Morgonspring och lunchintervju

Igår morse snöade det här i Norrviken. Rätt deppigt, vi snackar ju ändå mitten av maj. Jag försökte ändå se det positiva i detta och blev tacksam över det faktum att vi har lyxen att ha ett hemmagym i källaren. Så jag ställde mig på löpbandet och började springa. Jag har inte sprungit på väldigt länge. Överhuvudtaget har min träning tillfälligt pausats pga av allt ståhej kring min systers bortgång. Och så har vi hantverkare i huset varpå jag och maken behöver vara tillgängliga för frågor mm precis hela tiden så våra promenader dagligen har också tillfälligt pausats. Men som med mycket annat försöker jag verkligen att hitta lösningar istället för att älta problemen och det funkar ju faktiskt skitbra att springa direkt på morgonen så är den förbannade träningen avklarad sedan.

Jag sprang inte långt, kanske 5-6 km. Men det räcker. Sedan slog jag bort lite frustration på boxningssäcken vi har i gymmet. Jag blev svettig och fick upp pulsen. För några år sedan var jag i toppform, då kutade jag 8 km om dagen under väldigt lång period – vi talar flera månader med daglig lång löptur på bandet (eller utomhus). Det var dock för jobbigt. Jag varken kan eller vill träna så mycket i nuläget. Orkar inte helt enkelt, har inte den motivationen. Dessutom siktar jag inte på toppform – nu är jag i mitt livs form. Alltså, jag har en fysik och en livsstil som jag vet att kommer att klara av att upprätthålla livet ut tills jag dör. Det är faktiskt en skön och energigivande känsla! Jag känner inte att jag behöver göra uppoffringar, ”straffa mig”, späka mig eller annat. Jag balanserar matintaget helt enkelt. Och rör på mig hyfsat regelbundet. Svårare än så är det inte.

Vet ärligt talat inte vad som hänt i mitt ansikte på denna bild, ser ut som om jag nypt mig själv under ögonen och fått två myggbett där eller liknande, haha…?!

Efter löprundan jobbade jag på som en liten gnu, sedan mötte jag upp Mona för lunch i Bromma Blocks. Jag åt en jättegod Wallenbergare. Älskar att beställa den typen av rustik mat som jag så sällan orkar tillaga på hemmaplan.

Efter det intervjuade jag Mona till en artikel jag skriver och så satt vi och fikade och drack cappuccino och skvallrade i timmar om relationer, ytliga saker som skönhetsbehandlingar och läppstift i 700 kronorsklassen, men även allvarliga och svarta ämnen som död, svek och annat. Precis den mixen av högt och lågt som jag gillar – den typen av ämnen kan man bara diskutera med de allra närmaste. Jag värderar sådana vänner högt.

Min outfit igår var svarta leggings från Cubus//adlink (rekommenderar dem VARMT, sitter som en smäck och är så pass tjocka i materialet att de inte ser ut som mjukisbrallor om du vill dressa upp med lite som jag gjorde), en stickad långtröja från Day, stövlar från minns inte, Nilson/Rizzo kanske? Och så väska från Marc Jacobs. Kappa från Jofama.

Och som genom ett mirakel så vände faktiskt skitvädret på morgonen till sol (även om det fortfarande var kallt)! Kanske på grund av all energi jag fick av mitt möte med Mona?

 

4 kommentarer
  1. Gah, saknar att klä mig i riktiga kläder! Fastnat stenhårt i mysbyxträsket… Kör också de från Cubus, tycker lika som du – supersköna!

    1. Man får verkligen anstränga sig för att ha på sig något som är allt annat än MJUKT… haha

  2. Såg inte ”myggbetten” (var tvungen att dubbelkolla), såg bara hur du riktigt lös på den bilden!

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras