Det sociala livet – i Corona-tider

Dessa bilder på oss är förstås gamla och tagna pre-Corona…

Hur har ert sociala liv förändrats i och med Corona? Det här kan låta motsägelsefullt, men jag upplever att mitt sociala liv på sätt och vis är rikare än på länge. Jag ringer mina nära och kära oftare, använder videosamtalsfunktionen och träffar folk utomhus. Igår fick jag exempelvis akut craving efter min väninna Hulda som sitter hemma isolerad mer eller mindre. Hon har dessutom tillbringat sitt årliga halvår i Thailand med sin familj så jag har inte träffat henne sedan i november, ca.

Kommer ni ihåg podden ”Kom in i garderoben” som jag och Hulda körde för några år sedan? Jag kan verkligen sakna att göra den med henne! Men det åt upp vår tid alldeles åt skogen och det blev omöjligt att kombinera med alla andra uppdrag vi hade (och har). Ibland behöver man prioritera bort saker, även de som är roliga. Jag tog mig till Sickla där Hulda bor och så åkte vi och åt lunch utomhus i solen, med smittodugligt avstånd mellan oss. Det var en sådan härlig frihetskänsla, att få samtala med sin väninna om livets bekymmer och glädjeämnen!

Bra spänst i benen ändå på detta 40+gäng!

Och så har jag tränat utomhus på en annan väninnas tomt/trädgård. Vi är ett gäng grannar och vänner som har valt bort inomhusträningen på Friskis & Svettis tillfälligt och kör olika sorters hemmaträningpass fast utomhus någon/några gånger i veckan. Hos olika personer som får lägga upp sin typ av pass. Jäkligt kul upplägg måste jag säga! Nästa vecka ska vi vara hemma hos oss. Jag ser redan fram emot det. Vi bor ju väldigt tacksamt på en hög sluttning som man kan springa intervaller i, i vår trädgård, och så kör vi sedan lite plankor och dips och sånt på terrassen med olika stationer. Jag har lite vikter i hemmagymmet som jag ska spritrengöra och ställa ut (alla har ändå handskar när de tränar utomhus pga gräs/grus mm-även om vi tog av oss dessa på hoppbilden). Maken och jag går våra promenader runt lunch, precis som vanligt.

Och istället för AW på lokal så kör vi after work hemma hos varandra. Samma gäng nästan varje gång. Igår var det familjen Andersson som bor på samma gata. De är också i självvald karantän sedan flera veckor tillbaka, men frun i familjen har varit hemma (som jag och maken) längre än så. Så vi träffar helt enkelt inte så mkt andra människor.

Grannvovven Ozzy har också haft en körig vecka och däckade till slut på mattan… Vår katt Molly blängde ilsket på honom hela tiden de var här.

Igår blev det bubbel och öl. Sedan vin. Och så lite konjak (för de i sällskapet som samlar vuxenpoäng). Jag höll mig enbart till två glas prosecco och därefter Pepsi Max. Vi åt lite småplock till middag eftersom vi orkade att göra en trerättersbaluns (jag hade dessutom ätit ordentligt lunch på restaurang och var inte lika hungrig som vanligt). Det blev lite rensteksröra på kavring, en massa goda ostar (varav en med tryffel), kex, två sorters chorizo, oliver, mm. Barnen fick pizza som vi köpt på Ica Maxi (deras egna som man gräddar själv i ugn, väldigt bra tycker vi/barnen).

Eftersom detta var en AW som var rätt oplanerad och dök upp lite spontant, hade jag inte planerat någon efterrätt. Så jag tog fram lite mockarutor vi hade i frysen, vispade upp en dl grädde som blev över sedan i påskas och serverade lite chokladflarn till. Sedan blev vi proppmätta och belåtna. En fin fredag med en del härliga skratt och samtal. Även om jag bär på en del tunga insikter inombords nu med svår sjukdom i familjen och jobbiga kommande saker i agendan. Men dessa tar jag tag i nästa vecka rent mentalt. Nu ska jag försöka njuta av helgen och kratta löv i trädgården och rensa ogräsbuskar. Har blivit smått besatt av att rensa och få i ordning i min näromgivning.

Hur hanterar ni Corona-krisen vad det gäller socialt umgänge och sånt?

Bilder tagna med min Olympus Pen

 

4 kommentarer
  1. Av alla poddar jag lyssnar på är ”Kom in i garderoben” en av de bästa någonsin. Saknar den så mycket.
    Jag inspireras av din blogg också förstås. Är en nybliven pensionär på andra sidan Atlanten. Lycka till med allt!

    1. Men ååååhhh – sådan kärlek och värme! Tack snälla för den kommentaren! Med lite tur kanske vi kan återuppliva den podden i framtiden någon gång. Om Gud vill och vädret tillåter, som min 85-åriga mamma brukar säga. Lycka till själv med livet på andra sidan Atlanten!

  2. Som introvert och ensamvarg tycker jag äntligen samhället kommit ned på min nivå. 😁 Inga måsten, inga spontana träffar eller folk som bjuder in sig. 😻

    1. Jag kan relatera starkt till detta också! Är kanske inte helt introvert, men verkligen inte förtjust i spontana träffar eller då det ringer på dörren och man inte väntar besök… Haha

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras