Många grejer på gång parallellt nu, oj oj. Inte lätt att hålla koll på allt i huvudet samtidigt! Vi har köpt en kattunge (överraskning, barnen vet inget, eller – tvillingarna vet inte men den äldsta vet) som ska hämtas imorgon (kommer bli en del kattbilder här framöver, sorry!), massor av rum ska göras i ordning i huset inför kommande fotograferingar, jag ska färdigställa det sista med mitt dressingroom nästa vecka inför plåtningen veckan därpå, jag har ett flertal hemma hos-reportage att skriva ut och några till att producera. Och på lördag är det 40-årsfest här ute i Sollentuna. Och så har barnen kommande skolavslutningar, fotbollscuper (som det ska bokas boende till), cheerleading-uppträdanden och sånt.

Lite stissig period är det ju så här i början av sommaren när allt ska hastas med innan semestrarna! Och just ja – jag ska även göra ett jättefint pepparkakshus i ett jobb till ett kommande julnummer (!), yes, det ska plåtas innan midsommar… Haha, det går väl inte ens att köpa färdig deg så här års? I så fall får jag göra degen själv.

Allt löser sig. Dessa projekt är ju roliga och roliga projekt letar man alltid fram extra energi för.

Jag önskar lite att mitt dressingroom skulle se ut som det på bilden, men har ju någon vecka till på mig att fiffa det så här!

Bilden är från Manrepeller.

 

Bild på Underbara Clara snodd från hennes blogg

Vilka influencers och kändisar inspirerar dig? Har du några role models? Du som är så multibegåvad och både skriver, poddar, gör böcker osv – kan inte du också släppa ett sminkmärke eller ta fram hudvårdsprodukter för oss 40 plus? Eller varför inte kläder? Du nämnde någon gång att du vill designa skor, det tror jag du skrev i en intervju när du valde att sluta på Chic. Vad hände med de planerna? Skulle gärna köpa ett par skor som du står bakom -du verkar ha så cool smak! /Monika

SVAR: Hej Monika! Mina värderingar innebär att jag aldrig i livet skulle likea eller följa vissa kändisar eller influencers på instagram och blåsa upp deras egon, köpa deras böcker, promota deras högst mediokra hudvårdsprodukter eller själlösa dussinproducerade polyestercrap till plagg (som någon annan designat/gjort) så att de kan resa jorden runt 20 gånger i veckan eller skryta med privatplan. Jag kan förstå drivkrafterna bakom och att människor (särskilt unga, eller naiva) följer dem med stort intresse. Det accepterar jag, men det är inte samma sak som att respekterar det. Jag har följt flera stora kommersiella konton tidigare av nyfikenhet, men sedan känt mig både mätt och tom samtidigt efter att ha tittat för mycket på deras bilder. Det blir för stor del syntetiskt och förljuget innehåll för mina smaklökar, som att vräka i sig fem påsar Gott&Blandat. Roligt och kul i början, men till slut blir jag illamående och längtar efter broccoli, lax och ägg istället – the real deal.

Det finns väldigt många bra alternativ till den typ av influencers jag nämner här ovan, tack och lov. Som är stora, mäktiga och har omdöme nog att göra något vettigt av sitt kändisskap eller sin influencerroll. Och som framförallt inte har just kändisskap eller influencerrollen som målet i sig utan vill göra något annat med sitt liv. När jag helt hade gett upp hoppet om ungdomen så dök Greta Thunberg upp, vilket är helt fantastiskt! Cissi Wallin tycker jag också är bra, liksom Underbara Clara. Och vill jag bara ha underhållning så blir livet bra mycket roligare så fort jag kollar på Celeste Barbers konto på instagram. Jag tycker även att Johanna Nordström och Torbjörn Averås Skorup är jäkligt bra på instagram. Eftersom jag rätt nyligen blivit rätt insnöad på inredning så har jag börjat följa en massa begåvade människor i den nischen, och där finns det ju så mkt kreativa konton och inspiration att det inte är sant!

Celeste Barber (till höger) gör så träffsäkra parodier av skitnödiga kändisars instaposter att jag kissar på mig av skratt!

Men några direkta role models har jag inte. Jag plockar delar från olika människor och låter mig inspireras av deras drivkrafter eller talanger, eller sätt att hantera vardagen. Det finns ju inte så många andra där som är exakt som jag, med mina förutsättningar, talanger eller motgångar/svagheter/styrkor – därför blir det svårt att jämföra mig med andra. Jag stjäl gärna bra life hacks från min omgivning. Om det sedan råkar vara Oprah Winfrey eller någon helt okänd kvinna jag möter på Ica eller någon jag intervjuar, det kvittar.

Jag blir sällan så särskilt imponerad över sådant som andra verkar bli helt till sig av. Jag är för luttrad för det. Det räcker liksom inte att en kvinna ska stå med fönat hår och vit kostym och högklackat på instagram med armarna i kors och kläcka ur sig business-floskler som hon googlat fram från någon amerikansk entreprenörs föreläsning, för att jag ska bli imponerad. Jag ser igenom sådant. Och blir mer irriterad på att andra INTE ser igenom sådant. Jag blir mer imponerad och inspirerad av hur Jessica Frej bestämde sig för att bli TV-kock redan som tioåring och utan någon som helst draghjälp av omgivningen började mixtra med recept och väldigt målmedvetet byggde upp sitt varumärke. Från scratch. Med noll pengar i bagaget. Och lagar 400 recept per år. Det är väldigt konsekvent varumärkesbyggande. När man inte ger upp. Sånt inspirerar mig, även om jag inte siktar själv på att bli kock.

Jessica och jag i hennes hem, bild tagen i fredags då jag intervjuade henne. Jag ser lite blek ut eftersom jag hade sovit tre timmar natten innan…

Samma sak gällande rekrytering på arbetsplatser. Det är därför jag trivs mycket bättre som egenföretagare. Jag blir helt galen över de felrekryteringar som många stora förlag gör idag. När de stirrar sig blinda på fina utbildningar och CV:n och social status bla bla men glömmer att ”känna av” personerna ifråga och missar ”detaljer” som att personen inte är socialt kompetent, aldrig någonsin har behövt lösa ett problem under tidspress, har noll målgruppskänsla pga har aldrig varit i målgruppen själv och saknar fantasi för att kunna föreställa sig det osv. Många säger att de är prestigelösa men när det väl kommer till kritan är de ju inte det.

Gällande mitt spretiga CV så har jag slutat att springa på alla bollar precis samtidigt. Jag är fortfarande nyfiken och vill testa mycket. Jag har många olika lanseringar kvar inom mig och mycket idéer. Men idéer är ALDRIG själva utmaningen i mitt fall, snarare tiden och logistiken att få ihop förverkligandet av idéerna – i kombo med nuvarande jobb och familj. Är man 25 eller 30 och inte har några barn och bor i en 2:a i innerstan, fine! Då kan man göra 10 olika projekt parallellt. Men jag orkar inte det. Det är ohållbart och blir inte bra.

Jag och min poddpartner in crime Hulda.

Jag har lagt ner podden jag hade med Hulda. Det funkade inte med lanseringen av Netstyle. Podd är roligt, men gräsligt tidskrävande och dessutom beroende av en tredje part i form av teknik, studio och redigering mm. Kommer jag att podda igen? Ja, det är möjligt! Men inte nu.

Designa kläder och skor står förstås på önskelistan, jag har mängder av tankar här som jag vill sjösätta! Men jag har nyss lanserat Netstyle och parallellt med det släppte jag en bok så då blev allt lite rörigt. Jag har inte bråttom längre. Jag ska inte med något tåg. Ingen förväntar sig ju ändå att jag ska lansera detta så när jag väl gör det får det bli en överraskning. Det viktiga är att se till att ens corebusiness mår bra och står stabilt. För mig är Netstyle min huvudsakliga kärnverksamhet just nu.

 

FRÅGA: Vad tror du att du hade arbetat med om du inte var journalist? En viktig värdering/ledstjärna du har? Har du provat IPL och i så fall vad tyckte du om behandlingen och resultatet? /Charlotte

SVAR: Vilka bra frågor!

Alternativt yrke istället för journalist: Jag hade säkerligen arbetat med form i någon…form. Alltså kreativa saker. Jag är egentligen inte utbildad journalist (har bara läst enstaka kurser) utan har gått eftergymnasial konstskola. Så att måla, rita, formge och pyssla med olika material mm hade förstås varit en dröm. Det är därför jag går bananas när det gäller pepparkakshus, att bygga pärlplattor med barnen eller göra egna konstverk/collage. Designa skor har också alltid varit något jag sneglat avundsjukt på. Jag har det kvar på min ”to do-list” faktiskt. Att designa skor innan jag dör!

Värdering/ledstjärna: Jag försöker i den mån jag kan undvika att jobba med/umgås med folk som beter sig som arslen. Eller som har främlingsfientliga/misogyna åsikter, är snobbiga/uppnästa och behandlar folk med längre rang illa. Det är liksom det grundläggande. Därför trivs jag extremt bra som egenföretagare och försöker ha så lite med andra människor att göra som möjligt. Det kan låta bittert, men så är det. Jag lägger energin där den behövs, på min familj och mitt jobb och dom jag älskar. Och lär jag mina barn grundläggande värderingar. Det är inte så jäkla krångligt egentligen, utan handlar om enkla saker som att de ska lära sig pengars värde, plocka undan tallriken efter maten, bädda sina sängar, tvätta händerna före och efter maten, tacka för presenter, inte döma folk efter hudfärg eller status osv. Att man ska dela med sig till de som inte har något och att det finns folk som sitter i rullstol och de är likadana som vi bara det att de sitter i rullstol. The basics.

IPL har jag testat men nu var det massor av år sedan, på Spa by Us. Ingen jättebehaglig behandling, det blixtrar till rejält och nyper till i huden. Jag gjorde det mot mina ytliga/synliga blodkärl som jag har runt näsan. Samt mot rodnad/pigmentfläckar på halsen. Ja, det hjälpte tillfälligt men man behöver upprepa såna här behandlingar för att det ska ge effekt på sikt. Jag har inte testat det så pass regelbundet för att kunna ge mer korrekta omdömen än så.

Hej! Vad tycker du om Restylane i kinderna för att lyfta & se yngre ut? /Mia

SVAR: Hej Mia! Det är svårt att ge generella svar på såna här frågor. Allt handlar ju om dina egna förutsättningar, dina förväntningar samt VEM som ska utföra ingreppet. Har kliniken/behandlaren lång erfarenhet av detta? Finns det säkerhetstänk/kunskap på salongen? Du kan läsa mer om vilka viktiga saker du själv har ansvar för att reda på INNAN såna ingrepp här (mycket viktigt inlägg!). Görs det bra kan resultatet bli väldigt fint! Jag har testat fillerinjektioner i kinderna och fått mycket gott resultat, men nu var det säkert fem år sedan. Jag är av naturen utrustad med rätt höga kindben så har inte tänkt så mycket på det, men med åldern så ”faller” ju delar av ansiktet på grund av försämrad elasticitet så jag kan absolut tänka mig att göra det igen. Jag är överlag rätt positivt inställd till behandlingar som inte är permanenta, just för att det finns möjlighet att justera eller helt enkelt strunta i att upprepa behandlingen om det skulle visa sig att resultatet inte alls blev som förväntat.

Bild från en plåtning i höstas med Sabina Dufberg, för Johnells.

Bild lånad från Rusta. Olika tapeter på varje steg är också fint!

Det pågår en hel del parallella renoverings/inredningsprojekt i vårt hus just nu. Spännande och roligt, men samtidigt även lite… utröttande. Jag hade glömt bort/förträngt hur mycket tid, energi och kraft (och pengar!) som går åt till att förändra ett hus. Både invändigt och utvändigt. Men hemmet är vår själ, vår trygghet. Här tillbringar vi så mycket tid att det bara måste kännas rätt. Utefter våra önskemål, vår vardag (och fest) och förutsättningar.

Eftersom jag numera skriver så pass mycket om inredning för flera stora och etablerade inredningsmagasin, och får förmånen och besöka väldigt vackra och personligt inredda hem, så fylls ”pinterest”-kammaren i huvudet på av nya idéer. Exempelvis har jag sett flera fina exempel på att tapetsera trappor. Vi har en väldigt brant pigtrappa som går från köket upp till Elsas rum. Det var här tjänstefolket sprang i början på 1900-talet i huset vi bor i. Så var det ju på den tiden, att pigorna inte fick ta den stora trappan som herrskapet använde. Med stor sannolikhet var det alltså även en piga som bodde i Elsas rum. Anyway så har vi ofta dörren till denna trappa stängd, men det är ju faktiskt trevligt att titta på trappan så vi har tänkt haka bort dörren. Och därmed skulle jag vilja tapetsera trappan delvis, med samma tapet som vi har på köksväggarna (jag har kvar några rullar). Tror att det kan bli superfint!

Bilden här ovan från vårt lantkök har Ragnar Omárson tagit för reportaget om mitt kök till Drömhem & Trädgård för några år sedan.

 

Hur gör du för att hantera oro? Vad har du för favoritmascara? /Charlotte

SVAR: Hej Charlotte! Det var två vitt skilda frågor må jag säga, haha. Hur gör jag för att hantera oro? Well, det kanske låter förmätet och arrogant men jag är inte den grubblande sorten. Jag oroar mig sällan för saker eftersom jag är så otroligt pragmatiskt lagd. Dessutom är jag cynisk och avmätt och har inte så höga förväntningar på saker som jag själv inte kan påverka, eftersom jag blivit sviken och besviken så många gånger. Så funkar ju tyvärr livet. Min livserfarenhet har nog gjort mig tuff, eftersom många svårigheter och prövningar rinner av mig, som om jag skulle ha ett teflonskal utanpå kroppen och själen. Det betyder inte att jag är känslokall, utan att jag har tvingats hantera konflikter, sorg, svek, faror och annan skit genom åren och konstaterat att även om man tror att det värsta har hänt, eller att man aldrig kommer att repa sig, så gör man ju ofta det. Människors kraft att läka är väldigt stark.

Men hur jag än försöker trassla mig förbi hinder i livet går det förstås inte att undvika orosmoment helt och hållet. Det här är mina tips: 

• Definiera det som tynger dig. Nervositet förväxlas lätt med oro. Nervositet behöver inte vara negativt laddat utan innebär oftast bara en osäkerhet kring utfallet av en kommande situation. Här handlar det mycket om att vara förberedd och trygg i din egen prestation och de kunskaper du skaffat dig, utan att vackla. Är det ren oro däremot, handlar det om eventuella svårigheter du kanske inte kan påverka.

• Definiera hur stor ”hotbilden” är. Alltså om det nu skulle handla om befogad oro. Vad är det värsta som kan hända? Att du förlorar jobbet? Blir av med din ekonomiska trygghet? Gör bort dig? Blir ensam/lämnad? Att någon dör/skadar sig illa? Ha koll på exakt hur illa det är så att du är mentalt förberedd på det. Gissa inte utan ta reda på alla fakta. Ibland oroar man sig utan att ha koll på alla detaljer, varpå oron kanske inte är befogad överhuvudtaget. Det händer även att man oroar sig över skitsaker. Just det är en mognadsfråga, gissar jag. När jag var 20 var liksom det värsta som kunde hända att bli dumpad av en kille. Eller att göra bort sig. Idag vet jag bättre…

• Hope for the best but plan for the worst. Utgå redan ifrån att det skiter sig. Alltså att dina farhågor besannas. Ta fram en konkret strategi för att hantera det. Om någon exempelvis är döende i cancer, planera för alla praktikaliteter kring begravning, bouppteckning mm. Om det är varsel på gång på din arbetsplats, uppdatera ditt CV och börja kolla efter nya jobb redan nu, eller kanske möjligheter att flytta. Om du väntar på besked att något av dina barn har en allvarlig sjukdom eller ett funktionshinder, var handlingsförberedd. Ta kontroll över oron innan den tar kontroll över dig. De flesta lugnar sig när de känner att de åtminstone har kontroll över läget, hur svårt läget än må vara.

• Sköt din fysik noga. Det är svårt att vara mentalt stark när man inte lever hälsosamt. Under pressade perioder så undviker jag exempelvis all alkohol, jag klipper sociala aktiviteter och ”måsten”, lägger mig i tid, försöker få till sömnen, är noga med att motionera eller röra på mig (även om det bara handlar om promenader) och höjer mitt näringsintag. Alltså – jag blir extra noga med att äta en varierad kost med mycket fisk, fågel, grönsaker, blåbär, havregryn, mkt vatten mm. Det absolut första man inte får slarva med är sömnen/vilan/återhämtningen. Under oro så spänner sig kroppen extra mycket och mycket energi går åt i onödan.

Gällande favoritmascara så tillhör ju den produkten kategorin ”Beauty Unicorns”, alltså många talar om den fantastiska mascaran, men ingen har egentligen sett den/upplevt den själv. Eftersom skönhetsbranschen är så innovationsdriven så dyker det upp nya varianter av mascaror hela tiden. Jag har inte hunnit testa alla så det är svårt att ge ett rättvist svar. Men av de jag hunnit testa så är jag väldigt förtjust i Max Factors klassiker Masterpiece Max (i budgetkategorin), kostar ca 170 kr ordinarie, men finns just nu till kampanjpris här //adlink. Jag gillar även Diors senaste modell i lyxkategorin, Diorshow Pump n’Volume, kostar 340 kr.

Foto Magnus Ragnvid (bilden på mig är tagen från vår bok ”Ditt livs form – med 80/20-metoden”), iStock

 

Hej! Fråga 1. Kan du tipsa om ditt bästa gravidmode? Är i 7:e månaden och har kontorsjobb med mycket möten, representation och människor med snygg/välvårdad stil. Gravidjeans och tunika är alltså inget alternativ… Skulle uppskatta tips på var man kan köpa lite mer dressade gravidkläder. Fråga 2. Vad tycker du om Prada som väskmärke?/Sofie

SVAR: Hej Sofie! Kul frågor, här kommer mina svar:
1. Mitt tips är att klä dig ungefär som du skulle ha gjort även när du inte är gravid. Med vissa justeringar förstås. Tajta plagg är nästan alltid att föredra, eftersom tältliknande klänningar och toppar mm gör att det blir helt oformligt. Magen ska vara din främsta accessoar! Du ska alltså framhäva magen istället för att dölja den. Det är det snabbaste sättet att förklara hur man bäst klär sig som gravid. Skjortklänning är praktiskt, bara att knyta skärpet ovanför magen! Empireskurna klänningar är också toppen, de har en passform som funkar utmärkt för stora magar.

Välj klänningar med stretchmaterial och åla i dig dem. Du kan bära de flesta ”vanliga” plagg ända tills sista veckorna, beroende på vilket material de har. Kappan är din bästa vän som ytterplagg, välj gärna en tunnare vårkappa, ett perfekt plagg för gravida. Jumpsuits är också ett välklätt och skönt alternativ (enda nackdelen är att man kissar mkt som gravid och det plagget är lite meckigt att ta av sig hela tiden…)

Du nämnde att ditt kontorsjobb kräver en representativ stil, därför rekommenderar jag att hålla dig till klänningar + kjol och topp. Helt enkelt för att det är enklast att hitta funktionella varianter av i gravidmodesammanhang. Det är ofta fint att markera magen strax under bysten (där magen brukar ta vid så där i peaken av graviditeten, i slutfasen hinner den sjunka ner lite grann eftersom barnet gör sig redo för ”avfärd”), kanske genom en empireskuren klänningsmodell (väldigt tacksam under hela graviditeten!), eller genom en pennkjol som du drar upp så långt. Asos har riktigt snygga gravidplagg, spana in deras utbud!

Glasögon och accessoarer är din bästa kompis, särskilt du som verkar vara höggravid just nu. Då är det perfekt att gömma trötta ögon bakom stora och coola solisar. Satsa även på vackra smycken och snygga handväskor så höjer du den välklädda statusen direkt.

Skor som gravid är ett känsligt kapitel. Tittar du på bilderna här så går de flesta i rätt höga klackar. Klart man får till en snygg outfit-känsla då. För mig var det dock en utopi under större delen av båda mina graviditeter! Visst, vill du vara snygg på bild kan det funka (du hittar mig till vänster på bilden ovan, hehe). Men i praktiken? Mina fötter svullnade. Det kan bli vingligt att hålla balansen på smala klackar med en del extrabagage i viktform. Sneakers är faktiskt inte heller så bra, för magen är i vägen när du ska knyta skorna. Jag skulle satsa på några snygga slip in-sandaletter till kontoret. Eventuellt ballerinaskor eller andra propra lågskor som funkar i kontorsmiljö. Och öppna sandaler på fritiden, kanske VANs.

2. Gällande Prada som väskmärke har jag inga större erfarenheter att dela med mig av. Jag är inte så dödsförtjust i Pradas väskor om jag ska vara helt ärlig. De har aldrig riktigt tilltalat mig, kanske för att jag uppfattat dem som ganska damiga och konservativa. Jag är mycket mer frälst i Pradas skosortiment däremot, där Miucca alltid tar ut svängarna rejält! Men gillar du Pradas väskor ska du förstås köpa dom. Och OM jag skulle köpa en Prada-väska, så kan jag överväga någon av dessa:

Liten rosa nylonväska, Prada, 5840 kr. Du hittar väskan här:

Svart crossbodyväska av skinn, Prada, 9450 kr. Du hittar väskan här:

Den här röda snyggingen är också wow! Quiltad mockaväska med silverfärgade detaljer, Prada, 20.800 kr, klicka här:

 

Här kommer de första svaren på era frågor! Fortsätt att ladda på med frågor, bara roligt, ni har veckan ut på er att klura ut saker ni vill veta. Frågorna kan du ställa i detta inlägg. Sofie har ställt flera bra frågor, jag tar upp en av dem idag:

Hej! Jag är gravid i sjunde månaden. Vad är dina bästa tips på att komma i form efter graviditet? Hälsningar, tjockisen 😉

SVAR: Hej Sofie! Grattis till kommande bebis, så roligt! Många nojar över sina gravidkilon under graviditeten, vilket enligt mig är helt onödiga nojor. Förutsatt att du inte ätit helt enorma mängder mer än vanligt under graviditeten så behöver den tillfälliga övervikten inte vara några större bekymmer. Ja, man går upp i vikt och kroppen behöver lite extra fettdepåer för att klara av amning och andra påfrestningar med mera, men sedan kommer faktiskt kilona att ramla av efter ett tag. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag tror inte att gravidkilon är mer ”envisa” än andra kilon, enligt mig är det en myt. Ofta underskattar vi hur mycket vi stoppar i oss och överskattar hur mycket vi rör oss.

Mitt tips är att inte hetsa, dels för att kroppen är i obalans efter en graviditet/förlossning och behöver lugn och ro, liksom det lilla barnet. Det finns ingen mening överhuvudtaget med att jäkta tillbaka till styrketräningspass, tabataintervaller eller högintensiv träning när det du behöver fokusera på är att stabilisera din coremuskulatur FÖRST och främst. Och den biten är ju tyvärr förjävla tråkig och känns mesig och långsam och allt det där, alltså att köra knipövningar och försöka få kontakt successivt med sina magmuskler igen. Det kan ta flera månader, kanske något år.

Det du däremot kan börja med ganska snart efter en förlossning, det är PROMENADER! Att gå var min räddning när jag hade snittats med tvillingarna. Min kropp var helt paj efter månader av 30 kilos extravikt, ryggbesvär, havandeskapsförgiftning och kraftig svullnad pga massor av vätskesamlingar i kroppen. Först orkade jag knappt stappla till tjotta pga bukoperationen. Men sedan tvingade jag mig till längre och längre promenader. I snigeltempo. Med tvillingvagnen som stöd framför mig.

Detta kan de flesta nyblivna morsor klara, under förutsättning att de inte fått väldiga komplikationer vid förlossning/snitt förstås – och är friska i övrigt. Promenader har även en avstressande effekt.

Jag råder dig även att skaffa en stegräknare/smartwatch, som både hjälper dig att mäta dina steg, men även andra saker som sömn och stress.

Promenader är förstås inget som skulpterar kroppen eller ger lika bra träning som styrketräning eller tuffare konditionspass. Men det kan du ta i nästa steg. Du kommer LÅNGT genom att äta vettigt och promenera som nybliven morsa. På riktigt.

0-3 månader efter förlossning kan du gå vanliga barnvagnspromenader. Rörligheten i bäckenet är större än normalt denna tid varför du ska undvika hopp och löpning. Du kan ofta justera handtagets höjd på barnvagnen. Se till att du inte går för framåtlutat och försök hålla 90 grader vinkel på armarna.

3-6 månader efter förlossning kan du köra promenader med intervallinslag, alltså att du växlar upp tempot i vissa tidssjok. Typ gå en minut långsammare och tre minuter snabbt. Intervallträning är det som bygger kroppen stark på liten tid. Och tid är något som är en bristvara för oss morsor…

Lycka till med allt!

Jag har på mig träningsbyxor och T-shirt från Cubus. Sportjacka från Röhnisch och smartwatch från Fitbit (modellen som heter Versa Lite, otroligt prisvärd och funktionell – du hittar den här!).

Av Lady Gagas fyra (!) kreationer gillade jag denna bäst. påminner om Pär Engshedens bejublade klänning som Sara Danius bar tidigare, på Nobelfesten.

Trots att jag ÄLSKAR den här typen av excentriska modefester, så har jag redan hunnit tröttna på MÄNGDEN uppdateringar med bildregn från Met-galan som gick av stapeln igår. Visst, kändisarnas outfits är fantastiska och den ena värre och knasigare än den andra. Men enough already. Det blir lite som att äta sockervadd i två timmar, man blir lite sjösjuk till slut och längtar efter Falu Rågrut och vanliga rutiner.

Lucy Boynton var inte en av de mest uppseendeväckande, men hennes kreation är sofistikerat sammansatt och både knasig och vacker samtidigt. Sååå snyggt! Kolla håret…

Med det sagt så måste jag ändå få frossa en sista gång i dessa färgexplosioner till konstverk i modeväg. Här ser ni mina favoriter från Met-galan.

Gucci var ett av de märken som dominerade på galan. Här Sairose Ronan i en specialgjord variant från det italienska lyxmärket.
Visst, aningen konventionellt med tanke på ”Camp”-temat, men Naomi Campbell är så vacker att jag inte kan sluta titta på henne i denna Valentino-kreation.
Wow! Cara Delevingne levererar alltid i dessa sammanhang. Här i Dior Couture, Karry Kotlar och Maxior.
Om man ska bära trist svart på en sån här gala måste designen och silhuhetten vara exceptionell. Det tog givetvis Laverne Cox på i denna Christian Siriano-blåsa.
Katy Perrys kristallkrona signerad Moschino är helt lysande, om du frågar mig! Hon bytte för övrigt om till en hamburger-dress till efterfesten…
Rikligt med detaljer i Lupita N’yongos skapelse från Versace. Kolla även hennes drag-ögonbryn!
Min ABSOLUTA favorit var Florence Welch i denna otroliga Gucci-klänning. Som om Game of Thrones möter Elsa i Frost, ungefär.
Janello Monáe i Christian Siriano. Grafiskt och knasigt fint med de där ögonen!

Håller du med, eller hade du några andra favoriter?

Foto InStyle

 

Alltså, uselheten kring mitt bloggande denna vecka har nått episka proportioner. Ber verkligen er läsare om ursäkt för detta! Dressingroombygge/montering, tvillingar som fyllt år, en miljard fritidsaktiviteter för kidsen som krockat, 40-årsfirande av vän och flera svettiga deadlines av artiklar som ska lämnas in är anledningen – inte att jag bara struntar i er som läser. Men nu ser jag ljuset i tunneln och nästa vecka blir inte alls lika stressig (haha, årets största lögn, men om jag intalar mig själv att det är så kanske det blir verklighet).

Vad sägs om en frågestund nu för maj? Det var ju ett tag sedan sist! Ställ alla frågor ni vill mellan högt och lågt, ni har en vecka på er – sedan svarar jag utförligt här i bloggen så fort jag hinner. Vill ni spana in tidigare frågor och svar kan ni göra det i kategorin ”Frågestund” helt enkelt.

Just ja, några av er undrar varför man inte ser de första kommentarerna i blogginläggen nuförtiden. Det är någon form av inställning som jag tyvärr inte riktigt löst. De första två ”kommentarerna” är inga riktiga kommentarer, utan pingbacks för att inlägget har visats på Bloglovin och liknande. Jag vet inte varför det är så eller hur jag tar bort det. Står på min to do-list, men just nu hinner jag inte prioritera det. Men då vet ni varför det är så åtminstone.

Fråga på!

Bilden är tagen av Magnus Ragnvid, på Kap Verde förra året, inför vår bok. Den kom aldrig med i urvalet. Vet inte varför, tycker den är rätt bra. Den är dock helt oretuscherad/oredigerad och fotografer brukar avsky när man lägger upp sådana, eftersom de vill justera ljus, ta bort skavanker i bilden, fixa kontraster mm – så sorry, Magnus…  

 

Kappa från Jofama, jeans från Cubus, pumps från Stinaa J, väska från Caroline Svedbom och solisar från Dolce & Gabbana. Till höger: jacka från Cubus, tröja från Puma, tights från Blacc, sneakers Nike, smartwatch Fitbit.

Hur var er helg? Jag har haft en skön mix av högt och lågt. Alltså: jag har varvat nöje med att slita inomhus med inredning, monterat lampor, städat, tvättat, strukit sängkläder, sorterat, rensat ut osv. Och så har jag varit finklädd med fönat hår (i typ 20 minuter) för att sedan strosa runt i träningskläder och inte så jättenytvättat hår. Jag håller på och testar en ny smartwatch (Fitbit Versa Lite Edition) för en artikel jag skriver och har blivit helt hooked på det här med stegräkning. Det visade sig att jag går många fler steg per dag än jag faktiskt har trott! Detta för att jag tidigare mest haft koll genom räknefunktionen i mobilen och den har jag ju inte med mig exakt HELA tiden. Bara lite trampande upp och ner för trapporna inomhus här hemma renderar flera tusen steg per dygn, tydligen!

Tavla köpt i antikvitetsbutik på Birger Jarlsgatan i Sthlm, blommor från Artflowers.se, brickbord från Rusta, lampa från Aneta. Fåtölj och kudde – minns inte, sorry… Tapet från Boråstapeter (vintage book, finns inte kvar i sortimentet längre tyvärr).

Nu har jag en fullsmetad jobbvecka framför mig med roliga inredningsjobb och skrivartiklar och annat som ska lösas. Jag är ledsen att veckans shoppingtips och planering får stryka på foten just denna söndag, brukar ju alltid hinna med detta men helgens proppfulla aktivitetsschema för kidsen med gymnastikträningar, cheerleading och fotbollsmatcher + cup har ställt till det för mig logistiskt. Återkommer med tipsen nästa vecka, lovar!