Årets första frågestund!

 

Det var länge sedan vi körde frågestund här i bloggen, säkert något år sedan sist… Eller ännu längre! Vet att många bloggare kör det regelbundet, men ja – jag har bara glömt bort det helt enkelt.

Reglerna är enkla: du får fråga vad du vill och får ärliga svar. En del av er brukar vilja ställa frågor som har om kläder och styling att göra, det går utmärkt! Andra har funderingar kring karriär, går också utmärkt! Eller skönhetsrelaterade frågor. Det behöver inte vara personliga frågor riktade till mig. Ni får helgen ut på er att fråga så svarar jag under nästa vecka, jag brukar portionera ut svaren ibland som egna inlägg.

Jag går och tar mig ett glas Prosecco så länge. Det här ska bli kul! Var inte blyga utan kör, bara kör.

Det fina fotot på mig är taget förra året på Kap Verde, när vi plåtade vår bok. Magnus Ragnvid har tagit bilden.

 

38 kommentarer
    1. Hej Ylva! Bra fråga! Här kommer mina råd: 1. Innan sminket sitter bra så måste grunden (huden) må bra och vara omhändertagen. Annars spricker typ sminket. Jämför med att inte göra förarbeta och slipa mm innan du tapetserar eller målar om, man kastar liksom inte bara upp en tapet om man bor i ett äldre hus, utan först måste man bearbeta grunden. Huden måste alltså vara väl rengjord och återfuktad innan du sätter igång med sminket. Vet du inte vad du har för hudtyp så gissa inte utan kosta på dig ett besök hos en hudterapeut som får granska din hud och rekommendera dig till rätt produkter. Hudvård är ofta dyrt medan du inte alls behöver lägga samma summor på smink (tycker jag, som anser att budgetsmink funkar utmärkt). 2. OM du ska lägga pengar på något i sminkväg så är det dock en grym foundation. Här finns en uppsjö varianter så du får pröva dig fram. Jag gillar Diors och Sensais foundations. I vår ålder blir ofta huden lite fläckig av ojämnheter och pigmentering, därför kan det vara bra att jämna ut huden så att du får en snygg bas. Var väldigt sparsam med puder! Det tenderar ofta att göra att huden ser lysterfattig ut. Jag har inte använt puder på tio år och har det bara vid särskilda tillfällen, som fotograferingar mm. 3. Fega inte utan sminka rätt mycket. Det finns någon myt om att kvinnor över 40 ska köra au naturel och använda få produkter och väldigt svaga färger. Jag skulle vilja säga att det är tvärtom. De naturliga färgpigmenten i vår hud mattas tyvärr av med åren (som läpparnas naturliga färg exempelvis). Man behöver dra på ganska mycket bronzer och rouge. 4. Gällande läppar: aldrig aldrig aldrig köra nude läppstift. Sorry, men Maria Montazami-looken adderar tio år ytterligare. Det kan vara snyggt på vissa men är VÄLDIGT svårburet. Samma sak gäller med vinrött eller typ mörkbrunt läppstift. Lägger också på en tung look som man inte behöver i vår ålder. Förstås en smaksak men nu frågade du mig och jag tycker så här. Orange, fuchsia, rosa, röda toner funkar dock toppen. 5. Fransarna blir fjuttiga när man blir äldre, lägg mycket tid på att få till dom för en intensiv blick som öppnar upp! Du behöver inte så mycket eyeliner eller ögonskugga i övrigt om du inte trivs med det men täta, svarta ögonfransar är riktigt fab. Hjälp dom på traven med att köpa ett fransnäringsserum så växer de snabbare. Eller så kan du fuska med lösögonfransar. Eller ögonfransförlängning (dock dyrt och beroendeframkallande men SÅ SNYGGT – och tar bort tio år från ett trött ansikte). Lycka till!

  1. Hej Charlotta och tack för en trivsam och inspirerande blogg! Jag vill gärna höra mer om din ”påsar-under-ögonenoperation”. Hur du valde klinik/kirurg, vad exakt de gjorde, hur snabbt slutresultatet visade sig och vad du tycker nu några år senare om hållbarheten. Tack på förhand!

    1. Hej Anna! Tack för fin feedback om bloggen, så roligt att höra! Jag opererade bort mina påsar under ögonen när jag var 40, alltså för snart åtta år sedan. Jag hade funderat i flera år, säkert fem år, på att göra det, men tvekat och fegat eftersom jag är lite sjåpig med just kirurgiska ingrepp och SÄRSKILT runt ögonen. Eftersom jag är journalist så gjorde jag noggrann research över vem i Sthlm som var bäst och specialiserad på just denna typ av ingrepp och det visade sig vara Magnus Hober på Improvakliniken. Det finns säkert flera som är skickliga på detta men jag valde i alla fall Improva. Jag träffade Magnus och ställde en massa frågor och var på konsultation, sedan bokade vi en tid. Denna typ av ingrepp innebär narkos varpå man sover över på kliniken. Det dom gjorde var alltså att skära ett fint snitt strax under fransraden på undre sidan av ögat. Sedan ”fettsög” de påsarna. Ja, den typ av påsar jag hade var alltså inte vätskebaserad (som många tror – man kan alltså inte ”sova” bort dom, eller lägga typ gurkskivor på dem och hoppas, haha…) utan bestod av fett, vilket helt enkelt är ärftligt (pappa hade likadana och mamma har snarlika). När fettet är avlägsnat så sträcker de sedan upp huden något, för annars skulle man få en slapp och ”tom” påse som såg sladdrig ut under ögat. Sedan sydde de igen snittet med små små pyttestygn. När man vaknar har man bandage och ser FÖR JÄVLIG ut. Det hade han redan förvarnat om… Det ser ut som om du har blivit misshandlad. Även om jag var förberedd så fick jag en chock. Det är liksom ÄNNU mer svullet och dessutom lilablått och en massa otäcka stygn… Ja, man ser ut som en boxare som fått spö helt enkelt! Helst ska man vila upp sig någon vecka efteråt, men du KAN ju jobba som vanligt om du vill. Men många tycker kanske det är pinsamt för att man ser ut som man gör. Jag har alltid varit väldigt transparent med detta ingrepp så jag hymlade inte utan gick på en julfest med förlaget två dagar senare (vilket förstås inte är att rekommendera). Men jag hade solglasögon på mig. Ville någon se så visade jag dock, haha… Jag minns inte exakt men tror att det tog cirka två veckor, kanske tre, innan alla blåmärken hade försvunnit och de tog bort stygnen. Resultatet är helt SJUKT bra och naturligt! Och ärren vid fransraden syns INTE ALLS. Och då har jag ändå haft hudterapeuter och fransförlängningstjejer som suttit med värsta förstoringsglaset och pillat i mitt ansikte efter det genom åren och INGEN ser att jag gjort något! Jag tror inte att någon reagerade på att jag hade tagit bort påsarna, utom jag då, så detta gjorde jag verkligen enbart för min egen skull. Idag känns det helt naturligt att de är borta, jag såg ju ut så här från början innan de uppstod, men påsarna framträdde i rätt tidig ålder, redan då jag var 25 faktiskt. När jag ser på äldre bilder så är det ganska tydligt vilken skillnad det är idag. Ingreppet ska hålla i minst tio år tror jag, sedan kan man behöva justera det, eventuellt göra om. Jag har inte märkt än att påsarna kommit tillbaka. Däremot märker jag att mina övre ögonlock börjar bli tröttare och ”hänga” en del vilket gör att jag ser trött ut. Eventuellt kan jag tänka mig att åtgärda det framöver. Jag minns tyvärr inte vad ingreppet kostade, det är så länge sedan, men runt 20-25 tusen gissar jag. Kommer faktiskt inte ihåg. Värt varenda krona dock! Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare, men då hade jag förmodligen inte ekonomin till det. Lycka till!

  2. Hej Charlotta! Undrar om om du vill dela med dig lite av din träningsrutin samt smarta tips kring kosten för att tappa i vikt? Tack på förhand!

  3. Hej! Vad kul m frågestund och tack för en bra blogg! Jag är nyfiken på vilken tandblekningsmetod du använder dig av. Är det laser? Tack på förhand!

    1. Hej Tanja! Jag har testat flera olika genom åren, men är faktiskt inte så förtjust i de där dyra metoderna med UV-lampa, laser (?) eller vad de nu erbjuder. Min erfarenhet är att det är en ganska jobbig metod, som är krånglig och rätt dyr, obehaglig dessutom (du måste sitta med käken uppspänd och ha på dig skyddsbrillor osv) PLUS att det faktiskt inte håller så länge. Tänderna blir ljusare direkt, det stämmer, men hållbarheten suger. Det enda som verkligen sitter bra är det ganska traditionella sättet att gå till en tandhygienist och låta dem mäta ut en bettskena utefter dina tänder. De gjuter en form och tar därefter fram tunna små bettskenor av något plastmaterial. Första gången tar det besöket tid, sen får man ofta vänta också på att bettskenorna ska bli klara. När de är klara så sprutar du i en blekgel i skenorna och stoppar dem i munnen och har under natten. Upprepa i cirka 6-7 dagar. Det kan ila något första dagen/natten men det går över. Då ljusar du upp dem successivt och resultatet blir både jämnt, naturligt men märkbart. Och håller i flera år! Snarlika metoder har bland andra Swiss Clinic, som också funkar bra (har testat dem med), men den bettskenan är av billigare kvalitet och blir inte alls lika individuellt utformad efter DITT bett, och sitter dessutom inte så bra mot dina tänder, varpå blekgelen kan ta lite ojämnt (blir lättare fläckar då). Det jag har gjort är att använda mina specialdesignde bettskenor men då med en annan leverantörs blekgel. Tänk på att vara försiktig med vad du äter och dricker efter en blekning av tänderna! Annars blir de lätt missfärgade igen. Drick gärna kaffe med sugrör och var försiktig med rödvin (jag föredrar ju bubbel istället så för mig ingen biggie…). Blåbär kan också missfärga. Lycka till!

  4. Hej!
    Snart 50 (om 2 månader!).Stort behov av ny stil (kläder, smink mm) känner mig som år 2010.
    Vi flyttar från villa i förorten till Södermalm snart. Vem är jag! Ny period i livet startar vilket ska bli fantastiskt men jag tappade bort mig själv på vägen.
    Hur skulle du tänka om du var i mina gamla kläder???
    //Maria

    1. Hej, rekommenderar dig att köpa något av Charlottas stylingpaket. Så nöjd att jag gjorde det. Jättebra översikt som man kan gå tillbaka och kika på och hämta inspiration från ✨✨

    1. Hej Yvonne! Började skriva svaret här men det blev så långt… haha. Har en del att berätta. Kommer ett separat blogginlägg om detta strax!

  5. Hej! Vad är viktigast att verkligen köpa/tänka färre men värre pieces. För mig handväskor men tänker även skor och smycken (inte så mkt för bijouterier)… Vilka är dina viktigaste och bästa investeringar enligt frågan ovan? Varför sålde du din Chanel väska (och saknar du den)? Om du fick göra en modeinvestering utan tänka prislapp – vilken? Hur ska man tänka färg kombinationer fast ändå lite strikt kontor? Tycker det är kul med färg men är en kostym/pärlor tjej – vill liva upp det och bli mer feminin – tips? Hälsn, S

    1. Hej Sofie! Jättebra frågor! Svar kommer i separat blogginlägg alldeles strax, håll utkik här i bloggen! /C

  6. Jag skulle vilja ha lite stylingråd när det gäller ytter/vinterkläder. Och inte att lite käckt ha jackan öppen och högklackade boots till, nä jag menar när det är minusgrader och man behöver dunjacka uppdragen ordentligt, mössa, stickade vantar och vinterstövlar…

    Annars har jag gärna färg och mönster och älskar klänningar, och när man kan använda ullkappa är det inga problem utan det är ju lätt att få ihop snyggt. Men när dunjackan åker på, då får jag inte ihop det utan det känns löjligt och formlöst. Vilket gör att jag tar det säkra kortet och har tighta jeans istället. Ser snyggt ut, men känns lite trist i längden.

    Har du några tips? Har dessutom just köpt en ny, snygg turkos dunjacka, så att shoppa fler är inget alternativ.

    Kan tillägga att jag nor i norra Sverige och är frusen av, så blir rätt många dagar med varma ytterkläder…

  7. Tack för en mycket bra blogg! Jag har ingen egen fråga men läser med nöje andras frågor och dina svar. Älskar frågestunder!

    1. Hej Charlotte! Stort tack för beröm, det betyder så mycket mer än du tror att få höra! Vad roligt att du gillar frågestunder, kommer att köra det regelbundet en gång per månad detta år.

  8. Vet du flera som haft tuffa bakgrunder, med föräldrar och annat som är extremt framgångsrika idag? Är det ofta det som drivs framåt, när man inte haft den exemplariska uppväxten?

    1. Jag tror att folk drivs av många olika saker, men en gemensam nämnare för många framgångsrika entreprenörer och företagsledare är ju just att de inte haft det så lätt under sin uppväxt. Exempelvis Oprah Winfrey, JK Rowling, Shervin Razani. I övrigt behöver ju inte en taskig barndom vara receptet på framgång per automatik – några framgångsrika människor kommer från ”bra” familjer, men kan ha stött på problem under resans gång med sina företag. Gemensamt för alla dessa, oavsett bakgrund, är att inte ge upp. Att de gör klart saker de sagt att de ska göra, de snackar inte bara utan gör det faktiskt också. Även om det är jobbigt. Och om det skiter sig så försöker de igen, när många andra hade gett upp. Väldigt få lyckas liksom på första försöket. Men man blir bra på det man gör ofta. Det faller ofta på uthålligheten. Jag tror inte det har så mkt med talang och göra, snarare en inställning att ge sig fan på att lyckas. Och den drivkraften blir troligen starkare om man måste ta sig ur fattigdom, försörja andra, förändra något radikalt, har en stark press på sig osv.

  9. Hur var din bröstoperation? Varför gjorde du den?

    Till oss som ska skaffa barn, vad har du för tips för att hjälpa kroppen på traven, både med träning, men också med förberedelse av kroppen? Vad önskade du att du visste innan du fick barn?

    1. Jag gjorde min operation för ca sju-åtta år sedan. Då hade jag ammat tre barn, varav två samtidigt. Jag hade även gått ned en del i vikt under en längre period (jag gick ner 25 kilo och skrev en bok om det, för länge sedan). Jag har alltid haft relativt stor byst av naturen och är kurvigt byggd, med smal midja och breda höfter. Så ser min mamma ut och så ser mina systrar ut också. Men efter barnen så ”försvann” liksom brösten och blev helt tomma. Jag tyckte att det inte var fint i proportion till min övriga kropp så jag ville ”bygga ut” de kurvorna och återställa brösten så att de blev fylliga igen. Volymbristen kompenserades alltså med att jag lade in såna där geléhallonimplantat. Jag hade kunnat lyfta brösten när jag samtidigt gjorde ingreppet, många gör det som fött barn, eftersom brösten blir ”hängiga”. Men mina hade faktiskt inte blivit så hängiga, däremot var de liksom ”tomma” och trötta. Jag diskuterade med läkaren och han sa att jag inte behövde lyfta dem om jag inte ville. Istället föreslog han ett implantat med viss lutning eller vinkel som gör att brösten liksom ”knuffas upp” naturligt utan några andra ingrepp. Så vi körde på det istället. Min ambition var inte att skaffa superstora bröst som var placerade strax under hakan – det skulle bara se konstigt ut på en kvinna över 40 år… Jag var väldigt skeptisk mot att göra just ett bröstlyft då det innebär mkt mer komplicerat ingrepp, där man behöver snitta på flera ställen, flytta på bröstvårtorna mm (!) och det ville jag absolut undvika. Så jag slapp det. Därför blev det också ett väldigt naturligt resultat. Jag valde heller inte superstora inlägg, utan ville mer se ut som jag gjort innan jag skaffade barn. Fast kanske liiite större 😉 Jag blev OTROLIGT nöjd, det är ett väldigt bra jobb av kirurgen! Inga ärr syns överhuvudtaget. Jag tror knappt att folk reagerar på att jag har gjort brösten, just för att jag inte lyft dem eller gjort dem så stora, mitt absoluta mål var att det skulle se så naturligt ut som möjligt vilket jag tycker att det gör. Jag väntade länge med att göra min operation och hade som sagt fyllt 40 och jag kan inte råda hur andra ska göra, alla bestämmer över sina kroppar. Men jag tycker nog generellt att man bör vara mogen och fundera ordentligt innan man bestämmer sig för ett sånt här ingrepp. Jag tycker små bröst är jättefint på kvinnor också och ofta är det lättare att hitta kläder som passar då. Men i just mitt fall så hade jag vant mig vid att vara kurvig och plötsligt ”försvann” liksom mina övre kurvor på kroppen vilka jag saknade.

      Gällande dina övriga frågor: det är krävande fysiskt och psykiskt både att föda barn och sedan ta hand om dem. Jag var livrädd inför förlossningen av mitt första barn, över att spricka, att något skulle gå fel, jag är spruträdd och var rädd för epiduralen osv osv. Någon berättade då för mig att man klarar av en förlossning mkt bättre om man är i god form. Så jag skaffade PT i typ 5:e månaden, haha! Men skämt åsido så hann jag bygga upp styrka i framförallt benen och armar/axlar (axlarna tar stryk sedan då du lyfter barnet och ammar mm). Jag kan inte säga att det var på grund av denna styrka som förlossningen gick bra, men kanske var det så? Sedan var jag noga med att smörja in magen kontinuerligt med Weleda-olja (jag smorde även in lilla fiffi också! De har särskilda oljor för detta…). Det blev som en fix idé att hela det området skulle vara smidigt och liksom anpassa sig efter det stretchade läget som både pågick och skulle komma. Och jag fick faktiskt varken bristningar eller sprack någonting. Jag smorde in mig som en tok även med tvillingarna och då blev ju magen betydligt större, men inte heller då fick jag bristningar. Jag vet inte om det hade med oljan att göra – men troligtvis är det kanske genetiskt, att min hud är rätt töjbar och kan anpassa sig. Magen drog även ihop sig fantastiskt snabbt och fint efter mina graviditeter.

      Jag är inte expert i området men skrev ju en del om just mammakroppar när jag arbetade med Olga Rönnbergs sajt. Och det finns väldigt mycket forskning som tyder på att du har lättare att ta hand om dina barn, samt förbereda kroppen om du är i god fysisk form innan du skaffar barn. Då menar jag inte bara att du ska ha god kondition (det är säkert också viktigt) utan jag tänker främst på att du bör ha bra grundstyrka i kroppen, vilket du får genom styrketräning. Att ha barn innebär en massa konstiga lyft, ryggen kan ta stryk och framförallt bålstyrkan är viktig -alltså att träna upp din core. Det är viktigt att du kommer igång med träningen efter förlossning också så att du inte skiter i att återfå kontrollen över kontakten med dina magmuskler, för det kan bli jättejobbigt att ta upp det långt senare. Bara att bita ihop och kontakta någon specialist till PT inom mammaträning så att du inte gör fel. Man får göra en massa knipövningar och skit som är tråkigt, men ack så viktigt! Alltså efteråt.

      I övrigt så löser din kropp det mesta på egen hand gällande barn. Den är liksom konstruerad för att fixa det – du kommer att bli överraskad hur mycket den står pall för! Du kan däremot passa på att sova och vila så mycket du kan INNAN förlossningen och INNAN barnet har kommit! Utnyttja din position som gravid till max här och bli en trött diva. Ta alla tillfällen i akt till att slumra in och vila, eller lägga dig tidigt. Kroppen behöver samla energi inför all sömnbrist som sedan väntar.

      Se även till att käka ordentligt och att äta bra saker, för både dig och barnet. Det går åt mer energi för både gravida och ammande mammor. Men den energin bör komma från bra livsmedel och inte helt näringslös energi som chips och kanelbullar, för det får du ingen ork av. Ladda med mycket potatis, kött, bönor, fisk, fågel, grönsaker, pasta, ägg – alltså RIKTIG mat.

      Överlag kan det vara överväldigande med hela barn-grejen. Men som trebarnsmamma vill jag även inflika att kvinnokroppen liksom är designad för att fixa detta. Så länge du sköter ditt genom rätt kost, träning och framförallt vila, så kommer din kropp att vara bussig tillbaka. Kroppen kommer även att hjälpa dig stå ut under perioder utan vila när barnet kommit, för den är designad att fixa även det. Och gällande träning både före och efter en förlossning kan du faktiskt träna ganska mycket som vanligt, det är bara positivt för kroppen att röra på sig! Självklart finns det givna övningar du inte kan göra, men se bara till vilka dessa är och fortsätt vara aktiv. För mig var det knepigare att komma tillbaka i form efter kejsarsnitt med twinsen och jag var totalt handikappad längre tid efteråt än jag trodde jag skulle vara, men på det stora hela handlade det ju bara om några veckor. Sedan började livet sakta men säkert krypa tillbaka till normalt läge igen. Lycka till!

  10. Vad tycker du om det politiska läget i Sverige idag? Vård, skola, de flesta organisationer har kriser och där mycket blir värre i landet idag. Hur ser du på utveckligen i landet, inför dig och dina barns framtid?

    1. Jag är oroad över det politiska läget och den polarisering det innebär. Tyvärr ser jag ingen ljusning heller. Ska man vara lite mer faktabaserad så är ju Sverige fortfarande ett tryggt och bra land på många vis, men samtidigt blir jag å andra sidan dagligen förvånad över den låga nivån på många funktioner i Sverige. Alltså bristen på utbud, den undermåliga undervisningen, hur fantastiskt dålig koll staten har i vissa frågor, misskötsel på LVB-boenden, hur man utförsäkrar sjuka osv, de otroligt dåliga beslut som Immigrationsverket tar gång på gång och hur handfallna och dåligt pålästa många handläggare verkar vara samt hur klena lagar vi har i Sverige för grova brott – där har inte utvecklingen hängt med ett piss i Sverige. Jag tror att alla länder utan starka ledare förr eller senare blir svaga, på samma sätt gäller företag. Man kan ha hur bra förutsättningar som helst men någon måste liksom styra skeppet, det funkar inte att alla ska bestämma och tycka olika. Och Sverige har VERKLIGEN haft kackiga ledare – länge. Det finns ingen kandidat politiskt jag har det minsta förtroende för, tyvärr. Jag har inte respekt för dom och litar inte på dom en sekund. Skolan tycker jag är katastrof… Jag knyter näven i fickan flera gånger om dagen gällande uselheten där, inkompetensen, språkbristen hos lärarna (majoriteten stavar sämre än våra 8-åringar), man kan ju undra vem som rekryterat dem + att skolan verkar sakna pondus och kraft i lagen att ta hand om störiga ungdomar och bråkiga klasser. Där är jag extremt konservativ, tror på nolltolerans, att man ska förbjuda mobiler och att lärarna ska få ryta till och skapa ordning mm. Sedan har jag förstås förståelse för den omöjliga ekvationen av kassa lärarlöner som inte lockar till sig rätt personer + att klasserna idag är betydligt större än tidigare och att samhällsklimatet överlag verkar vara värre med brist på empati mm. Min mamma är pensionerad lärare och jag har helt seriöst i perioder övervägt att skola om mig och jobba med barn och ungdomar istället eftersom jag vill påverka. Men då blir det ju bara i mindre skala och här behövs ju mer politisk påverkan. Jag känner mig uppgiven och ledsen. Det är så MYCKET som inte fungerar. I nuläget känns det mest att hålla näsan över vattenytan och acceptera läget. Vi har i deppiga stunder övervägt att flytta till länder på Kanada eller Nya Zealand, som jag hört mkt gott om. Kanske kommer vi att göra det i framtiden men i nuläget så trivs vi ändå så pass bra här att det inte känns akut. Långt svar på en mycket svår fråga.

      1. Tack för dina fina och uttömmande svar!
        Ok, bra form och fysisk aktivitet it is, både för den mentala och fysiska formen!

        Ja det politiska läget idag är fruktansvärt. Och många emigrerar. Många kan faktiskt inte emigrera i Sverige. Viktigt att vi alla nu säger ifrån, försöker påverka och inte skjuter undan makten till makthavarna, för utan oss har de ingen makt. Vi är så många fler.

        Dock har jag några år universitetsutbildning kvar men jag kommer aldrig att sätta mina barn i svensk skola till exempel. Det tänker jag aldrig utsätta dem för, ger bara större lidande för barnen.

        Hade varit kul om du kunde blogga mer om detta för att påverka!

        Mvh
        Amanda

  11. Hej Charlotta! Kan inte du tipsa och ge dina bästa råd kring hur man ska tänka när man köper strumpbyxor (både tunnare varianter med även tjockare nu på vintern..). Jag behöver tips!! För det mesta köper jag svarta relativt tunna (?) strumpbyxor och använder till tex. en knälång klänning. Har sett en del som kör på beiga strumpbyxor till tex svart pennkjol. Ge mig dina bästa tips hur man ska tänka i strumpbyxdjungeln:)
    stor kram!

  12. Kom på en till!

    Vad ska man, som kvinna, göra INNAn man gifter sig och träffar mannen i sitt liv? Vad ska man passa på med att göra med sig själv och för sig själv? Har redan rest en hel del men tänkte om du vet något annat Charlotta som har erfarenhet. Tänker på att älska sig själv, göra det man kan och heala sig själv.

    Vad hade du sagt till dig själv innan du träffade din man och skaffade barn?

    mvh
    Amanda

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras