mitt uppe i det mycket spännande arbetet med att få ut och marknadsföra Cissi Wallins debutroman ”Allt som var mitt”. Ni kan köpa ett signerat ex här, så skänker ni hela 100 kr till kvinnoorganisationen Roks. En otroligt generös summa kan påpekas. Det har varit en del tjafs kring det här med Cissi och hennes bok och att hon vill skänka pengar av bokens vinst. Skeptiker har sagt att hon bara snackar och så vidare. För att konkretisera så valde Cissi att skänka just 100 kr per signerad utgåva (som är prishöjd till 249 kr). Detta för att kunna visa en fast summa relativt snart, så att folk slutar snacka. Hon kommer att skänka en del av vinsten från försäljningen av den ordinarie utgåvan också (som kostar runt 200 kr), men det blir som en bonus vid ett senare tillfälle. Först behöver hon räkna ihop alla utgifter (hon har enbart utgifter i nuläget för er som undrar). Andra förståsigpåare har mumlat om att Cissi som är så pass välbärgad skulle kunna skänka pengarna ur egen ficka. Nu skänker hon ju en ansenlig mängd av intäkterna och hon har även skänkt pengar privat också (utan att alltid göra en medial grej av det). Det finns många andra rika författare som inte ger bort ett öre av sina pengar, men jag ser aldrig någon ondgöra sig över det?

Arbetet med boken har intensifierats de senaste två veckorna eftersom den släpps nu på tisdag. Utmaningarna har varit (och är) många. Dels har vi haft extremt kort om tid på oss. Den här typen av lanseringar förbereds ca 1,5 år innan. Vi hade två månader på oss. De flesta böcker ges ut av etablerade förlag där det jobbar mängder av människor på olika avdelningar med sälj, marknadsföring, PR, tryck, reprokontakt, distribution, mm. Vi är två personer (tre från början men nu bara två). Detta hade inte gått om inte Cissi hade varit den drivande urkraft hon är, och med det mediala genomslag hon får tack vare sina egna starka kanaler. För inte särskilt många andra har velat hjälpa till. Återförsäljarna har varit tveksamma eftersom boken är kontroversiell (de tvekar dock inte att ge ut mängder av andra kontroversiella böcker som på ett eller annat sätt utgör förtal årligen, men det är tydligen en annan femma?). Pressbevakningen är rädd att stryka Cissi medhårs eller så är de oroliga för att själva åka dit för förtal bara genom att skriva om boken osv.

Mona med blombuketten vi gav Cissi i fredags.

Vi har jobbat så mycket i motvind att vi längre inte ens reflekterar över det. Men det är en otroligt viktig bok och utmaningen gör det bara mer tillfredsställande då vi får signaler på att vi har lyckats. Att få andas ut lite i fredags på middagen som Cissi arrangerat, var väldigt härligt. Bara få snacka med härliga kvinnor, äta och dricka gott, skratta och gråta åt livet och hur det har drabbat oss på olika vis. Nästan alla kvinnor (dessvärre) har ju en mindre angenäm historia i bagaget. Min kompis Mona var givetvis med på middagen, hon har med sitt förtalsmål också blivit dömd för att hon vågade berätta. Cissi och hon brukar skämta om att de är brottsling-kompisar (Mona blev stämd av sin exman eftersom hon hängde ut honom i sin blogg då han förgripit sig sexuellt på deras gemensamma dotter i massor av år).

Jag vågar inte tänka på hur många timmar Johanna stod i köket för att förbereda allt detta inför våra bilder… Vilket jäkla proffs!

Utöver bokprojektet fortsätter mitt övriga liv med en massa roliga artiklar och reportage som jag skriver åt andra magasin. Nyligen gjorde jag ett julreportage (mitt i sensommaren och 29 graders värme!) hemma hos Johanna och Anders Lind Bagge + en annan stor intervju med enbart Johanna. Att träffa Johanna ger mig energi eftersom hon är så driftig och företagsam, jag blir väldigt inspirerad av det och får en kick och vill göra om hemma och ställa mig och baka!

Och imorgon ska jag göra ett annat inredningsjobb. Och jag har gjort flera andra stora intervjuer som väntar på att skrivas ut… Behöver bara hitta tiden för det.

På väg till kräftskiva! Klädd i en klänning jag köpte på rea häromdagen, minns inte märket… Freequent, typ? Kan det heta det?

Och så är det den sociala biten här hemma, med middagar med grannar och vänner, kräftskivor, måla om olika rum här hemma + snickerier, tvätta fotbollskläder inför helgernas cuper, skjutsa till cheerleading-träningar och försöka klämma in träning.

Jag är just nu svullen och utarbetad, har gått upp lite i vikt (blir ofta så när jag stressar, kan också ha med PMS:en att göra), jag har inte styrketränat sedan i juni typ. Försöker springa på löpbandet flera ggr i veckan men behöver bygga upp kroppen också. Kvällarna älskar jag att tillbringa framför ”Homeland” på Netflix. Sist på bollen, I know, men älskar verkligen den serien.

Jag vet, brukar inte äta mackor och dricka Pepsi i sängen men ibland MÅSTE man ju få göra det…

När den värsta stormen lagt sig om några veckor jobbmässigt ska jag flytta fokus från andra till mig själv ett tag. Då ska jag prioritera hälsan bättre, ta tag i framförallt styrketräningen (konditionen har jag redan koll på), balansera upp kosten bättre (blir mkt vin och snabba kolhydrater nu!), gå till frissan, börja göra ansiktsbehandlingar och massage och sånt. Och fokusera mer på bloggen och Netstyle, vilket jag har saknat. Jag ser fram emot hösten!

Glowet man får efter 5 km på löpbandet i hemmagymet!