Lördagskrönikan: Därför avskyr jag allt som har med algoritmer att göra

När jag ”plötsligt” slås av en insikt så är jag ofta otroligt sen på bollen, nästan sist. Det har ofta att göra med att jag gör annat med mitt liv än att hålla koll på saker som andra kanske tycker är superviktigt, men som jag lite förmätet klassar som ”trams” (även fast jag borde bry mig mer om det). Alldeles nyligen upptäckte jag exempelvis att influencers är ovanligt triggerhappy på att kommentera i varandras instagramflöden. Och det är inte direkt så att några nyheter eller smarta reflektioner avhandlas, utan det är lite småmysiga emojis och övriga truismer, samt ”jättefin färg på dig, gmn!”, ”Så skönt med stickad tröja” eller ”Alltså, du är ju bara goals!”, eller ”Du rockar älskling”, eller ”Queen är vad du är!”.

Min första reaktion var: ”Men Gud, de måste verkligen ha ett fint community de där modebloggarna och influencer-kändisarna!”. Sååå omtänksamma och peppande mot varandra, jag som trodde det var rätt hög rivalitet ändå? Sedan plingande det till i min mobil (sånt där messenger-pling, á la triangel från musiken i grundskolan). Det var en influencer-bekant som precis lagt upp en bild på instagram. Hen bad mig att kommentera posten ”med vad som helst, bara du skriver något”, eftersom ”då rankas den högre och blir mer relevant”.

Den här forcerade RELEVANSEN blir mer vital om interaktionen dessutom görs FORT. Helst inom 15 minuter efter att du postat något. Och ska man rankas riktigt högt av instagrams algoritm så duger tydligen inte random emojis och något svammel utan då är det engagerade kommentarer som gör att ditt inlägg ”flyger”. Ja, alltså överhuvudtaget syns i dina följares flöden. För cirka 70% av de du följer på instagram ser du nästan aldrig, eftersom det här med kronologisk ordning är sååå 2012 på grund av den stora mängden följare vi skaffat oss.

Din meningslösa selfie kan få lite mer relevans med hjälp av Boomerang

Och för att step up your instagram game ytterligare så rekommenderar alla digitala förståsigpåare att du bör posta rörligt material, för då stannar mottagaren lite längre vid ditt inlägg. Algoritmen kan alltså avläsa när du saktar ned hastigheten på ditt scrollande. Men eftersom många tycker det känns jobbigt att lägga upp något de filmat då flera ännu inte behärskar iMovie och videoredigering särskilt väl, så finns det tack och lov Boomerang som gör jobbet åt dig. Så då kan din meningslösa selfie få lite mer relevans genom att du vrider på huvudet samtidigt som du ser sexigt förvånad ut och plutar lite med munnen och kastar med dina extensions.

Slutligen brukar vi influencers få tips om engagera våra följare och antingen be er om hjälp och tips, eller kort och gott tycka till om något. Det blir därför lite hjärtskärande att se när vissa kändisar lite ”ödmjukt” frågar sina fans saker som ”Vilket resmål ska vi välja? Vad tycker du är ett paradis?” och så ramlar det in 1436 förslag från glada följare som känner sig SEDDA och bekräftade och tror att ”Åh, hon vill verkligen veta vad lilla jag tycker!” när kändisen ifråga redan har bokat en all-inclusive till Bora Bora för länge sedan men gärna vill få upp sin sociala medier-status ett snäpp enligt algoritmens regler.

Det finns så mycket förljuget med allt detta kring algoritmer som jag verkligen föraktar. Relevans och transparens talas det mycket om men leder inte mycket av algoritmen till det exakt motsatta? Det leder till att jag blir cynisk och startar konspirationsteorier i huvudet. Jag känner mig nästan som en vaxdocka i ”The Twilight Zone” när jag scrollar igenom mina flöden på instagram och Facebook. Jag litar inte längre inte på Big Brother som is watching me. Jag blir provocerad av Big Data som lusar ned mitt flöde på Facebook och instagram med en massa oombedda sponsrade poster från företag som jag varit tvungen att googla på grund av att jag jobbar som journalist och emellanåt behöver göra research. En klassiker var då en chefredaktörskollega till mig hade googlat om latriner och mulltoaletter inför ett jobb till Vi i Villa som hon var chef för. Det kom bokstavligt talat en massa skit i hennes flöde flera veckor efteråt…

Vill du bli upptäckt, så kör knäckebrödsknepet

Och det här babblet om att kvalitet premieras snarare än kvantitet… Please! Mitt snabba tips till dig som vill lyckas som influencer: vackra bilder och kvalitativa inlägg är verkligen jättebra. Ha ett konto fullt med det, visst. MEN vill du att någon ska upptäcka dig så kör knäckebrödsknepet. Jag gjorde nämligen ett sånt inlägg lite i förbifarten för några år sedan på instagram. Helt utan att tänka på algoritmer, trovärdighet, läsarengagemang eller liknande. Jag var något så omodernt som genuint intresserad av att göra en statistisk undersökning pga ett bråk med min man om vilken sida av knäckebrödsmackan som det är rätt att bre smöret på – och önskade veta vad ni tyckte (okej, främst för att bevisa för maken att han hade fel, men dessvärre höll majoriten av er med honom…). På bara en timme hade jag fått 271 kommentarer.

 

Allt som får en hype och blir ett ”måste” kommer ju förr eller senare att dö, eller åtminstone bli omodernt. Ungefär som klumpiga sneakers som ser ut som Jabba the Hut. Snart är peaken nådd. Och då kommer det bli inne med helt vanliga, snygga sneakers igen utan en sula vars densitet klarar en månlandning. Samma sak sker förmodligen med algoritmen. Ni som fortfarande kämpar med ett äkta engagemang, som genuint vill veta vad andra tycker och värderar vänners åsikter (och inte bara artighetsfrågar), ni som köper något för egna pengar och sedan hyllar det (utan att ens reflektera över att komma på tanken att anti-samarbetsmärka dessa hyllningar med ett förnumstigt ”ej samarbete!”), ni som köper något för egna pengar och sedan sågar det (utan rädsla för att kanske inte bli kontaktade av nämnda varumärke någon gång i framtiden som vill göra ett samarbete), ni som faktiskt lägger bort era mobiler emellanåt för att umgås med era barn och titta på en fotbollsmatch eller spendera en helg med vänner och är fysiskt och mentalt närvarande utan att behöva bilddokumentera varenda måltid – ni kommer att bli framtidens influencers. Och vanliga, cyniska influencers från idag kommer att slita sitt (lös)hår och undra hur fasen ni gör eftersom de ändå ”gjort allting rätt” enligt algoritmen.

Allt som är hypat blir till slut omodernt, även klumpiga sneakers vars sulor klarar en månlandning

Eftersom jag delvis arbetar som influencer och befinner mig mitt i algoritmens gap och i ett tidevarv där AI, Artificiell Intelligens ersätter väldigt mycket av det vi människor brukar göra, så kan det kännas som att bita den robothand som föder mig, genom att ifrågasätta algoritmen och allt som denna nya teknik innebär. Varför inte bara go with the flow och göra som man SKA? kan ju folk undra. Kanske för att jag alltid varit skeptisk mot att blint förlita mig på statistik och matematik. Algoritm är ju just detta, en väldigt raffinerad form av att samla in mycket data och försöka ge ett facit på något som egentligen är rätt svårt att räkna ut. Att förlita sig på statistik är inget nytt, det gjorde vi när jag arbetade på papperstidning också. Då handlade det inte om digitala processer, utan då ville gärna cheferna på förhand räkna ut vad läsarna ville ha genom att ställa frågor till dem i läsarundersökningar, som de plikttroget svarade på. Problemet blev dock att man inte tog hänsyn till människors mer primitiva sidor (att de gärna läser om sex eller skvaller), eller att de gärna döljer saker de skäms för, även när de får vara anonyma. Eller att de kan ångra sig. Eller att de gärna svarar saker som de tror att andra vill höra.

Människor har nämligen känslor. Sådant har historiskt sätt alltid varit svårt att räkna ut, eller ge facit till, eller värja sig emot. Professor Lei Lei Li tillhör en av de främsta i världen idag inom artificiell intelligens och har forskat inom digital fysik vid Stanford. Idag jobbar hon på Google Cloud. Hon säger så här angående rädslan att maskiner ska ta över det mänskliga intellektet:
– Bilar kör fortare än oss, lyftkranar orkar lyfta tyngre saker, men det finns ingen orsak att vara rädd. Vi människor har känslor, vilket är unikt.

AI-professorn Lei Lei Li: ”Vi männsikor har känslor, vilket är unikt”.

Det är därför jag blir så genuint lycklig när det dyker upp människor som trotsar all statistik, som inte är kloner av andra, som inte använder pod-communities att skicka ut uppmaningar av karaktären ”hojt hojt, nu har jag postat något, ni vet vad ni ska göra, girlz – fram med kommentarer! Tack, kramis”. Jag blir upprymd av riktiga influencers som törs blotta alltifrån gluggen mellan framtänderna till sina misslyckanden, som lägger upp poster vid helt fel tajming på dygnet enligt instagram (då alla sover), men som ändå lyckas få stor spridning på grund av det fantastiska (eller skrämmande) budskapet, som genom humor och självdistans gör mångas vardag lite mindre trist (Celeste Barber), som med värme, kärlek och lojalitet får följare över hela världen och inspirerar andra att göra osjälviska handlingar. Människor som faktiskt kan något, som har något vettigt att berätta och som gör det med klass.

Så vill du lura algoritmen, inte spela med i det artificiella intelligens-spelet utan faktiskt dra nytta av din officiella intelligens – använd dina känslor. Passion. Ärlighet. Det blir inte mer relevant eller transparent än så.

Fotnot: Jag har flyttat lördagskrönikan till min egen blogg, det kändes bättre så. Tidigare lördagskrönikor hittar ni här och här

 

2 kommentarer

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras