Detta bör du göra innan du gifter dig

Vad ska man, som kvinna, göra INNAN man gifter sig och träffar mannen i sitt liv? Vad ska man passa på att göra med sig själv och för sig själv? Har redan rest en hel del men tänkte om du vet något annat, Charlotta, som har erfarenhet. Tänker på att älska sig själv, göra det man kan och heala sig själv. Vad hade du sagt till dig själv innan du träffade din man och skaffade barn? Mvh/Amanda

SVAR: Det här tycker jag var en väldigt intressant fråga! Jag får ofta frågor om stylingråd med mera, men nu blev det genast lite djupare, vilket jag gillar – en mix av högt och lågt är alltid spännande.

Det är svårt att ge människor en uppgift att älska sig själv. Hur ska det gå till, rent praktiskt? Vill inte alla det? Jag tror att det är en pågående process, man vet inte riktigt när detta arbete påbörjas eller när det avslutas – om det någonsin avslutas. Det viktiga är ju dock att börja. Det enda råd jag kan ge där att ge sig själv TID. Tid är en dyrbar gåva och det är även den sak du får LITE av senare i en relation. Och ännu mindre av när du skaffar barn. Då finns det nästan ingen tid kvar alls – åt dig själv. Vad du sedan väljer att lägga denna tid på är förstås upp till dig själv och dina målsättningar, intressen, möjligheter, förutsättningar med mera. Men slarva inte bort alla jävla oceaner av TID som du har i din ungdom och i början av vuxenlivet! Några förslag på saker du kan göra av din tid: 1. Vidareutbilda dig/skaffa dig kompletterande kompetens inom något område du tycker är kul 2. Bli riktigt bra på någon sport, typ skidåkning, basket, tennis. 3. Ta körkort. 4. Lär dig ett främmande språk. 5. Lär dig spela ett instrument (bra partytrick att ta fram då du blir äldre!). 6. Arbeta som volontär/i ideell verksamhet, som kan kräva resor till krångliga, obekväma och lite farliga destinationer (du kommer bli för bekväm och feg att göra det när du är morsa). 7. Ta dykcert eller skepparexamen. Jäkligt coolt att kunna anlägga vid en brygga och inte vara beroende av en snubbe! 8. Lär dig programmering/att koda. 9. Lär dig att dansa (jag gick en kurs i västafrikansk krigsdans, orientalisk magdans och salsa när jag var 25). 10. Utveckla dina kunskaper inom matlagning.

När jag tänker tillbaka så skrattar jag åt hur jag minns att jag tyckte att jag alltid var ”så upptagen” när jag var mellan 25 och 30. Haha. Med vad? Jo, mitt jobb. Och kanske springa lite på krogen emellanåt (vilket funkar då man kan ta sovmorgon lördag och söndag och ligga i soffan och glo på TV och inte behöva fixa mat och skjutsa ungar till aktiviteter osv). Det kan ju vara en viktig del i att utvecklas, att fokusera på karriären under en period och maxa den tiden så gott du kan. Å andra sidan tycker jag att man ska ha möjlighet och rättighet att kunna göra karriär under hela sitt liv, oavsett om man har barn eller familj eller whatever. Man blir liksom inte annan person kompetensmässigt bara för att man skaffar en partner eller ungar. Man får omdisponera sin tid, that’s it.

 

Ett generellt råd är faktiskt att avvakta med att gifta sig. Jag älskar verkligen att vara gift, det är ett val jag gjorde bra och jag ångrar det inte en sekund. Eller okej, jag har ångrat mig som faaan flera gånger och bråkat med mannen och så där, men i slutändan har vi landat i vår kärlek och respekt till varandra och vår önskan om att fortsätta leva ihop och se fram emot att åldras tillsammans. Men det är väldigt svårt att komma till den insikten då man är 25-30 år. Jag gifte mig när jag var 34. Kanske en ”vanlig ålder” för bröllop. Men helt ärligt borde jag kanske ha avvaktat tills jag var 40. Då hade vårt äktenskap redan åkt på en del prövningar med flytt av bostad flera gånger, jobb-byten (för båda), tre barn och en del andra saker som sätter en relation på prov. När du är 40 har du dessutom oftast lite bättre ekonomi än som 30-nånting och kan därmed ha en lite fetare ring och lyxigare fest, hehe… (även fast jag älskar min modesta diamantring, det var liksom det vi hade råd med då och den symboliserar inte vår kärlek mindre bara för att storleken är blygsam. Men a rock is always a rock!).

Att avvakta med äktenskap innebär även att du kan tillåta dig att testa relationer med olika partners innan du vet vad som passar för dig. Blir man kär är det lätt hänt att man kastar sig in i samboskap och annat och struntar lite nyförälskat i saker som man irriterar sig på hos den andra. Men tro mig, på SIKT kan dessa småsaker bli astronomiska problem eftersom du behöver tampas med dem och ha dem i din vardag för lång tid framöver, kanske för alltid! Så välj partner väldigt selektivt. Visst kan man byta om det inte funkar, men separationer är smärtsamma. Och väldigt komplicerade om barn är inblandade.

Jag tycker också man bör avvakta med att skaffa barn. Detta råd får jag kanske skit för. Men jag kan bara tala ur egen erfarenhet. Hade jag valt att skaffa barn med de partners jag hade i början av mitt vuxenliv så hade det gått helt åt helvete. Vi talar om män med destruktiva beteenden (varav en idag sitter inne för väldigt våldsam gärning), eller som var karismatiska och spännande men notoriskt otrogna, eller ekonomiska slarvers osv osv. Kort sagt partners du kan testa att ha en relation med eftersom du behöver testa sådant i din uppväxt, man behöver köra i diket för att utvecklas som människa (och för att känna igen den typen av douche bags framöver) – men för all del kära du, skaffa inte barn med första bästa snubbe du har en passionerad relation till!

I övrigt råder jag dig att lägga väldigt mycket tid på vänner innan du skaffar barn och familj. Man kan utvecklas mycket genom vänskap med andra. De kan lära dig saker om dig själv och du kan få massor av fina minnen att bevara för resten av ditt liv. Jag reste mycket med tjejkompisar som yngre, bodde tillsammans med dem, festade ihop, sörjde förluster ihop, tjänade pengar ihop med dem, blev panka tillsammans med dem, pluggade tillsammans, sökte jobb tillsammans, växte upp tillsammans. Visst har jag fortfarande kvar många av mina fina vänner – men det är ju det här med tiden. Den räcker inte till. Tyvärr kommer du att behöva prioritera och jag kan inte prioritera bort mina barns fotbollscuper, gymnastikuppvisningar eller läxläsningar för att gå på afterwork med mina tjejkompisar.

Lycka till!

Foto iStock