Svar på några av de svettigaste frågorna hittills

OK, låt mig rivstarta svaren på senaste frågestunden med dina frågor, Amanda! De brukar alltid vara av det ”kryddigare slaget”, så lika bra att ta dem först, hehe:

Vilket är det mest jobbiga återkopplingssamtal du haft med en medarbetare? 
SVAR: Jag har varit hyfsat skonad från såna här samtal när jag själv har rekryterat medarbetarna, om jag får skryta lite nu. Även om sådana jobbiga också har dykt upp, såklart. Men när jag har ”ärvt” personal, som fallet var exempelvis på Veckorevyn och det satt vissa medarbetare där som helst inte ville jobba på den tidningen, alternativt tyckte att sättet jag ville göra tidning på sög, alternativt hade väldigt svårt att ta order eller göra det som de var anställda för – då satt jag många gånger i otrevliga återkopplingssamtal. Jag kan inte minnas vilket som värst. Men jag gissar att det är något av de samtalen som ledde till att personen ifråga fick lämna.

Har du gett en medarbetare sparken? Om JA får du gärna även motivera varför, om du vill. 
SVAR: Ja, det har jag. Vid ett par tillfällen. Dock bara vid ett tillfälle (som jag minns) då det handlade om en fast anställd person. Det är mycket svårare att ge en fast anställd person sparken. Man har väldigt många rättigheter som fast anställd. Därför var det tillfället också det svåraste, för alla inblandade. Jag hade gett en medarbetare en befordran och chefsroll som det ganska snabbt visade att hen inte behärskade, utan väldigt många dåliga sidor kom istället fram med det ansvaret. Hen hanterade helt enkelt vare sig att ha personalansvar eller förstod själva uppdraget, utan blev väldigt förtjust i själva chefstiteln, utan att vilja jobba för den. Det var ju mitt ansvar och mitt fel, jag hade gjort en missbedömning. Nu handlade det inte om att personen ifråga blev utsparkad, utan fick en möjlighet att vara kvar, fast med en degradering och lönesänkning mm som följd, vilket hen inte accepterade. Jag minns inte alla detaljer men tror att vi förlikade på något vis, men det slutade i alla fall med att personen slutade. Det har hänt vid några tillfällen att folk som fått provanställning, eller något vikariat eller projektanställning inte hållit måttet och då har jag direkt dragit ut sladden. Jag ser ganska snabbt vartåt det barkar. På en tidning med deadlinestress krävs det att man arbetar i team och att alla medarbetare förstår sina roller. Om någon inte begriper detta och inte lyckas leverera så skadar det flera led än enbart det egna området. Därför funkar det inte att ha några som är lata, försover sig tre gånger i veckan, är bakfulla på möten, dåligt förberedda, eller på annat sätt inte klarar av den stress eller skärpa som jobbet ibland innebär. Det är ingen picknick att jobba på mina redaktioner, det kan jag säga! Men ofta rekryterar jag sådana som är betydligt bättre än jag. Det är sällan jag har blivit besviken. Rekrytering är kanske min främsta styrka som chef. Men visst har det blivit knas vid några tillfällen.

Har du och Alex Schulman slutit fred nu? 
SVAR: Vi hade en beef för massor av år sedan. Jag är inte den första han gett sig på och troligtvis inte den sista heller. Jag bryr mig inte om det där idag. Att folk kritiserar eller hånar mig, eller helt enkelt inte håller med mig kan jag köpa. Man kan inte vara omtyckt av alla. Men jag kan inte tolerera när folk ljuger om mig, vilket han gjorde. Det var därför det blev tjafs.

Hur är Isabella Löwengrip, ljuger hon om allt hon gör? 
SVAR: Jag känner inte Isabella och har aldrig träffat henne och har därför ingen aning. Jag vet inte mer än alla andra som läser det som skrivs om henne. Jag har läst någonstans att hon erkänt att hon gärna fabricerar saker eller överdriver för att skapa intresse åt sina företag och sociala medier. Men om hon ljög även om DET för att provocera och väcka nyfikenhet, det kan jag inte avgöra.

Om du inte vore tidningsskapare, vad hade du då velat arbeta som?
SVAR: Det jag gör nu? Jag skapar ju inte tidning på samma sätt som förr. Print är på väg att dö ut, tyvärr. Jag gör förvisso innehåll, fast i onlineform, vilket är lite samma sak. Men om jag var tvungen att byta bransch helt och hållet skulle jag gärna arbeta med bakning i någon form. Att vara konditor måste vara det roligaste yrket i världen! Innan jag dör hoppas jag också ha fått testa på att vara skodesigner och släppt en roman. Hittills har jag bara släppt faktaböcker och då är man ju en annan sorts författare.

Om du hade velat ägna dig åt att förändra samhället, vad hade du då velat arbeta som? 
SVAR: Lärare. Värderingar och hur folk lär sig att klara sig på egen hand, att stå upp för sig själva, samt bli ödmjuka inför historien, framtiden och sin samtid – det lär man sig genom utbildning. Och just skolan idag är ju helt undermålig måste jag tyvärr säga. Jag är chockad över hur låg nivå det är på vissa ställen. Det är synd om eleverna. Även synd om lärarna förstås, som har hopplösa arbetsförhållanden många gånger. Jag tror ju personligen att det behövs starka ledartyper även här. Barn och ungdomar, ja, de flesta, mår bra av disciplin, samt att bli sedda.

Vad lär du dina barn för principer om livet, av att vara människa och behandla andra människor?
SVAR: Grundläggande, helt sunda värderingar. Det är ju inte särskilt svårt i teorin, alltså att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Att man inte ska behandla någon annorlunda på grund av personens könstillhörighet, utseende, hudfärg, etnicitet, religion, eller om de har någon form av handikapp osv. I praktiken innebär det ett konsekvent arbete som pågår hela livet tror jag. Som förälder får man rannsaka sig själv ofta också. Hålla koll på hur man uttrycker sig. Förklara varför barn med funktionsnedsättningar ser ut eller talar som de gör, men att de har samma intressen och tankar mm som alla andra. Våra barn får ofta hjälpa till praktiskt också gällande välgörenhetsgrejer, de får sortera saker som de inte längre använder, som vi någon gång per år packar ner i säckar och kör iväg till sådana som hjälper flyktingfamiljer eller kvinnor med skyddat boende, eller papperslösa osv. Eller när vi skickade ner saker till Magda Gad i Liberia, när hon byggde ett hem till de föräldralösa barnen efter ebola-epidemin. Osv. Det blir mindre abstrakt då, när barn får göra konkreta saker som hjälper till. Sedan är det enkla, små saker som barnen ständigt behöver bli påminda om för att de förhoppningsvis ska utvecklas till bra medmänniskor: att ställa tillbaka kundvagnen efter sig, att låta äldre få sitta på bussen/T-banan/tåget, att slänga skräp i papperskorgen, att tacka artigt för maten (eller när de får presenter).

Vad har du lärt dig om livet hitintills? Har varje kris i ditt liv gett dig något i slutändan? Hur ser du på kriser?
SVAR: Att allt inte går att planera. En viss typ av planering är förstås bra för strukturens skull. Men annars är det nog bättre än man mentalt rustar sig för att kunna vara anpassningsbar, flexibel och spontan. Du får sällan möjlighet att långt i förväg planera hur du ska hantera en kris, exempelvis. Den bara kastas i ansiktet på dig. En annan lärdom är att inte vänta för länge. Det kommer inte alltid ett nytt tåg. Ta chansen inom jobbet när det handlar om utmaningar. Åk på resan du tänkt göra. Kyss den snygga killen/tjejen. Gå danskursen. Starta ditt företag. Byt boende. Våga flytta till ny ort. Man ångrar sällan det man gjort, mest det man inte gjorde. Allt i livet tror jag ger alla något i slutändan, både positiva och negativa händelser. Då det gäller kriser behöver man behålla lugnet, trots stormen. Man tror ofta att man inte kommer att ta sig igenom det. Men det gör man. De flesta har inte en kris hela livet, utan det är korta eller halvlånga perioder av skit och elände. Man kan också behöva lära sig acceptans, när det är saker som man inte kan påverka. Vilket förstås är svårt när det handlar om svåra sjukdomar mm. Överlag är jag en person som hellre dricker den dyra champagnen en onsdag för att jag vill njuta just nu och ta ut någon seger i förskott (som kanske inte blir en seger, men skitsamma), istället för att vänta. Det säger kanske en del om vad jag har lärt mig om livet hitintills.

 

 

Inga kommentarer än

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras