Promenerar och reflekterar

Varmt tack för alla fina kommentarer om min systers bortgång, både här men även på instagram och Facebook. Tack även för blombud och handskrivna kort och andra omtänksamma handlingar så här i min svåra sorgeperiod. Jag har nog inte riktigt landat än i det faktum att jag aldrig mer kommer att få träffa syrran igen. Just nu frossar jag lite i olycka, tittar på bilder på henne om och om igen, läser andras hyllningstexter om henne mängder av gånger, läser gamla SMS hon skickade för bara några dagar/veckor sedan. Jag letade även upp datumet i telefonen då hon ringde mig för att berätta om sin cancerdiagnos. 22 januari. Jag trodde att det var tidigare, men det var ju sent i januari. Vi fick en estimerad överlevnadslängd för Carina på allt mellan 4-12 månader. Hon propsade på att få den tuffaste cellgiftsbehandlingen som finns, trippla cytostatika i kombination. Det skulle ”köpa lite tid” åt henne.

Istället blev det tvärtom. Men vi vet förstås inte om det var behandlingarnas fel, eller om metastaserna redan hade hunnit föröka sig så aggressivt att det kvittade. Efter två behandlingar fick de avbryta då hon blev så dålig. Därefter fick hon bara smärtstillande.

Hon hade sett fram emot en vår och kanske början av sommaren hemma i sitt hus, med sina närmaste. Inte ens det fick hon. Hon fick tre månader.

Eftersom jag just nu är så frustrerad över den maktlöshet vi ställdes inför gällande min syster, så känner jag måste göra saker konstruktivt – tillverka prylar, göra saker med händerna, lyfta, städa, laga mat, baka, kratta, gräva, skriva, producera. Det får inte tillbaka henne, men det håller både min kropp och knopp i schack.

Under de fyra sista dagarna som jag tillbringade hemma hos min syster innan hon slutligen somnade in i söndags, så har jag hållt på som värsta hemmafrun hos henne och hennes man. Jag har städat i köksluckor, i skafferiet, dammsugit, puffat till kuddar, bytt vatten till snittblommor, gjort omsorgsfulla små plockbufféer till middag, bakat, satt på kaffe, tömt diskmaskinen. Gått promenader.

Det ger mig en lugnande effekt. Så jag fortsätter med det, även nu när hon inte finns längre. Carina var själv en väldigt kreativ själ, det hade vi verkligen gemensamt. Vi har ställt upp i pepparkakshustävlingar tillsammans, vi firade min andra syster förra året (vid ganska exakt denna tidpunkt) med att gå en intensivkurs i drejning ihop, vi har målat tavlor, spikat ihop plakat, byggt saker (just denna bit var syrran bättre på, när det handlade om metallsnide eller att hyvla trä mm) och pysslat väldigt fokuserat med barnen (ofta tröttnade barnen långt före oss, men vi satt fortfarande och pillade med våra påskäggsdekorationer, julgransdekorationer, pärlplattor och annat).

I dessa surrealistiska corona-tider funderar jag faktiskt på att kanske helt byta yrkesbana. Jag gillar förvisso fortfarande att skriva, som är en sorts kreativ process det med, men för mig räcker det inte. Jag känner att jag kvävs sakta men säkert om jag inte får utlopp för andra kreativa energier inom mig.

Sådan tur då att vi har 2000 kvm helt eftersatt tomt att stå och gräva i! Jag har börjat rensa i slänten, som är så otroligt ovårdad i nuläget. Har räfsat/plockat ihop över 12 stora sopsäckar och mer än dubbelt så mycket kommer det bli.

Monotont och tråkigt arbete. Men på något märkligt sätt får jag ändå tillfredsställelse av det. Jag kan se resultatet växa fram sakta men säkert. Jag har kontroll över utfallet av min insats. Jag blir nöjd när det är ordning och reda omkring mig. Jag får frisk luft och kan vara ifred med mina tankar – ELLER ringa andra och pladdra om mina tankar med dem.

Hur finner du tröst när du är ledsen?

 

4 kommentarer
  1. Så sorgligt med din syster❤️. Cancer är hemskt och grymt och tankarna går till dig och resten av familjen.

    För mig är det viktigt att få prata om hur det känns. Och sen också tillåta mig att känna. Att inte vara rädd för att känna känslan, var det nu kan sitta i kroppen. Samtidigt kan jag också bli väldigt fokuserad på att bara göra saker. Precis som du. Röja, rensa, fixa. För det ger ett synligt resultat.
    Jag har inte förlorat en syster. Däremot gick min pappa bort för 16 år sedan när jag var runt 30. Surrealistiskt minns jag att det var och våren (han dog i maj) försvann som i ett vakuum.
    Ta hand om dig och familjen❤️

  2. Tror det var oerhört betydelsefullt för din syster och hennes man att du var där och stökade ( ler)
    En form av döstädande tror jag. Gjorde precis som du i samband med min mans sjukdom och död. Kunde inte vara stilla pga illabefinnandet och ångesten. Kan tyckas konstigt av vissa som inte har egen erfarenhet och kanske kan uppfattas som att man inte sörjer men känslorna är så starka och det skapar en sån oro i kroppen att det inte går att vara stilla. Så var det iallafall för mig också. Ligga på rygg och göra ingenting kan man göra när man mår bra😊 men vi är förstås olika.
    Tack för att du delar med dig och för en fin och personlig blogg med inslag av humor och sårbarhet🤗

  3. Hej Charlotta!
    Jag är ledsen att du förlorat din syster och beklagar verkligen din förlust! Jag blev både arg och ledsen när jag läste att hon fick så lite tid efter diagnosen. Det känns så orättvist! Men några andra rader fastnade också efter att ha läst din text. Det du skrev om att du stökat och fixat en massa hemma hos din syster och hennes man, där under hennes sista dagar. Det kändes så oerhört fint! Jag tror säkert att det var väldigt uppskattat! (Och jag ska ärligt säga att jag vet inte själv om jag skulle klara samma sak om det gällde min egen syster.) Du var där och närvarande och hjälpte samtidigt till med saker som behövde göras och gav dem samtidigt en fin guldkant där de sista dagarna. Sedan tänker jag mig att det är en tröst för din systers man nu när hon är borta; att hemmet är nyligen översett på alla sätt och vis. Man behöver inte tänka på det också mitt i allt om man inte vill/orkar det.
    Önskar dig också lycka till i funderingarna och planerna för framtiden och hoppas du hittar en bra lösning.
    Massor kramar från Rebecca

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras