FRÅGA: Hej! Vad kul, jag gillar frågestunden. Vilket/vilka yrken skulle du ha om du inte var journalist? Vilket är ditt drömresemål? Tack för inspirerande inlägg i bloggen för oss som inte är 20 längre. Kram Karin

SVAR: Hej Karin! Jag kan tänka mig en massa yrken istället för journalist: skodesigner, konditor (jag älskar att baka och pilla med dekorationer och frosting mm, rätt duktig på att göra kakor och pepparkakshus mm), romanförfattare. Så länge jag får hålla på med något kreativt som innebär skapande i någon form är jag nöjd. Det är ynnest att kunna få göra det jag gör idag och dessutom livnära mig på det!

Mitt drömresemål är Fiji. Exotiskt så det förslår och ligger så sjukt långt bort. Svindyrt att åka till förstås och troligen kommer jag kanske aldrig att ta mig dit, men jag har det som ett absolut mål i livet. Av de bilder jag har sett så verkar det ju vara paradiset på jorden. Jag flyger ju väldigt sällan så om jag någon gång ska göra det för en utlandssemester så kan jag kanske vänta några år och sedan åka jättejättelångt bort! Men då vill jag ha med mig hela familjen. Får sätta igång och spara helt enkelt…

Tack för att du läser bloggen och gillar den och även tar dig tid att kommentera! Kram tillbaks, Charlotta

 

 

OK, låt mig rivstarta svaren på senaste frågestunden med dina frågor, Amanda! De brukar alltid vara av det ”kryddigare slaget”, så lika bra att ta dem först, hehe:

Vilket är det mest jobbiga återkopplingssamtal du haft med en medarbetare? 
SVAR: Jag har varit hyfsat skonad från såna här samtal när jag själv har rekryterat medarbetarna, om jag får skryta lite nu. Även om sådana jobbiga också har dykt upp, såklart. Men när jag har ”ärvt” personal, som fallet var exempelvis på Veckorevyn och det satt vissa medarbetare där som helst inte ville jobba på den tidningen, alternativt tyckte att sättet jag ville göra tidning på sög, alternativt hade väldigt svårt att ta order eller göra det som de var anställda för – då satt jag många gånger i otrevliga återkopplingssamtal. Jag kan inte minnas vilket som värst. Men jag gissar att det är något av de samtalen som ledde till att personen ifråga fick lämna.

Har du gett en medarbetare sparken? Om JA får du gärna även motivera varför, om du vill. 
SVAR: Ja, det har jag. Vid ett par tillfällen. Dock bara vid ett tillfälle (som jag minns) då det handlade om en fast anställd person. Det är mycket svårare att ge en fast anställd person sparken. Man har väldigt många rättigheter som fast anställd. Därför var det tillfället också det svåraste, för alla inblandade. Jag hade gett en medarbetare en befordran och chefsroll som det ganska snabbt visade att hen inte behärskade, utan väldigt många dåliga sidor kom istället fram med det ansvaret. Hen hanterade helt enkelt vare sig att ha personalansvar eller förstod själva uppdraget, utan blev väldigt förtjust i själva chefstiteln, utan att vilja jobba för den. Det var ju mitt ansvar och mitt fel, jag hade gjort en missbedömning. Nu handlade det inte om att personen ifråga blev utsparkad, utan fick en möjlighet att vara kvar, fast med en degradering och lönesänkning mm som följd, vilket hen inte accepterade. Jag minns inte alla detaljer men tror att vi förlikade på något vis, men det slutade i alla fall med att personen slutade. Det har hänt vid några tillfällen att folk som fått provanställning, eller något vikariat eller projektanställning inte hållit måttet och då har jag direkt dragit ut sladden. Jag ser ganska snabbt vartåt det barkar. På en tidning med deadlinestress krävs det att man arbetar i team och att alla medarbetare förstår sina roller. Om någon inte begriper detta och inte lyckas leverera så skadar det flera led än enbart det egna området. Därför funkar det inte att ha några som är lata, försover sig tre gånger i veckan, är bakfulla på möten, dåligt förberedda, eller på annat sätt inte klarar av den stress eller skärpa som jobbet ibland innebär. Det är ingen picknick att jobba på mina redaktioner, det kan jag säga! Men ofta rekryterar jag sådana som är betydligt bättre än jag. Det är sällan jag har blivit besviken. Rekrytering är kanske min främsta styrka som chef. Men visst har det blivit knas vid några tillfällen.

Har du och Alex Schulman slutit fred nu? 
SVAR: Vi hade en beef för massor av år sedan. Jag är inte den första han gett sig på och troligtvis inte den sista heller. Jag bryr mig inte om det där idag. Att folk kritiserar eller hånar mig, eller helt enkelt inte håller med mig kan jag köpa. Man kan inte vara omtyckt av alla. Men jag kan inte tolerera när folk ljuger om mig, vilket han gjorde. Det var därför det blev tjafs.

Hur är Isabella Löwengrip, ljuger hon om allt hon gör? 
SVAR: Jag känner inte Isabella och har aldrig träffat henne och har därför ingen aning. Jag vet inte mer än alla andra som läser det som skrivs om henne. Jag har läst någonstans att hon erkänt att hon gärna fabricerar saker eller överdriver för att skapa intresse åt sina företag och sociala medier. Men om hon ljög även om DET för att provocera och väcka nyfikenhet, det kan jag inte avgöra.

Om du inte vore tidningsskapare, vad hade du då velat arbeta som?
SVAR: Det jag gör nu? Jag skapar ju inte tidning på samma sätt som förr. Print är på väg att dö ut, tyvärr. Jag gör förvisso innehåll, fast i onlineform, vilket är lite samma sak. Men om jag var tvungen att byta bransch helt och hållet skulle jag gärna arbeta med bakning i någon form. Att vara konditor måste vara det roligaste yrket i världen! Innan jag dör hoppas jag också ha fått testa på att vara skodesigner och släppt en roman. Hittills har jag bara släppt faktaböcker och då är man ju en annan sorts författare.

Om du hade velat ägna dig åt att förändra samhället, vad hade du då velat arbeta som? 
SVAR: Lärare. Värderingar och hur folk lär sig att klara sig på egen hand, att stå upp för sig själva, samt bli ödmjuka inför historien, framtiden och sin samtid – det lär man sig genom utbildning. Och just skolan idag är ju helt undermålig måste jag tyvärr säga. Jag är chockad över hur låg nivå det är på vissa ställen. Det är synd om eleverna. Även synd om lärarna förstås, som har hopplösa arbetsförhållanden många gånger. Jag tror ju personligen att det behövs starka ledartyper även här. Barn och ungdomar, ja, de flesta, mår bra av disciplin, samt att bli sedda.

Vad lär du dina barn för principer om livet, av att vara människa och behandla andra människor?
SVAR: Grundläggande, helt sunda värderingar. Det är ju inte särskilt svårt i teorin, alltså att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Att man inte ska behandla någon annorlunda på grund av personens könstillhörighet, utseende, hudfärg, etnicitet, religion, eller om de har någon form av handikapp osv. I praktiken innebär det ett konsekvent arbete som pågår hela livet tror jag. Som förälder får man rannsaka sig själv ofta också. Hålla koll på hur man uttrycker sig. Förklara varför barn med funktionsnedsättningar ser ut eller talar som de gör, men att de har samma intressen och tankar mm som alla andra. Våra barn får ofta hjälpa till praktiskt också gällande välgörenhetsgrejer, de får sortera saker som de inte längre använder, som vi någon gång per år packar ner i säckar och kör iväg till sådana som hjälper flyktingfamiljer eller kvinnor med skyddat boende, eller papperslösa osv. Eller när vi skickade ner saker till Magda Gad i Liberia, när hon byggde ett hem till de föräldralösa barnen efter ebola-epidemin. Osv. Det blir mindre abstrakt då, när barn får göra konkreta saker som hjälper till. Sedan är det enkla, små saker som barnen ständigt behöver bli påminda om för att de förhoppningsvis ska utvecklas till bra medmänniskor: att ställa tillbaka kundvagnen efter sig, att låta äldre få sitta på bussen/T-banan/tåget, att slänga skräp i papperskorgen, att tacka artigt för maten (eller när de får presenter).

Vad har du lärt dig om livet hitintills? Har varje kris i ditt liv gett dig något i slutändan? Hur ser du på kriser?
SVAR: Att allt inte går att planera. En viss typ av planering är förstås bra för strukturens skull. Men annars är det nog bättre än man mentalt rustar sig för att kunna vara anpassningsbar, flexibel och spontan. Du får sällan möjlighet att långt i förväg planera hur du ska hantera en kris, exempelvis. Den bara kastas i ansiktet på dig. En annan lärdom är att inte vänta för länge. Det kommer inte alltid ett nytt tåg. Ta chansen inom jobbet när det handlar om utmaningar. Åk på resan du tänkt göra. Kyss den snygga killen/tjejen. Gå danskursen. Starta ditt företag. Byt boende. Våga flytta till ny ort. Man ångrar sällan det man gjort, mest det man inte gjorde. Allt i livet tror jag ger alla något i slutändan, både positiva och negativa händelser. Då det gäller kriser behöver man behålla lugnet, trots stormen. Man tror ofta att man inte kommer att ta sig igenom det. Men det gör man. De flesta har inte en kris hela livet, utan det är korta eller halvlånga perioder av skit och elände. Man kan också behöva lära sig acceptans, när det är saker som man inte kan påverka. Vilket förstås är svårt när det handlar om svåra sjukdomar mm. Överlag är jag en person som hellre dricker den dyra champagnen en onsdag för att jag vill njuta just nu och ta ut någon seger i förskott (som kanske inte blir en seger, men skitsamma), istället för att vänta. Det säger kanske en del om vad jag har lärt mig om livet hitintills.

 

 

Jag tycker det är jättetrevligt när vi interagerar med varandra i bloggen, alltså när ni ställer frågor till mig som jag svarar på. På så vis får jag även chans att lära känna er och era behov lite bättre. Nu är det dags för en ny frågestund, jag tänkte köra en gång i månaden. Här kan ni hitta frågorna från förra månaden (tror jag har betat av alla svar, vissa får separata inlägg till svar då de är så pass omfattande).

Så – bring it on och fråga vad du vill! Frågestunden är ”öppen” fram till söndag den 24 februari.

På bilden har jag på mig tröja från Lindex (gammal kollektion), tights från H&M (tror jag), väska från Tiger och stövlar från Acquo Of Sweden.

 

Fråga: Börjar nytt jobb inom kort. Inomhus är det typ heltäckningsmatta och jag förstår ju att Bally/UGG:s inte funkar inomhus. Klädkoden är nog mer nedressad än vad jag är van vid. Men vill ändå inte hasa runt i Birkenstocks. Har du något fint tips på inomhussko som är snygg till typ allt och ändå stylish?
Kram, Emma

Svar: Hej Emma! Grattis till nya jobbet! Det finns ju två typer av inomhusskor, platta eller med liiiite klack. Att komma upp lite grann i höjd ger ofta ett mer dressat intryck, även om skomodellen i sig är rätt modest. Vi snackar inte stilettklackar här, utan fashion mixat med function. Här kommer några modeller som jag gillar! Kram Charlotta

Leopardmönstrade loafers med spetsig tå, Bianco, 1199 kr. Vet inte hur modemodig du är, men även om dessa skor ser lite ”skrikiga ut” vid första anblick kan det vara bra att veta att just på fötterna kan du ut svängarna ordentligt – allt som är långt ifrån ansiktet är okej i skrikighet. Och leopard är det nya neutrala, just saying… Dessa passar till exakt ALLA outfits. På riktigt. Jeans, kostymbyxor, jumpsuit, kjol, klänning, med eller utan strumpbyxor.

Mockapumps med pytteliten klack (4,5 cm) och skinnfoder, Vagabond, 899 kr.

Röda mockapumps med modest klack (6 cm), Bianco, 1000 kr. Kräver dock att du har viss vana av att gå i klackskor en hel dag. Rött är för övrigt en färg som passar till det mesta, man MÅSTE inte ha svarta eller beige skor på kontoret!

Läderballerinas, Arket, 1250 kr.

Ballerinaskor med modest klack och väldigt sofistikerad, asymmetrisk skärning, Francesco Russo, 5515 kr.

Bekväma skinnpumps med lite förstärkning under sulan framtill, Ecco, 1199 kr.

Mockapumps med bred klack (3 cm), Vagabond, 849 kr.

Sammetsballerinas med hög skärning och klossklack, Cos, 1150 kr. Denna fulsnygga och väldigt trendiga skomodell är som koriander – du antingen hatar eller älskar den. Jag älskar förstås! (Men gillade den inte ALLS i början, haha…)

Märket Flattered har inneskor som en helt egen kategori. Här hittar du massor av snygga och ursköna modeller som är casual men ger ändå ett väldressat intryck. Skorna på bilden är ballerinas med fluffig innersula och kostar 658 kr.

Röda sammetsloafers, Gucci, 6127 kr (du blir garanterat den coolaste katten på kontoret i dessa!).

Svarta ballerinaskor av mocka med klack, Flattered, 1795 kr.

Foto All-About-Fashion

 

Igår var jag på gala och glittrade på Daisy Beauty Awards, som hölls för tredje gången. Denna gång på flotta Café Opera. Så här gick det till första året galan arrangerades och så här såg jag ut förra året. Det är min gamla väninna Kicki Norman som är grundare och chefredaktör för Daisy Beauty som med den äran har arrangerat denna fantastiska tillställning, tillsammans med sin sambo Sam Bergenstråhle (som fungerar som eventchef i deras företag), samt viss festfixarhjälp från duktiga Subito Event.

Kvällens värdinna, Kicki Norman, i rosa hår och vacker lyxklänning från Alberta Ferretti.

Det är så roligt att se Kickis skönhetsimperium växa sig allt starkare för varje år som går. Inte bara för att hon är min vän, men även för att jag blir varm i entreprenörshjärtat över kreativa krigare som väljer att gå sin egen väg och satsa som fan på det de tror på. Utan investeringsmiljoner från större förlag eller andra riskkapitalister, enbart av egen kraft. Och särskilt i en mediabransch som idag är minst sagt turbulent. Jag träffade flera branschkollegor på galan igår som jobbar på Sveriges största förlag (Aller, Bonnier m fl) och alla har något stressat i blicken och pratar upprört eller uppgivet om nedskärningar, ihopslagning av redaktionen, uppsägningar, flytt av lokaler och andra tråkigheter.

Ett exempel på underhållningen på efterfesten, reaktionsspelet som ni säkert känner igen från Mästarnas mästare. Frida spöade mig…

Då är det extra kul att få glädjas åt en liten, men kaxig aktör i sammanhanget, som snart inte längre är kattunge utan en farlig puma, redo att slåss om bytet (alltså läsarnas gunst och annonsörernas pengar).

Rachel Molin var återigen fenomenal på scen som konferencier. Det som skiljer denna gala från många andra galor jag har varit på är att den känns inkluderande och varm, något som många prisutdelare och övriga gäster höll med om igår också. Jag kan faktiskt bara komma på en enda gala som varit i närheten av denna ”icke-skitnödighet” och det är CHIC-galan som vi arrangerade förr om åren. Dessutom känns hela beauty-communityn som ett mer ’förlåtande’ gäng kvinnor (och män). När jag går på ELLE-galan så drar jag hela tiden in magen och ser hur den svala modemaffian avmätt granskar varandra uppifrån och ned och står och tisslar och tasslar och tävlar om vem som är creddigast och bär svartast Acne-plagg. När jag går på Daisy Beauty Awards så är det skratt, knasiga makeuper, alla sorters kroppstyper, alla sorters etniciteter, åldrar och könstillhörigheter och underhållning i form av lyckohjul, spådamer, bordshockey och peruker/maskeradprylar som man får låna på plats. Som ett barnkalas fast för vuxna, som älskar serum, läppglans och torrschampo!

Frida Selkirk, jag och makeupartisten Mia Högfeldt på röda mattan (som var grön).

Jag gick med Frida Selkirk som också gjorde mina fina rosa naglar till galan. I vanlig ordning var vi skitsena, så jag hann inte lägga något krut på håret utan satsade på att limma fast lösögonfransarna själv istället.

Jag hade på mig livets vackraste rosa paljettklänning från danska märket Notes du Nord. Ett presslån från Molino PR som egentligen var för liten storlek (de har nästan alltid bara små storlekar för utlån, 36 och jag drar en 38:a). Men jag sträckte på mig och drog ett djupt andetag och tänkte att ”det vore ju själva fan om jag inte får bära klänningen en kväll som denna!”. Klänningen är otroligt vacker och jättedyr, kostar drygt 5000 kr. Överväger kraftigt att köpa loss den. Till detta hade jag en väska från Redesigned och mina rosa mockapumps från Jennie-Ellen.

Bilder från Eero Hannukainen, Daisy Beauty, Cawa Media och Greenpix

 

Skådespelerskan Christina Hendricks rockar gärna vida kostymbyxor ihop med spetsiga heels!

Försöker beta av tidigare frågor från er så fort jag hinner (svårare för mig att hitta dem när de inte ligger i ordinarie frågeinlägg, men jag gör så gott jag kan, ledsen om några av er får vänta!). Här kommer en fråga som känns väldigt relevant:

Fråga: Hoppas du gör ett inlägg om businesskläder. Har svårt att hitta snygga byxor. Vill gärna ha lite åt bootcut-hållet. Kostymbyxor. Har ett par jag använder jämt från MQ. Tyvärr är dom inte optimala i midjan då dom putar ut. Men i brist på annat så blir det dom som åker på.
Sedan, dina inspirationsbilder är jättesnygga och moderiktiga. Men jag som är kurvig och inte så lång kan inte riktigt hämta någon inspiration från dom. Allt sitter ju snyggt om man är lång och smal utan kurvor. Så tänk gärna på att blanda dina bilder som du lägger ut. /Lena

Svar: Hej Lena! Jag har skrivit om businesskläder vid lite olika tillfällen. Du är inte ensam om att ha svårt att finna rätt byxor! Byxor är det absolut svåraste plagget enligt mig, att få bra passform på. Det är inte så många kvinnor som är stöpta på exakt samma vis runt stussen, låren och midjan. Det handlar inte enbart om att hitta rätt storlek utan rätt modell. Mycket, mycket lättare med kjol eller klänning. Eller jeans av stretchmaterial, för då formas de efter dina egna kurvor. Men skräddade byxor är ett gissel!

Lindex //köplänk// har ett bra utbud av olika byxmodeller (se bilden ovan), där du kan navigera dig fram bland de silhuetter du trivs bäst i. Modellen Lykke tror jag är vad du är ute efter!

Sedan har Ellos en fantastisk spännvidd på just storlekar. Dels har de en egen linje för större kvinnor men framförallt så går de flesta av deras plagg upp till storlek 50/52. Det man emellanåt får räkna med är att lägga upp byxorna eftersom de ofta är anpassade efter långa kvinnor, man får inte alltid välja olika längder på byxorna (som i jeans), så därför kan det vara värt att lägga den extra slanten för optimal passform. Här nedan hittar du några snygga businessbyxor.

Byxor med vida ben och hög midja, Ellos, 209 kr. Byxor med ledig form och raka ben med knytskärp, Ellos Plus Collection, 299 kr. Vida byxor med hög midja och påsydd linning, Ellos, 279 kr. Vida byxor med snygga fuskuppvik och fickor, More Than Basic, 299 kr.

Gällande din kommentar om för få kurviga inspirationsförebilder bland streetstylebilderna vi visar här på Netstyle och i min blogg så har du helt rätt. Tyvärr är det så att majoriteten är av de redaktörer, modefolk, fashionistor och stilbloggare som reser runt och blir fotograferade på modeveckorna är just slanka. Trist, men sant! Det du behöver komma ihåg dock är att det faktiskt inte alltid är så himla stor skillnad på vad slanka eller kurviga kvinnor passar i. Det är en utbredd myt. Det handlar mycket mer om mod plus en kunskap om hur din kropp ser ut, fungerar, samt hur du ska leta efter både rätt passform samt storlek på plagg! Jag har bloggat om de tipsen förut, att det är otroligt vanligt att kvinnor köper för små eller för stora kläder och gnäller sedan över att det inte ser bra ut.

Katie Sturino tillsammans med bloggkompisen Blair Eeadie Bee.

Se bara på de stilikoner som faktiskt finns, som tar ut svängarna modemässigt UTAN att vara en storlek 34/36, de klär sig ju ungefär som alla andra fashionistor, med samma självklarhet och attityd. Här kommer några exempel på kurviga fashionistor du kan följa på exempelvis instagram för att få daglig inspiration till att klä dig likadant:

Katie Sturino driver bloggen the12ishstyle (finns även på instagram). Hon gör ofta just jämförelser med snarlika trender som smala celebs bär och ger sig på att tolka den trenden fast i hennes storlek. Dessutom är hon så där skönt besvärlig när hon ger sig på klädkedjor med klent storleksutbud och ställer dem till svars. Väldigt kroppsbejakande, rolig och härlig tjej att följa!

Chrissy Teigen till vänster och Katie till höger. Ett utmärkt exempel på en outfit som är lika snygg oavsett storlek!

Andra bra konton att följa på instagram är @misslionhunter och Style Me Curvy.

Miss Lion Hunter
Style Me Curvy

 

 

Fråga: Jag skrollar och skrollar och letar efter ditt långa inlägg om ögonoperationen, men lyckas inte hitta? Vill du länka? Jag vill så gärna göra en sådan operation, men vete fanken hur jag ska få till tiden. Jag måste vara hemma, jag KAN inte gå nyopererad till jobbet på en skola med tonåriga tjejer, det ger så fetfel signaler, för att prata deras språk! 😀
På hemsidan (den du anlitade samt Akademikliniken) så står det ca 2 veckor innan man ser ut som vanligt, men du upplevde en månad ungefär? Kanske skulle göra det inför ett jullov, då träffar man ju inte elever i alla fall… När på året är bäst, tycker du? Har du någon före-efterbild, förresten? 🙂 Tack förresten för ett bra inlägg om kontroll/beroende! /Sanna

Svar: Hej Sanna! Jag TROR faktiskt inte att jag har gjort ett separat blogginlägg om min ögonoperation, men däremot har jag svarat en annan läsare (Anna) i en kommentar för en tid sedan. Jag snor helt enkelt friskt detaljerna från detta svar: Jag opererade bort mina påsar under ögonen när jag var 40, alltså för åtta år sedan. Jag hade funderat i flera år, säkert fem år, på att göra det, men tvekat och fegat eftersom jag är lite sjåpig med just kirurgiska ingrepp och SÄRSKILT runt ögonen. Eftersom jag är journalist så gjorde jag noggrann research över vem i Sthlm som var bäst och specialiserad på just denna typ av ingrepp och det visade sig vara Magnus Hober på Improvakliniken. (Nej, inget samarbete, jag betalade som alla andra). Det finns säkert flera som är skickliga på detta men jag valde i alla fall Improva.

Bilden till vänster är från 2003 typ. Bilden till höger är från förrförra året, helt oretuscherad (dock har jag mkt smink här). Det här är det ”rynkigaste” och ”påsigaste” läget idag, när jag ler.

Jag träffade Magnus och ställde en massa frågor och var på konsultation, sedan bokade vi en tid. Denna typ av ingrepp innebär narkos varpå man sover över på kliniken. Det dom gjorde var alltså att skära ett fint snitt strax under fransraden på undre sidan av ögat. Sedan ”fettsög” de påsarna. Den typ av påsar jag hade var alltså inte vätskebaserad (som många tror – man kan alltså inte ”sova” bort dom, eller lägga typ gurkskivor på dem och hoppas, haha…) utan de bestod av fett, vilket helt enkelt är ärftligt (pappa hade likadana och mamma har snarlika). När fettet är avlägsnat så sträcker de sedan upp huden något, för annars skulle man få en slapp och ”tom” påse som såg sladdrig ut under ögat. Sedan sydde de igen snittet med små små pyttestygn. Proceduren kallas för undre ögonlocksplastik.

När man vaknar har man bandage och ser FÖR JÄVLIG ut. Det hade läkaren redan förvarnat om… Det ser ut som om du har blivit misshandlad. Även om jag var förberedd så fick jag en chock. Det är liksom ÄNNU mer svullet än innan ingreppet och dessutom lilablått och en massa otäcka stygn… Ja, man ser ut som en boxare som fått spö helt enkelt! Helst ska man vila upp sig någon vecka efteråt, men du KAN ju jobba som vanligt om du vill. Men många tycker kanske det är pinsamt för att man ser ut som man gör (vilket du nämner i och med ditt jobb). Jag har alltid varit väldigt transparent med detta ingrepp så jag hymlade inte utan gick på en julfest med förlaget två dagar senare (vilket förstås inte är att rekommendera). Men jag hade solglasögon på mig. Ville någon se så visade jag dock, haha… Jag minns inte exakt men tror att det tog cirka två veckor, kanske tre, innan alla blåmärken hade försvunnit och de tog bort stygnen. Du undrar när på året man bör göra ingreppet och jag rekommenderar antingen precis i början av sommarlovet (då slipper du ju facea dina elever) för då tänker inte så många på att du bär solglasögon. Eller som du själv föreslår under jullovet och så får du helt enkelt snällt hålla dig på hemmaplan under läkningsprocessen (eller ha sådan där rånarluva/väparluva, haha).

Bilden till vänster är jätteoskarp, ledsen för det, men det är den bästa jag har från tiden då påsarna syntes som mest. Tagen runt 2008 gissar jag. Bilden till höger är knappt ett år gammal, tagen i studio men helt oretuscherad.

Resultatet är helt SJUKT bra och naturligt! Och ärren vid fransraden syns inte alls. Och då har jag ändå haft hudterapeuter och fransförlängningstjejer som suttit med värsta förstoringsglaset och pillat i mitt ansikte efter det genom åren och INGEN ser att jag gjort något! Jag tror inte att någon reagerade på att jag hade tagit bort påsarna, utom jag då, så detta gjorde jag verkligen enbart för min egen skull. Idag känns det helt naturligt att de är borta, jag såg ju ut så här från början innan de uppstod, men påsarna framträdde i rätt tidig ålder, redan då jag var 25. När jag ser på äldre bilder så är det ganska tydligt vilken skillnad det är idag.

Ingreppet ska hålla i minst tio år tror jag, sedan kan man behöva justera det, eventuellt göra om. Jag har inte märkt än att påsarna kommit tillbaka. Däremot märker jag att mina övre ögonlock börjar bli tröttare och ”hänga” en del vilket gör att jag ser trött ut. Eventuellt kan jag tänka mig att åtgärda det framöver. Jag minns tyvärr inte vad ingreppet kostade, det är så länge sedan, men runt 20-25 tusen gissar jag (idag ligger priset på 25.000 kr hos Improva). Värt varenda krona dock! Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare, men då hade jag förmodligen inte ekonomin till det.

Gällande före- och efterbilder så har jag lagt upp de jag har här, har tyvärr inte så mkt högupplösta som är närbilder från den tiden i datorn. Som ni kan se var det inte bara påsarna som gjorde att jag såg trött ut, utan även att huden var rynkig och hade blivit mindre elastisk. Detta justerades till viss del vid ingreppet, men bara de rynkor som låg precis vid själva påsarna. Skratt/kisrynkor vid sidan av ögonen är mkt svårare att behandla på kirurgisk väg (om jag inte missminner mig nu), man ”skär” helst inte i detta område på så unga människor (med ung avses alltså kvinnor i min ålder…). Dessutom blir det sällan bra. Det går dock att behandla kråksparkarna, rynkorna runt ögonen med botox, vilket jag gör emellanåt. Botoxeffekten är inte permanent, utan du behöver upprepa den behandlingen. Som du kan se så är jag inte helt slät eller ”perfekt” runt ögonen idag, jag vill att det ska synas att jag har skrattat mycket i livet och haft roligt, mimiken får inte påverkas på något vis. Däremot så ser jag ju PIGGARE ut idag. Tycker jag själv. Jag är alltså mellan 8-15 år äldre på de nedre bilderna jämfört med de övre.

Lycka till!

Foto Pavel Maira, Eero Hannukainen, privata

 

Nu ska ni få höra en lite trist sanning från mig gällande kost och träning mm: Det är det tråkiga och osexiga, vanliga som vinner i längden. Du behöver ta bort all dramatik kring mat och träning. Ta bort all the drama och ersätt med fasta rutiner. Och ryck på axlarna åt snedsteg – för de ingår liksom i livet. Men lär dig att hantera snedstegen på rätt sätt: alltså för vad de ÄR. Ge dem inte någon annan roll, för då blir de snabbt det som du säger!

Exempel: ett snedsteg (i form av att du överäter vid vissa tillfällen, eller hoppar över träningen 14 dagar i rad) är exakt vad det är, alltså en avvikelse från vägen du har satt upp mot ditt mål (att leva balanserat och hälsosamt).

Så här kommer du över ett snedsteg: du konstaterar fakta, överanalyserar inte skiten utan funderar bara över varför du hamnade i denna sits denna gång – och om det finns något du kan dra lärdom av inför framtiden. Sedan återgår du till din ordinarie plan, alltså att äta balanserat och träna regelbundet.

Så här ska du INTE göra: Få panik, bli dramatisk, säga till dig själv att du suger och är värdelös och har den sämsta karaktären i vääääärlden (tro mig, det finns nog de som är värre än du). Därefter överdrivna handlingar åt något håll; antingen genom att du straffar dig själv genom att svälta dig under en period, eller nolla kolhydrater, eller ta bort allt socker, samt straffa dig med väldigt mycket träning (cardio i evigheter brukar vara populärt, folk verkar vilja svettas ut sina synder!) tills du nästan stuper. Eller att du tänker ”Äh, vad fan – jag är så dålig, så jag kan lika gärna sabba nästa vecka också. Det kvittar ju nu när jag redan har failat.” Och så tröstäter du, nästan maniskt, fast du knappt är sugen. Och blir extra trött eftersom du inte tränar alls. Kroppen blir svullen, sexlusten går ned.

Tänk på att orden har betydelse! Att äta mer än du planerat är inte alltid likställt med hetsätning. Att hoppa över träningen under en period behöver inte betyda inte en ”svacka” eller att du ”helt är ur fas och har lagt av” eller andra ord du gärna använder lite slarvigt. Behandla inte svagheterna som primadonnor, ge dem inte den bekräftelsen och energin. Konstatera bara fakta och move on. Bekräftelsen och energin ska ligga på att återgå till det normala, till det småtråkiga och vardagliga med balanserade måltider och regelbunden träning.

Det är DET som är din räddning till att få en form du trivs med i längden.

Bjuckar på en bild från dagens lite småtrista lunch vid datorn: ångkokt torsk, ugnsstekt klyftpotatis och vitkål. Med tanke på vad jag stoppade i mig i helgen kanske vissa tycker att jag borde leva på kokt vatten smaksatt med citron som ”straff” i några dagar för att ”rensa ut”. Men det handlar som sagt bara om att get back on track. Nu är jag tillbaka!

På onsdag ska jag gå på flott beautygala, för då är det Daisy Beauty Awards. Det ser jag verkligen fram emot, jag har prioriterat bort all tänkbar glamour senaste tiden på grund av jobb och familj. Men just på onsdag tänker jag välja lösögonfransar, fixade naglar, högklackat och en fab outfit! Jag är dock lite ringrostig gällande att fixa i ordning mig inför galor (något jag var bättre på tidigare) och en outfit har jag ännu inte lyckats fixa (men har ju några dagar på mig). Tar lite inspiration från Grammy Awards som nyligen var i USA! Här kommer några av de jag tycker lyckades bäst på röda mattan:

Från vänster: Tracee Ellis Ross (yes, hon är dotter till DEN Diana Ross!) klär sig alltid kul och brukar synas på couturevisningarna i Paris för att leta nya kreativa outfits. Här i en grön kostym från Ralph & Russo. Katey Musgraves skira Valentinodröm är fantastisk. Jag är alltid svag för höghalsade, långärmade paljettklänningar, därför gillar jag Camilla Cabellos blåsa från Armani Privé. Ska man bära tråkigt svart på röda mattan måste det vara en klänning med dramatiskt snitt, som den raffinerade variant från Tom Ford, som Guliana Rancic bar.

Ashlee Simpson i fantastisk silverglittrande outfit med fjädrar från Georges Chakra. Katy Perrys fulsnygga klänning från Balmain tyckte många var gräslig, men jag gillar det faktum att Katy aldrig kör trista och säkra kort på röda mattan (typ långa spetsklänningar med sjöjungfrusläp). Michelle Obama i coolt tvådelat set (modepyjamas minsann som jag ÄLSKAR!) från Sachin & Babi. Lady Gagas silverskimrande Celine-klänning med XL-volang var väldigt fin, även om jag är tveksam till den där utväxten i håret och ”ofixade” nonchalanta frisyren. Så där ser liksom jag ut i håret en måndagsmorgon när det gått fler än sex veckor sedan färgning…

Bilder från InStyle och Harper’s Bazaar

 

 

 

 

Det här med alla hjärtans dag är förvisso bara ett larvigt kommersiellt och hyfsat förljuget jippo (sa jag bittert, haha), MEN det är liksom aldrig fel att önska sig röda eller rosa prylar! Jag älskar ju rött och rosa i kombination precis hela året om, men varför inte passa på nu? Eftersom jag är pragmatiskt lagd så vet jag vid det här laget att min man inte är någon romantiker, så dessa saker vill jag köpa till mig själv:

Ljusrosa kuddfodral med fransar, Jotex, 199 kr. Chockrosa kuddfodral av sammet, Jotex, 99 kr. Hydrogelmask för läpparna, Kocostar, 299 kr. Rosa mockakjol, Vila, 600 kr. Solglasögon, Gucci, 3488 kr. Röda stövletter, Bianco, 799 kr. Mönstrad bricka, Marimekko, 300 kr. Edp Rosa, Dolce & Gabbana, 1195 kr. Chockrosa pläd av alpackaull, Elvang, 959 kr. Ljusrosa fuskpäls, Saint Tropez, 699 kr. Röda,lätt utställda läderbyxor, Stand, 4489 kr.

 

Matt läppglans, Ciaté, 229 kr. Väggdekoration i form av blomma, Jotex, 999 kr. Figursydd klänning, Residus, 1019 kr. Taklampa, By Rydéns, 1695 kr. Röd handväska, PS11 Mini, Proenza Scholuer, 7864 kr (kraftigt nedsatt, 60% rea!). Ögonkoncentrat, Shiseido, 695 kr.

Röda örhängen, Joelle, 149 kr. Ljusrosa frottébadlakan, Lexington, 675 kr. T-shirt, Levi’s, 299 kr. Flamingolampa, Jotex, 263 kr. Rosa blus, Ellos, 299 kr. Röd midikjol med rosettskärp, & Other Stories, 590 kr. Tvåfärgad handväska med nitar, Salar, 2994 kr. Poster med tigermotiv, Studio Lisa Bengtsson, 199 kr.

Foto All-About-Fashion