Min nyårsafton och tankar om 2021

En helt naturlig pose, haha…

Hur firade ni avslutningen av skitåret 2020? Med glammig stil eller hemma i mjukisbyxor och hämtpizza? Jag gillar ju båda alternativen så länge man har trevligt sällskap! Men just i år kändes det kul att få ett tillfälle att klä upp sig någorlunda under den Mordor-mörka vintern vi har.

Smördegssnittar med smetana och löjrom med lite klippt gräslök på. Enkelt men sååå gott!

I klädväg valde jag min firecracker dress från MSGM. Den bar jag på CHIC-galan som konferencier (ett av flera klädbyten) 2013 och några år efter det gick jag upp i vikt och sedan dess har jag inte haft möjlighet att ha på mig den (den är tajt upptill och man måste dra upp dragkedjan i ryggen vilket inte har gått). Men tack vare flitiga promenader, löpning och att leva mer som jag lär i min egen bok (med 80/20-metoden) så har jag faktiskt gått ner så pass mycket att jag återigen kan bära klänningen, vilket kändes lite kul!

Jag bar svarta strumpbyxor med små stendekorationer i, från Lindex. Och mina håriga pumps från Jennie-Ellen med bred klack. Och strasshalsband från Caroline Svedbom.

Vi hade över våra grannar och goda vänner på middag, som vi umgåtts med hela hösten, ja hela året. Eftersom jag var värdinna hann jag knappt ta några bilder på dukning och mat osv.

Men vi bjöd i alla fall på två sorters snittar till champagne-fördrinken, därefter gjorde maken en sorts elegantare variant av lobster roll (tack Marit för tipset!), och så parmainlindad majskyckling samt hemmagjorda pommes frites.

Och så chokladmousse med grädde och karamelliserade popcorn på toppen till dessert.

Eftersom den stora fritöskastrullen ändå var framme fick vi feeling lite senare och gjorde ytterligare en efterrätt, CHURROS! Stor förtjusning hos både barn och vuxna!

Jag pimpade vår fina taklampa från Aneta med juldekorationer.

Som många andra hade jag ett extra deppigt 2020, inte enbart pga corona (det har i ärlighetens namn inte drabbat min familj så mkt, men självklart känns det jobbigt ur ett vidare perspektiv), utan på grund av flera dödsfall detta år: först min svärfar, därefter min syster. Det jag tar med mig efter detta år är insikten om hur bra tid är för att komma över svårigheter. Och vikten av att orka vara uthållig. För det blir alltid bättre. Samt att vara nöjd med det man redan har och inte alltid, alltid, alltid sträva efter något annat.

 

Alltså tänker jag inte sätta upp några helt himlastormande mål för 2021. Jag tänker fortsätta förvalta det fina jag redan byggt upp. Njuta mer av vardagar och lyckliga stunder som är spontana och inte forcerade. Och försöka vårda det faktum att jag är lyckligt gift, frisk, har tre fina barn utan kroniska sjukdomar eller svårigheter, bor i ett stort och vackert hus, har ett jobb jag gillar och härliga vänner bara några hundra meter bort på samma gata. Och att jag snart fyller 50 och är i god form, har en bra balans i livet och inte är så jäkla bitter längre. Allt utöver detta får bli en bonus!

Den vackra glasvasen fick jag i julklapp av min äldsta syster Marianne.

Idag kastade vi ut granen. Jag älskar julen och allt därtill. Men enough already. Känner mig rätt redo för spårbyte nu och att ta tag i andra bitar inredningsmässigt i huset.

6 kommentarer
    1. Kom och tänka på min kommentar nu, den kan ju uppfattas hånfull men det var en ärlig fråga. Har du känt dig bitter?

      1. Hej Anna! Det är en bra fråga! Jag uppfattade den inte som hånfull. Kanske borde ha förtydligat mer i inlägget…? Men ja, jag erkänner att jag känt mig bitter de senaste två åren. Jag har varit nedstämd och förtvivlad över att kära och nära har blivit dödssjuka och jag inte kunnit hjälpa/rädda dom, medan så många andra rätt vidriga och hemska människor klarar sig igenom allting. Jag har tyckt att karma varit bra jävla orättvis. Jag har varit missunsam på andras framgång i smyg (ett otroligt osmickrande drag, jag vet, skäms verkligen) och ägnat energi åt att vara missnöjd och frossat i självömkan och elände och stirra mig blind på det som är dåligt – istället för att faktiskt höja blicken och acceptera vissa fakta och fokusera på det jag HAR istället. Jag HAR ju rätt mycket. Mitt bittra gnällande har varit destruktivt och kontraproduktivt. Tack och lov har jag begåvats med hyfsat stor självinsikt så jag brukar hinna stoppa mig själv och ändra spår innan det barkar helt åt skogen. Så jag tog tag i mig själv för några månader sedan och kammade till mig rejält. Och små framgångar föder ju motivation att fortsätta på ett mer positivt spår och mindset. Där är jag nu – inte alls lika bitter vilket är en STOR lättnad!

    1. Håller verkligen med! Jag dammsög barrhelvete i nästan en TIMME! Men känner mig så lättad nu att vi äntligen fått iväg julsakerna. Plats för vårkänslor istället!

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras