Middag och mitt livs första egengjorda Tiramisu

I helgen hade vi vänner/grannar över på middag och i vanlig ordning är det jag som stod för efterrätten (och även förrätten/side ordern denna gång). Min man har tjatat i flera år på mig att göra den klassiska italienska desserten Tiramisu, som han älskar. Jag gillar den men känner att jag prioriterar rätt många andra saker ändå framför den, varpå det liksom aldrig blivit av. Och så har jag trott att den är svår att göra.

Det var dock inte svårt alls! Däremot trodde jag att vi hade såna där smaskiga likörer hemma (Amaretto), som sig bör vid Tiramisu. Det hade vi inte. Men vi har rådiga grannar med mer välkurerade barskåp än vårt i närheten, tack och lov – så vi lånade en flaska Disaronno från en granne och en flaska Frangelico från en annan (faktiskt de som skulle komma på middag dagen efter, haha). Jag blandade dessa två likörsorter och det blev finfint! Dock gjorde jag missen att inte låta tiramisun stå och tjocka till sig under natten i kylen. Den fick stå hela dagen, men tycker ändå inte riktigt att den fick rätt konsistens. Helt okej smak dock.

Svårt att pudra över lagom mycket kakao, det kom en hel brun lavin och dränkte eländet…

Snacks till förbubblet (prosecco, of course) var detta busenkla recept: chips med en klick smetana och löjrom. Veva över lite svartpeppar och sen är du hemma.

Jag dukade omsorgsfullt med tygservetter, levande ljus och växter/blommor. Både färska sådana och fusk från Artflowers. Den gröna vasen på bordet kommer från House Doctor//reklamlänk//. Taklampan är från Aneta.

Till förrätt serverade jag ugnsrostade rödbetor toppade med lite chevreost, honungsrostade valnötter (idé från Rissne Gård som vi besökte strax innan jul) och lite ruccola. Trevligt med en STOR flaska Castelfiorte Amarone till (så man slipper springa och öppna en ny medan man sitter och äter, perfekt när ni är många till bords).

Huvudrätt var ugnsgrillad kyckling. Vi gillar varmrätter som tillagar sig själva så kan vi fokusera på gästerna och att vara sociala istället för att slita vid spisen. Nu sliter man ju i köket ändå när man är värdpar, men ni fattar.

 

Inga kommentarer än

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras