Begravning för svärfar idag

Idag begravde vi min svärfar Hasse i Silverdals kapell här i Sollentuna. Det blev en fin minnesceremoni med både tårar och skratt. Hasse älskade gamla 60-, 70- och 80-talshits, därför spelades utvalda låtar som betytt mycket för honom från artister som Supertramp, Terry Jacks, Olle Ljungström, The Bangles och David Bowie.

Vi hade klätt oss i våra finaste kläder (jag hade en vacker klänning från Residus) och officianten talade så fint om barnens farfar med varma ordalag utifrån det underlag han fått från Hasses närstående familj.

Efteråt blev det fika med smörgåstårta där Hasses vänner också deltog. Så fint att höra deras anekdoter om då de växte upp och vi skrattade tillsammans. Och grät tillsammans.

Hasse blev 64 år och gick bort pga cancer. På bara några få år är det här den andra minnesceremonin jag är med om i Silverdals kapell. Förra gången var det min svägerskas man som gick bort (även han i cancer, hjärntumör), bara 43 år gammal. Idag begravdes även min moster, pga cancer. I höstas var jag på begravning av en före detta arbetskollega, Vanja, som gick bort i cancer. Vanja var jämnårig med mig.

Och som om inte detta vore nog fick jag rätt nyligen reda på att min älskade storasyster Carina (55 år) har drabbats av kronisk (obotlig) cancer av väldigt aggressiv karaktär.

Så här försöker jag resonera kring allt detta hemska: 
• Ta dig en funderare redan nu, idag, kring vilka minnen och upplevelser du skapar just nu, eller tänker skapa den närmaste tiden. Inte ”om två månader”, eller ”om två år”, nej – jag tänker på de närmaste två veckorna. Hur beter du dig, mot dig själv – mot din omgivning? Är det minnen och avtryck du tror att folk gärna återberättar om dig i framtiden med värme och glädje? Om inte, kan du påverka detta?

• Cancer drabbar folk skoningslöst. Ibland är det ett lotteri och ibland är det en indirekt följd av dina egna livsval. Oavsett hur du har levt är det ofta svårt att upptäcka farlig cancer i tillräckligt god tid för att kunna stoppa det skenande tåget. Du kan inte göra så mycket för att påverka detta, tyvärr. Det enda du kan ha kontroll över är hur du väljer att leva nu. Inte igår, eller imorgon, men nu. Tilde de Paula sa en gång till mig i en intervju att det bästa vi kan göra för våra nära och kära är att ta hand om oss själva och vår egen hälsa. Hon har rätt. Jag och min man har sett över våra livsstilsvanor ett extra varv den senaste tiden. Vi levde inte superdekadent innan, men små justeringar har vi infört, som vegetarisk kost tre dagar per vecka, samt dagliga promenader och ett minskat alkoholintag.

• Förutom att ta bort saker som inte riktigt hjälper dig att skapa bra minnen och upplevelser är det lika viktigt att lägga till. Vad är det du har velat göra men inte gör? Vad väntar du på? Personligen ska jag resa mer och i år blir startskottet för det. Jag ska ta med mig familjen på äventyr och utforska saker. Jag ska fokusera ännu mer på det jag roas av så barnsligt mycket och har talang inom, det konstnärliga och kreativa i mitt fall, vilket innebär att måla mer, experimentera mer med kläder/mode, inreda passionerat, tillverka saker med händerna, formge, skapa, fotografera. Jag ska också kliva utanför min comfort zone gällande mat och lära mig svårare och mer utmanande maträtter och bakverk. Och bjuda in till roliga fester, middagar och happenings med familjen.

• Utnyttja de krafter du har inom dig, när livet är tufft. För de finns. Vänd ilskan och sorgsenheten, frustrationen och bitterheten till produktiva saker istället. Umgås med dina barn, hjälp dem att bli bättre människor. Lär dem sunda värderingar. Tvinga dem att snacka och göra/lära sig saker med dig istället för att glo på YouTube. Gör dem till aktiva och inte passiva människor. Se till att de inte bara är iakttagare utan dom som är huvudpersonerna i filmen. Få dem att producera saker de kan vara stolta över. Känn samtidigt själv en stolthet i att ha varit delaktig i detta. Hjälp de som är sjuka, rentav döende. Det finns en stor tillfredsställelse i detta, att få hjälpa till. Även om hjälpen inte gör någon frisk så är den ett helande minne just där, just då. Vad kan du göra? Det finns massor. Följ med till läkarbesök, gå till apoteket och hämta ut mediciner, städa hos den sjuke, erbjud dig att tvätta, laga storkok och fixa matlådor i portioner som går att frysa in, planera och genomför en överraskningsfest, köp en fleeceoverall som är mjuk att bära på sjukhuset, erbjud dig att vara barnvakt och ta med den sjukes barn (om sådana finns) på bio eller McDonald’s så att de får lite distraktion tillfälligt, ge den sjuke pedikyr, färga den sjukes ögonbryn, läs en skvallertidning högt (om hen inte pallar att läsa själv).

Det enda vi har, då allt kommer omkring, när allt är över, är minnen. Hur vill du bli ihågkommen?

7 kommentarer
    1. Kära Christina, herregud, så förfärligt. Jag kan inte föreställa mig er smärta. Jag hoppas ni finner kraft att skapa fina minnen trots detta hemska. Varm kram, C

  1. Så fint och klokt skrivet. Jag och min familj har också drabbats inom 3 år av denna hemska cancer. Min pappa gick bort i kronisk leukemi. Min man (50+) och svärmor kämpat mot tarmcancer. Men någonstans där så måste man se positivt framåt och ta vara på de fina stunder som finns.
    Varmaste kramar till dig och din familj.

    1. Tack, Madeleine! Jag beklagar så otroligt mycket att även din familj är drabbad. Cancern slår så skoningslöst. Varma kramar till dig med /C

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras