Tips för att tjäna riktigt mycket pengar

Tips för att tjäna riktigt mycket pengar? Hur har du burit dig åt, när du köpt hus och tjänat pengar? Betalat av alla skulder? You rock! /Amanda

SVAR: Tack för fin komplimang och kul fråga än en gång, Amanda! Först och främst behöver man definiera vad ”riktigt mycket pengar” betyder. För det betyder troligen inte samma sak för alla. Menar du exempelvis ekonomiskt oberoende? För din egen generation eller även för dina barns uppväxt? Eller menar du att ha någon miljon extra på kontot som buffert? Eller menar du en hög månadslön? Jobb med bra bonusmöjligheter? Det finns som sagt rätt många tolkningar av ordet pengar och rikedom, lite beroende på vad man jämför med och hur man har det i nuläget/har man haft det i sin uppväxt.

Jag har redan skrivit om lyxen av att vara oberoende och en del tips hittar du här.

Nu är ju jag inte någon multimiljonär som är ekonomiskt oberoende på långa vägar (I wish!), så egentligen är jag fel person att råda dig. Finns massor av bra och spännande böcker dock inom ämnet om du orkar googla och sätta dig in i det. Men några tips har jag snappat upp genom åren, både av egen erfarenhet, men även genom att ha intervjuat andra, framgångsrika företagsledare eller entreprenörer som lyckats. Här kommer dom!

• Det finns en populär myt som säger att man inte ska ha pengar som sitt främsta mål, för det är inte tillräckligt ”fint”, eller etiskt korrekt att säga så. Helst ska man säga att det är andra saker som driver en, att man blir motiverad av andra värden osv. I call bullshit eftersom de flesta jag känner anser att pengar har en väldigt betydande roll i deras liv. Pengar skapar möjligheter, frihet, kan lösa väldigt många problem för människor. Tragiskt och cyniskt, men sant. Det kan inte bota sjukdomar och det är ingen garanti för lycka, men det är ofta en garanti för trygghet, säkerhet och att du kan få njuta av livet på ett sätt som annars inte hade varit tänkbart. Var sann mot dig själv. Alla behöver inte ha pengar som ett mål, men har du det, behöver du inte skämmas. Det är förmodligen inte ditt ENDA mål här i livet. Men ändå ett viktigt sådant.

 

Om du tycker att ovanstående punkt är viktig så får du helt enkelt jobba för pengarna. Den som säger något annat ljuger. Tur eller skicklighet är inte alla utrustade med, men hårt arbete och envishet kan faktiskt de flesta genomföra, oavsett grundförutsättningar. När folk startar egna företag och sen surar för att deras business inte funkade, då undrar jag ofta exakt hur hårt de faktiskt arbetade. Du måste gå upp mycket tidigare på morgonen än andra (ibland kl 05:00), du måste ligga i framkant, släcka bränder, vara flexibel, tacka nej till sociala aktiviteter för att prioritera dina mål, vara uthållig, inte ge upp trots att du får 45 st nej i början (den 46:e gången får du kanske ett ja). Men de allra allra flesta underskattar ENORMT hur mycket TID man behöver lägga ner för att tjäna pengar.

För att tjäna MYCKET pengar behöver du redan lite pengar. Det är däremot en myt som stämmer. Det är svårt att få något tillbaka utan att ha riskerat en viss investering. Hur mkt du investerar är upp till dina egna möjligheter, men här handlar det om risktagning. Att ha is i magen och vara djärv. Ibland lite dumdristig, men så funkar det tyvärr. Det finns inga säkra investeringar, då skulle alla satsa på dessa. Har du inte pengarna själv att investera får du låna av någon. Har du någon släkting som kan hjälpa dig? Kan du spara ihop några år och avstå från kläder, resor, mm för att verkligen försöka nå ditt mål? En viktig tumregel här är att inte investera mer än sådant du har råd att förlora. Du kan alltså inte pantsätta huset eller lägga hela din släkts besparingar på svart (på roulette i Monte Carlo) eller något annat omdömeslöst. Men om du exempelvis har fått ett oväntat arv på 200.000 kr så kan en vettig idé vara att satsa de pengarna på högriskfonder som kan ge väldigt stor avkastning. Försvinner pengarna (finns ju risk för det), så synd. Men du kommer inte att gå i personlig konkurs för det (det enda du riskerar är att bli tillfälligt bitter).

Du behöver också vara konstant missnöjd och vilja ha mer. Inte att förväxlas med girighet, men du måste vara genuint intresserad av vidareutveckling, av expansion, av att utmana dig själv, ditt företag, dina pengar, dina intäkter, din nuvarande roll i en anställning osv. Även här en risktagning. Många småföretagare blir aldrig mer än just småföretagare. De är lite för snåla för att anställa folk och gör heller det mesta själv (med långsam produktion eller lite sämre kvalitet som följd och därmed mindre omsättning). De vill inte heller dra på sig kostnader som större lokaler eller dyrare maskiner och då kommer man helt enkelt aldrig vidare till nästa nivå. Inget fel med det, man behöver inte alltid maxa sitt cashflow. Men VILL man bli rikare måste man växla upp. Och växla upp. Och växla upp. Aldrig sakta ned, för då blir man omkörd.

Köp inte saker på avbetalning, klipp dina krediter. Ett tips jag gett flera gånger tidigare. Att betala ockerräntor för skitsaker som du tror att du behöver (som dyra resor, klockor, märkeskläder, iPads till ungarna eller vad det nu må vara) är idiotiskt. Inga sms-lån, inga krediter. Du kan behöva kredit för hus och bil (kanske studier) som sagt. Men inget annat.

När du ändå har klippt dina krediter, se över dina kostnader. Man kan tjäna pengar och bli rik, men man kan också skaffa sig bättre ekonomi genom att inte göra av med pengar helt i onödan. Hur ser dina levnadsvanor ut? Vart tar pengarna vägen? Har du bil fast du kan åka kommunalt? Har du gymkort fast du lika gärna kan träna utomhus eller hemma? Äter du lunch ofta ute? Hur ser dina resvanor ut? Hur ofta köper du kläder? Hur handlar du mat? (såna här utkörningsföretag är populärt men jäkligt oekonomiskt i längden, det handlar ju mest om att man är lat). Springer du på krogen? Osv. Gå även igenom alla dina abonnemang och fasta kostnader som mobiltelefoni, hemförsäkring, elavtal mm. Pruta! Hota med att säga upp avtalet. Många blir FÖRVÅNADE över att det faktiskt går att pruta även med byråkratiska företag. Testa får du se! Det är betydligt dyrare för många företag att skaffa nya kunder, än att muta de befintliga att stanna kvar. Utnyttja det till max.

Äg ditt eget boende, har jag också skrivit om här. Det kan låta arrogant att säga att man bara ska göra bra bostadsaffärer, för hur fasen vet man det på förhand, liksom? Alla har ju inte ens den möjligheten att äga sitt eget boende. Men för min egen del hade jag/vi aldrig haft möjlighet att köpa ett så stort och dyrt hus som vi har idag om vi inte genom åren redan gjort en del bra bostadsförsäljningar. Alltså köpt och sålt hus. Köpt och sålt bostadsrätter. Köpt lägenheter i uselt/risigt skick – valt att investera i renoveringskostnad och sedan tagit del av vinst vid försäljning, som sedan återigen investerats i nästa köp. Osv osv. Jag kan tillägga att både jag och min man (mest jag) även gjort ett par riktigt usla bostadsaffärer också. Vi har också avstått från att köpa objekt för att vi fegat ur och ”tyckt att det var dyrt” (fast vi hade pengarna), när vi med facit i hand hade tjänat MILJONER på de köpen vid försäljning med tanke på den galna marknaden i Stockholms innerstad. That’s life! Ingår i paketet. Man kan inte vinna varje gång.

Svårt att tjäna riktigt mkt pengar som anställd. Visst går det, men du är återigen i beroendeställning, vilket jag skrivit om tidigare. Många tycker det känns otryggt att vara egenföretagare och blir hellre ”omhändertagna” av ett företag. En falsk trygghet, om du frågar mig. När vinden blåser åt fel håll och konjunkturer ställer tuffa krav på lönsamhet så är det just medarbetarna som ryker först. Sorry. Höga personalomkostnader är ofta det som knäcker många företag idag. Så du sitter inte säkert i båten bara för att du är ”fast anställd”. Den tryggheten är en illusion. Men. Vill du ändå vara anställd så är mitt råd att argumentera dig till en riktigt bra ingångslön. Det kommer bli VÄLDIGT svårt annars att höja lönen när du väl är anställd. Då kommer du bara att få den årliga potten osv pga kollektivavtal och det ena med det tredje. Ska du ha ett riktigt hårt och tufft lönesamtal så ska det vara då du går igenom villkoren innan du ens har börjat. Sen är det försent!

• Om du är anställd och känner att du är grym på det du gör och starkt bidragande orsak till företagets tillväxt och vinst, så föreslå att du får bli uppsatt på en form av bonussystem (om något sådant inte redan finns). Här vill jag även tillägga att många (ofta kvinnor) missar att deras jobbinsatser ska vara tydligt MÄTBARA. Det måste kunna gå att VISA vad du har bidragit med. Undvik svepande, svamliga generaliseringar av karaktären ”jag bidrar till en bra stämning här på kontoret”, eller ”kunderna uppskattar verkligen mitt arbete” (Hur då? Vem har sagt det? Finns bevis? Hur många kunder talar vi om? Har de även handlat mer? Eller har de bara varit artiga men tyvärr minskat i antal? Då spelar det liksom ingen roll att de tycker du är trevlig, för produktionstakten kanske har blivit sämre eller liknande). Du behöver förmodligen också kunna jämföra med tidigare resultat osv. Är du riktig gambler kan du gå med på en lägre, fast lön men möjlighet till delägarskap och riktigt bra utdelningar när företaget går bra. Men då är du också med och delar riskerna och får alltså inget när det går dåligt.

Lycka till!

Foto iStock

 

7 kommentarer
  1. Toppen bra Charlotta!
    Dock har du missat lite. Jag har gjort en hel del av det du nämnt, är inte helt nöjd fortfarande och man är ändå beroende av inkomst. Sedan vill jag kunna göra saker som många inte kan, skapa stora projekt och detta ingår mycket resande, träffa viktiga människor etc. Visst kan man köra på själv och allt det är, men tror det faller på ett eller annat sätt ändå. Vare sig det är skilsmässa, bostäder, eller annat.

    För mig blir det nog att gifta mig rikt. Den nivån kommer jag aldrig upp i annars. Det kanske låter konstigt svenska öron mått mätt, men jag tror den personen jag gifter mig har samma mål som jag med våra karriärer, lever samma livsstil med hur vi vill förändra världen och att det behövs RESURSER i hur vi ska uppnå det vi vill tillsammans, inte pengavis utan det vi vill förändra med våra karriärer. Ett bostadsköp hit eller dit är ingenting i det stora hela här. Sedan är kärleken det viktiga men tänker man hittar varandra på den nivån, som tur är behöver inte det ena utesluta det andra. =)

    Men tack ändå, olika mål och tankar bara- kanske var lite odefinierbart.

    1. Tack för din feedback! Jag har dock inte ”missat” tipset om att gifta sig rikt, utan valt att inte ha med det, eftersom jag personligen aldrig någonsin skulle råda någon till det. Jag lägger inga värderingar kring att man själv väljer att göra så, oavsett om man är man eller kvinna, men jag skulle tycka att det känns falskt att välja en partner för pengarnas skull, det skulle kännas helt fel i magen. Dessutom blir det ju inte mina pengar då utan någon annans som jag ”får” eller ”lånar” och den tanken skulle skava i mig väldigt länge gissar jag. Det går emot allt jag tycker om att vara självständig. Och även om jag skulle råka älska personen ifråga skulle det kännas obekvämt för jag skulle alltid behöva bevisa för både mig och omgivningen att jag INTE valt honom pga pengarna. En ständig konflikt alltså. Dessutom – en dag kan pengarna ta slut. Vad händer med känslorna och relationen då? Det skulle inte vara värt lyxen eller de ”öppna dörrar” det skulle leda till. Jag öppnar hellre de dörrarna själv. Däremot att gemensamt bygga en förmögenhet med sin partner – fine. Jag kan bara tala utifrån hur jag själv ser på det och vad jag vill råda andra att göra. Jag säger inte att detta är FEL, men bara något jag själv aldrig skulle göra. Vi fungerar olika helt enkelt och det är helt fine 😉

      1. Vill även tillägga att jag känner en del kvinnor (både kända och okända) som valt att gifta sig rikt. En del lever loppan och har ett otroligt bekymmerslöst liv, som jag ibland kan avundas. Medan andra är olyckliga trots alla materiella bekvämligheter, de blir konstant bedragna, får alltid snegla över axeln – och en del har blivit jävligt illa behandlade av sina rika män och alltid hamnat i underläge. Men inte kunnat påverka så mycket eftersom de liksom visste vad de gav sig in på.

  2. Ok vi är alla olika! Dock skulle jag aldrig gifta mig med en person bara för pengarnas skull, som jag beskriver efteråt. Har också med karriär och livsstil att göra. En person som inte har den livsstilen eller sysslar med det man själv gör kan vara svårt att då ha ett liv tillsammans. Handlar om hur man är som person.

    Jag vill inte ge mig in i relationer ’för att testa’, är helt annorlunda där. Är hellre ensam än ger mig in i relationer som många svenskar verkar göra, där merparten slutar i skilsmässa. Vill endast vara tillsammans med en person som kompletterar en, inte gå in i relationer som tar onödig energi eller förstör.

    Självständig och självständig. Hur självständiga är vi egentligen i dagens samhälle? Vet flera personer som är inne på sina andra skilsmässor nu, de har sin frihet och allt men är oerhört olyckliga och tvivlar på ens om kärlek finns för dem därute? Tycker många svenska kvinnor är oerhört olyckliga, även ifall de nu strävar efter egen självständighet så är de ofta olyckliga i kampen om frihet och jämlikhet. I andra länder är det inte så för kvinnan är självständig och värderas på ett helt annat sätt. Att göra allt själv är inte per automatik att vara stark, ibland är det faktiskt att delegera ansvar åt andra och luta sig tillbaka för att andra kan göra det bättre. Hur ska man kunna vara mamma, eller fru, när man måste städa, laga mat, uppfostra barn, vara den som ständigt sörjer för alla i familjen? För mig är det väldigt felfördelat och tyvärr så faller många på detta. Man kan inte finnas överallt, och då blir ens roll inte mamma eller partner utan något annat. I andra länder gör man inte så för då har man någon som hjälper till, eller så värderar man kvinnan högre att hon inte behöver göra allt. För mig är det svagt att vilja göra allt bara för att man ska vara ’självständig’, när det inte behöver vara så. Då faller ju allt ändå, så det spelar liksom ingen roll för då har man förlorat det man jobbar emot.

    1. Hmm…jag tycker att du generaliserar en del här. Hänger heller inte riktigt med i ditt resonemang alla gånger. I ”andra länder”, vilka länder menar du då? Och menar du att det är så för exakt alla i de länderna? Och vem har sagt att kvinnan ska göra allt, har jag sagt det? Jag vet inte om du syftar på mitt tidigare blogginlägg om att vara oberoende – kan det ha retat upp dig? När du exempelvis säger att det enda som återstår för dig att tjäna mycket pengar är att gifta dig rikt (dina egna ord), menar du då att du är rik själv, redan? Och söker någon som är din equal? Eller hur tänker du? Att du ska bli ihop med någon som har ekonomiska möjligheter att hjälpa dig att nå dina mål? Blandar du inte ihop affärspartner med partner? Så tänker jag. Det blir lite rörigt när du beskriver det. Hursomhelst så tänker JAG så här: 1. Jämlikhet och självständighet handlar ju om att det ska vara equal för BÅDA parter om man nu lever i en relation. Är man gift/sambo eller har barn ihop och planerat att hänga ihop ett bra tag – ja, då får man kanske kompromissa emellanåt för att den ena partnern behöver göra karriär eller tvärtom. Jag har aldrig behövt göra exakt allt i min egen relation, för att ta ett exempel. Det hade aldrig gått! Då hade jag lika gärna kunnat vara singel. Jag har en man som stöttar, som lämnar och hämtar barn på skolan, som handlar och lagar mat, medan jag tvättar och gör läxorna med dom. Vi hjälps åt. I perioder är det han som tjänar mer pengar än jag och ibland tvärtom. Det kvittar liksom, vi har gemensam ekonomi. Och vi har gemensamma mål. 2. Det här med att inte behöva göra allt och ”ta in någon som hjälper till”, det är ju en jättefin tanke i teorin OM MAN HAR RÅD. Men alla har liksom inte ekonomisk möjlighet att ta in en nanny, eller städhjälp, eller vad som nu behövs. Jag har lite svårt att köpa ditt argument om att ”i andra länder gör man så”. Vart då tänker du? I de länder där MAN HAR RÅD kanske? Men det gör man väl här i Sverige också? 3. Du blandar ihop korten gällande självständig och kärlek enligt mig (eller så missuppfattar jag dig återigen). Det är alltid tråkigt att folk skiljer sig. Men anser du alltså att skälet till att deras relationer har skitit sig har varit för att de ”velat vara för självständiga”? I mina ögon har de i så fall gjort rätt som skilt sig. Och de behöver inte gå omkring och deppa för denna ”förlust”. En vettig partner ska kunna tolerera att man önskar vara självständig. Med det sagt betyder inte det att partnern ifråga ska strunta i att hjälpa till helt och hållet. Äktenskap ska inte innebära att man slutar vara fri eller jämlik. Vad är det för konstigt påstående? Du får jättegärna förtydliga och utveckla hur du menar för jag får inte riktigt ihop vad du vill säga.

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras