Jag vet inte hur många gånger jag har börjat på det här inlägget i huvudet men inte fått ner det i text.
Ni vet ju redan att jag har varit väldigt dålig på att uppdatera mina sociala medier de sista två åren. Orken och lusten har inte funnits där och de gånger jag för en gång skull fått lite inspiration så får jag inte ihop det riktigt i huvudet när det väl ska skrivas ner eller fotograferas, allt blir till en enda stor mosig röra som inte håller ihop och tillslut ger jag upp. Jag har fått så många varningstecken längs med vägen och flera av er har till och med viftat med röd flagga och bett mig varva ner när jag skrivit om hur jag mått och att det har varit lite mycket. Tyvärr är jag väldigt dålig på att ta det på allvar och när jag tycker att jag trappar ner så byter jag i själva verkat bara ut ett projekt mot ett annat. Så har jag funkat i hela mitt liv, speciellt när jag mår dåligt, då kör jag gärna på lite extra istället för att trycka på pausknappen. Men nu funkar det inte längre. Det blir kortslutning i både kropp och hjärna.

De sista veckorna har det gått så långt att jag har börjat bli riktigt rädd och efter några riktigt varningstecken från kroppen och oroade vänner och familj så tog jag tillslut tag i att ringa till läkaren. De bad mig komma in akut och efter några prover och ett samtal blev jag sjukskriven för utmattning och ”akuta stressnivåer”. Jag har fått stränga order om att inte göra någonting annat än att vila, träna och gå långa promenader. Jag har totalt skärmförbud efter kl 18 varje dag och ska egentligen inte ens se på TV för att hjärnan ska få vila sig.
Efter mitt läkarbesök var det som att jag tillät mig att slappna av för första gången på flera år och faktiskt känna efter hur trött jag faktiskt är. Förutom då jag var uppe för att få iväg barnen till förskolan och ett par timmar för att äta så sov jag nästan ett dygn i sträck. Andra dagen grät jag och kände mig förbannad på allt.
I dag är nog den första dagen som jag känner att jag har lite mer ork att ta mig för saker.

Att detta händer är så klart en följd av vad jag har gått igenom de senaste åren. Jag vet inte om alla som följer mig här vet om att jag har en infektion i ryggraden efter min sista förlossning? En liten elak bakterie kröp in i min ryggmärg då Epiduralen (som jag aldrig fick efter flera försök) skulle sättas och orsakade det värsta helvete som jag någonsin har varit med om. Läkarna hade aldrig sett något liknande tidigare och därför visste de varken vad det var eller vad de skulle göra åt det till en början.

De första veckorna då jag låg på sjukhus var som att leva mitt i en mardröm. Minsta lilla rörelse orsakade den värsta smärta jag någonsin har upplevt. Jag kunde varken ta hand om mig själv eller bebis. Flera gånger per dygn kom sköterskor in och hjälpte mig med att bl.a tömma blåsa och tarm eftersom jag inte ens klarade att av gå på toaletten, kroppen talade inte ens om när det var dags. Hela den nedre delen var helt avstängd.
Jag låg som att paket i flera veckor och ingen visste vad smärtan berodde på. Att leva i ovisshet och att inte veta vad det var som hände med mig var fruktansvärt. Jag visste inte om jag någonsin skulle kunna gå igen, om jag någonsin skulle kunna bära och leka med mina barn. För första gången i mitt liv visste jag inte om jag ville leva längre.
Jag åt en handfull med smärtstillande piller för att ens klara av att leva med smärtan. Tre av dem så starka att de klassas som narkotika. Varannan dag fick jag dessutom en spruta i rumpan eftersom inte ens de höga doserna med morfin hjälpte när det var som värst.

När man efter mängder av provtagningar och test tillslut förstod att mitt tillstånd berodde på en infektionen i ryggraden följde flera biopsier (ryggmärgsprover). Jag fick flygas med helikopter till Huddinge för att göra dem där.  Den sista biopsin är bland det värsta jag har varit med om. Jag grät oavbrutet under den två timmar långa proceduren. Man hittade dock aldrig bakterien som de tror flyttar på sig hela tiden. Jag vägrade göra nya prov så istället chansade man och satte mig på en tre månader lång antibiotikakur. Efter tre dagar försvann smärtan. Tre dagar. Efter ett år av ständig smärta. Det var som att få livet tillbaka.

Men även om smärtan försvann så fanns infektionen fortfarande kvar så jag fick fortsätta med antibiotikan i ytterligare tre månader. Den och alla andra mediciner som jag åt tog ut sin rätt på hår, hud, naglar och energin. Det kändes som att jag åldrades med tio år under den tiden både utseendemässigt och själsligt.
Jag blev fruktansvärt obekväm i mig själv och kände inte igen mig då jag såg mig själv i spegeln. Framförallt den oerhörda sorg och smärta som jag såg i mina ögon.
Jag gick i terapi i ett år för att bearbeta allt som hänt men fortfarande när jag tänker tillbaka på den tiden så är det med stor sorg i hjärtat. Jag förlorade inte bara ett år av mitt liv, jag förlorade den värdefulla första tiden med nyfödd bebis som inte ens fick vara med mig på sjukhuset och jag förlorade ett år med min lilla dotter som bara var 1.5 år gammal när jag åkte in på akuten och inte kom hem igen.
Den tiden går aldrig att ersätta och det gör så fruktansvärt ont.

Att ha småbarn är utmattande. Att vara allvarligt sjuk samtidigt är totalt uttömmande och att jag ens klarade av det första året med den smärtan, noll sömn, en nyfödd bebis och en 1.5 åring fattar jag inte ens idag. Jag gick på ren och skär vilja.
När infektionen börjat att minska i ryggen och jag  fick godkänt från läkarna att sakta börja gå tillbaka till livet och att jobba igen var det med ett löfte om att inte köra på för hårt på en gång. Men det var just det jag gjorde. Jag inbillade mig att jag smygstartade men i verkligheten så jobbade jag fulltid med våra restauranger och nya butik samtidigt som jag startade upp ett eget företag och gjorde flera sidoprojekt åt andra företag utöver det.
Jag vet inte hur många gånger mina vänner och familj sa till mig att vara försiktig och bromsa men jag var så glad över att vara igång igen och jag hade så mycket idéer i huvudet som legat och grott som jag var tvungen att realisera. Jag satte på mig skygglapparna och körde på i 110. Varningssignalerna kom snabbt men jag viftade bort dem lika snabbt.

Nu sitter jag här. Kraschlandad och totalt urladdad.
Men nu tänker jag ta det på allvar och lyssna på vad läkaren säger. Ta en dag i taget och fokusera på mig själv och min hälsa. Prioritera sömn och vila vilket jag inte har gjort alls de senaste åren. Framförallt så ska jag försöka lära mig att stänga av och koppla av.
Som ni förstår så innebär det att jag inte kommer vara så flitig med inlägg här som jag hade hoppats på att jag skulle bli nu.
Jag hoppas att ni kan ha tålamod i några veckor till och att ni har förståelse varför jag inte är så aktiv här just nu. Förhoppningsvis så leder det här till att jag får lite rutin och ordning och reda både i huvudet och i min vardag framöver.
Jag tycker verkligen om att blogga och det är något jag tänker fortsätta med. Kanske kan det här till och med bli en nystart.

Tack för att ni orkade läsa. Det här inlägget tog mig tre dagar att skriva så jag hoppas att det inte är för rörigt och osammanhängande.
Jag ville att ni skulle veta varför jag har varit så tyst den senaste tiden.

Nu ska jag gå en promenad. Hoppas att ni får en fortsatt fin dag!

Kram L

Solen är tillbaka! Här på Gotland har vi haft sol de senaste fem dagarna och det är sååå härligt! I Lördags var det rena rama vårvädret så vi passade på att åka iväg på en liten utflykt till Lummelunda där vi gick en promenad på stranden och genom skogen där man kan gå över små broar över en fors och små vattenfall som kommer ifrån Lummelunda grottorna. Vi avslutade med att titta på det stora vattenfallet uppe vid den gamla kvarnen.

Hade  barnen fått välja så hade de slängt av sig kläderna och tagit ett dopp. Att det är svinkallt i vattnet bekommer dem inte alls. Som tur var så lyckades jag övertala dem att det inte var någon bra idé.

Vet ingen som älskar bananer lika mycket som den här killen. Det är det första han frågar efter när han vaknar på morgonen och om han hade fått välja hade han nog helst levt på bara bananer och mackor.

Ljuset! Man glömmer nästan hur vackert det är under den mörkaste tiden och 2019 måste väl räknas som en av de mörkaste vintrarna någonsin med sitt gråtrista väder? Det känns så skönt att det vänder nu och vi går mot ljusare och ljusare tider.

Bulleri, bulleri, bock. En av flera små broar över forsen. Även om naturen mest går i  en gråbrun färgskala just nu och stigarna är leriga så är det så skönt att komma ut i skogen lite.

Det stora vattenfallet kommer från Lummelundagrottan. Lika fascinerande som läskigt när man är liten.

Vårblommorna har redan titta upp. De här två står i en liten vas på matbordet här hemma. Vi hittade även ett kaninskelett som barnen också ville ta med hem men det fick ligga kvar. Dock fick vi gå tillbaka och titta på det flera gånger. Nelli trodde först att det kanske var en minielefant som hade blivit uppätet av en räv men på grund av avsaknad av snabel så gick hon till slut med på att det nog var en kanin ändå.

Solen ska fortsätta lysa de närmaste dagarna och vi har redan klarat av över hälften av Januari. Nu är det inte alls länge kvar tills att våren är här på riktigt och innan man vet ordet av så är det sommar igen. Tills dess tänker jag försöka njuta av varenda litet vårtecken.

Kram L

Januari

Här ser ni ren och skär lycka! När man äntligen är stor nog för sin balanscykel och kan ta ut den för första gången vet inte glädjen några gränser. Han har längtat i många månader. Syrran har haft sin i snart ett år och nu kan de äntligen cykla båda två. En hjälm till ska bara inhandlas först.
Bilderna är från dagen efter jag skrev mitt tidigare inlägg. Solen sken och Januari bjöd på sitt finaste väder men den natten blev Leo sjuk och kräktes och sedan har vi turats om med att vara sjuka här hemma.
Jag låg helt däckad hela förra veckan med feber, illamående och huvudvärken från helvetet. Jag var tvungen att ligga i ett mörkt rum för så fort det var ljust klarade jag inte att titta utan att värken blev värre. Skärmljuset från datorn eller telefonen var det värst och gick inte alls. Jag har inte varit med om nåt liknande sedan jag hade migrän då jag gick i skolan. Det försvann lika snabbt som det kom och jag hoppas att det aldrig kommer tillbaka igen.

I dag har vi haft första friskdagen här hemma och nu hoppas jag att det ska hålla i sig så att jag äntligen kan köra igång det här året på riktigt. I dag har jag suttit framför datorn hela dagen och försökt komma i kapp med allt som jag missade förra veckan och i morgon har jag en PT-timme bokad. Vet inte hur många gånger jag har varit tvungen att avboka de senaste månaderna på grund av sjukdom så jag längtar verkligen efter att få komma igång med träningen på riktigt.

Känner att jag börjar att längta riktigt mycket efter sol och värme nu. Förutom den dagen då vi var ute med cyklarna har det inte bjudits på många soltimmar i Januari.
Kommer på mig själv med att sitta och bläddra bland gamla semesterbilder och bilder från sommaren när jag egentligen ska göra annat.
Vanligtvis brukar vi resa så här års men i år fick vi stanna hemma. Vi har inte hittat något resmål som passar oss och som vi är riktigt sugna på att besöka. De ställen som vi verkligen vill åka till kostar orimligt mycket just den här perioden så då får det hellre vänta. Istället kanske jag äntligen kan få in lite rutiner i vardagen nu när det är lite lugnare.

Som tur är så brukar inte vintern vara så länge här på Gotland. Förra året kom våren till ön redan i Februari så man kan ju alltid hoppas på att det blir en repris på det i år också. Barnen badade ju redan i April, minns ni?.Helt galet!
Håller tummar och tår för en lång härlig vår och sommar. Det är vi alla värda efter den här evighetslånga grå hösten som aldrig blev riktigt vinter.

Kram L

Gott nytt år och gott nytt årtionde!
Hoppas att ni har haft ett härligt jul- och nyårsfirande. Själv hade jag för tredje året på rad en lugn och mysig jul tillsammans med bara vår lilla familj här hemma. Ingen släkt eller vänner, bara vi fyra vilket är väldigt skönt.

Nyårsafton firade jag helt ärligt inte alls.  Jag kan inte riktigt förklara vad det var som hände men jag vaknade med en ganska mörk känsla i kroppen som bara växte sig större under dagen. Det var som att de sista årens alla motgångar och trötthet kom över mig på en gång. Jag tog en promenad ner till havet på förmiddagen för att rensa tankarna, oftast brukar de negativa känslorna försvinna då jag kommer ner och får känna vinden i ansiktet och andas havsluft. Men den här gången hjälpte det inte.
Kanske var det för att jag för en gång skull har tagit mig tid att vila och reflektera över allt som har hänt de sista åren med skadan i min rygg, otaliga sjukhusvistelser, smärta, utmattningen, tuffa småbarnsår och allt det för med sig, sömnlösheten, kroppen som aldrig får tid till att vila eller ork att träna och bli stark igen, en karriär som lades på hyllan, vänner som försvunnit då jag valde familjen före den där karriären…
Bitterhet, besvikelse, ilska, sorg. Alla känslor virvlade runt i mig och växte till ett svart moln i hjärnan. Jag ville bara ge ett stort fett f*** y** finger till 2019 och sova bort hela kvällen.
Jag försökte verkligen rycka upp mig, tänka på alla de bra stunderna som jag ju så klart har haft men tankarna låg som ett stort åskmoln som vägrade ge med sig. Tillslut kapitulerade jag och lät det vara så. Jag lät mig själv vara bitter, arg, ledsen och sorgsen. Kanske var det precis vad jag behövde. Att känna efter.
På kvällen åt vi en god middag tillsammans hemma men istället för att skåla in tolvslaget blev det en film och en kopp te i soffan.

I går vaknade jag mycket lättare i både kroppen och sinnet igen och på riktigt bra humör. Det kändes så klart lite konstigt att ha ”hoppat över” nyår men samtidigt helt ok.
Vi hade en supermysig dag utomhus med barnen som avslutades med en av de mest fantastiska och färgstarka solnedgångar jag någonsin har sett! Hela Visby badade i ett starkt rosa ljus och havet växlade mellan orange, rosa, rött, turkost och blått.
En härlig start på 2020.
När vi kom hem tyckte vi att det var dags att välkomna det nya året så vi beställde hem pizza (vad annars på nyårsdagen?) och skålade i bubbel. Det kändes helt rätt.
Nu är jag redo för ett nytt årtionde. Det ska bli väldigt spännande att se vad vi har framför oss. Jag inser också att mitt liv förändrats totalt sedan jag satt på Yas Hotel i Abu Dhabi och skålade in 2010 och precis hade påbörjat mitt liv i Mellanöstern.
Ett helt annat liv.
Om jag orkar kanske jag ska göra en liten recap på de sista tio åren?

Här ovan ser ni mina nio mest gillade bilder på Instagram. Mina ”Best Nine 2019”
Just 2019 är nog det året som jag postat allra minst på mina sociala medier. Orken och inspirationen har helt enkelt inte funnits. Det är något jag tänker ändra på framöver för jag saknar verkligen att fotografera och skriva. Det som har hänt är att jag ställt för höga krav på mig själv och mitt innehåll och den ribban tänker jag sänka rejält. Missförstå mig rätt. Vad jag menar är att jag vill tillbaka till att posta utan att tänka på om det passar in i ”flödet”, om det matchar i färg, om det är rätt ljus, om det blir en snygg ”mosaik”…
Jag vill posta bilder precis som jag gjorde då Instagram var helt nytt, då det fortfarande var kul och prestigelöst. Back to basics. Skitsamma om det passar ihop eller inte.
Samma här på bloggen. Mera bilder och innehåll. Dags att den här bloggen blir mer levande igen!
Vad säger ni om det?

Kram L

Mina ”best nine 2019” på Instagram:
1. Visby – alltid ett av mitt mest gillade motiv
2. Två nakenfisar tar årets första dopp på Tofta i April!
3. På stranden på Ibiza.
4. Ett av Gotlands många vallmohav den här sommaren. Vilket blomsterår!
5. Vår restaurang Vinäger är också ett av mina mest populära motiv hos mina följare.
6. Visby i höstsolen.
7. Jag i en av mina klänningar ute i ett av de där fantastiska vallmofälten.
8. Vinäger igen
9. Årets första körsbärsblommor

Pop Up&Co

Har ni lika galet mycket som jag i December? Den här sista veckan har jag roddat med Lucia-firande på förskolan, jobbat i vår Pop-Up butik på H10, planerat och köpt grejer för helgens bröllop i Åre och försökt hinna med allt det där andra samtidigt vilket jag så klart inte gör. Även om jag verkligen ser fram emot att åka iväg i några dagar och gå på bröllop och att fira jul så har jag börjat jag längta efter lugnet i Januari och att äntligen komma in i rutiner igen. Men nu är det först två veckor kvar med Pop-up shoppen och det är fantastiskt roligt!
Vi är ett gäng kreatörer och konstnärer här på Gotland som startat en liten tillfällig butik tillsammans inne i H10 Gallerian. Vi har satt ihop ett roligt och lättsamt koncept och förutom mina klänningar hittar ni bl.a massor av konst, foto, porslin, franska bakverk och massor av annat gott. Är ni i Visby de närmaste veckorna så måste ni komma förbi!
Vi har öppet fram till den 28.e Dec och sen poppar vi ut. Sen vet man aldrig vart vi poppar upp igen.

Nu ska jag försöka sova några timmar. Vårt flyg till Åre går tidigt i morgon bitti och innan dess ska vi lämna barnen på föris. Jag blev precis klar med packningen innan jag satte mig och skrev det här så jag hoppas att jag inte glömt någonting. Känner att huvudet inte är helt med efter den här superhektiska dagen.
Nu längtar jag tills jag sitter i backen med våra vänner och en varm choklad i handen. Eller ännu hellre: en Lumbumba.

Kram L

Make P:rem Nattmask

Eftersom jag antar att vi är ganska många torrisar där ute, speciellt under vintersäsongen så skulle vilja tipsa er om världens bästa nattmask: Make p:rem Radiance Peeling.
Jag fick min första burk av min kompis Linn som är hudvårdsterapeut och jobbar på GlowID och sedan dess kan jag inte leva utan den. En riktig fuktbomb som återfuktar och plumpar huden under tiden då du sover. Den har dessutom en superhärlig konsistens och doftar fantastiskt. Jag tycker också att den har ett väldigt bra pris jämfört med många andra märken som inte ger i närheten av samma resultat.
Jag märker mest skillnad nu när min burk är slut och jag inte har använt den på ett par veckor. Huden är torr som fnöske och även om jag använder fuktserum och en bra fuktkräm räcker det inte riktigt till. Det får bli en ny burk i julklapp till mig själv och min hud.
Linn har förresten ett Instagram konto där hon tipsar om massor av bra produkter. Det hittar ni här.

Jag skriver inte så smycket om hudvård, däremot är det något som jag är väldigt intresserad av så jag tänker att jag kanske ska börja delade mig mer av mina favoritprodukter här på bloggen. Är det något ni skulle vara intresserade av?

Kram L

Höst på Gotland

 

För ett år sedan bjöd jag över ett gäng vänner från fastlandet för att uppleva Gotland en helg i November och visa dem lite av allt det fantastiska som finns här under hösten.
Vi hade tre superhärliga dagar med sol och klarblå himmel.
Första natten bodde vi på Hotel Stelor och vaknade upp till en helt magisk morgon där rimfrosten lagt sig som ett glittrande täcke över världen.
Samma dag var vi på tryffeljakt vilket har stått på min bucket list ett bra tag. Det är något jag verkligen rekommenderar att göra om man får chansen. SÅ roligt och det går snabbt i svängarna när tryffelhundarna sätter igång!

Min kompis John hjälpte mig att filma lite när vi åt en fantastisk lunch nere i vinkällaren på Johan Målares hus och då vi var på den helt magiska middagen på Big Pink. Ett måste att uppleva om ni är på Gotland!
John jobbar med Made by Gotland där bl.a porslinet och allt glas som syns i videon finns att köpa tillsammans med massor av annat fint hantverk och design från Gotland. Där hittar ni även mina klänningar om inte alltför länge.

Men! Nu måste ni kolla in videon om ni inte redan gjort det!

Från vår fantastiska morgon då vi vaknade upp på Stelor med världen utanför täckt av rimfrost.

Fler bilder från vår övernattning på Stelor hittar du här.

Gänget innan det är dags att ge sig ut på Tryffeljakt med Olof och hans hund Marre.

Visst hittade vi tryffel! Se mer från jakten här.

En vanlig missuppfattning folk har är att Gotland dör totalt under lågsäsong. Som att ön bara poppar upp under sommaren och ligger under ytan resten av tiden på året. Så är det absolut inte och jag tycker att det är så roligt att få visa upp en del av allt denna fantastiska ö har att bjuda på även då det inte är strandväder.
Själv älskar jag hösten här på ön och jag tror nog att jag fick gänget som var här och hälsade på att känna detsamma.

Kram L

Jag lovade ju att lägga upp lite bilder från helgens staycation på Djupvik Resort. Jag upptäckte tyvärr att bilderna på rummet var tagna med fel inställning så de fick jag skrota men här är lite bilder på den fina restaurangen där jag faktiskt har jobbat varje sommar i 6 år då vi bodde i Dubai. Jag älskade att jobba på Djupvik och har hoppat in lite då och då när det behövts även de senaste åren men nu när jag har barn är det lite svårare. Dessutom har vi ju två egna restauranger och jag jobbar inte mycket i service längre även om jag tycker att det är jättekul. Nu är det mer fokus på butiken, inredning, konceptutveckling och sociala medier. Fast i somras jobbade jag faktiskt lunch i ett par veckor och jag kände att jag verkligen saknat att vara ute ”på golvet”. Jag tycker att det är så kul med den kontakt man får med gästerna.

Sedan jag jobbade på Djupvik har inredningen ändrats en del. Jag tycker att det har blivit mycket mysigare. Jag gillar även den stora ”svampen” som ser ut som en stor lampa och hänger från taket. Det är en ljuddämpare men jag tycker att det är kul att den verkligen tar plats i lokalen och blir en riktig ”conversation piece”. Kul när praktisk design är snygg!

Nu ska jag gå och sova sju kvart i timmen. I morgon öppnar vår pop-up butik inne i H10 gallerian och jag har massor att fixa med innan vi slår upp portarna.
Det ska bli fantastiskt roligt att ha mina klänningar hängande där i några veckor. Har bi vägarna förbi Visby så kika gärna förbi! Vi har öppet varje helg fram till årsskiftet.

Kram L

Djupvik i November

I Lördags checkade jag och Mats in på Djupvik Resort i ett dygn. En välbehövlig paus från vardagen och 24 timmar bara för oss själva. SÅ lyxigt!
Det är fantastiskt vackert där ute så här års och så lugnt och skönt.
På Söndagen sken solen och vi passade på att ta en långpromenad längs med havet innan vi skulle checka ut. Vägen var kantad av lysande röda bär var man än tittade: rönnbär och nypon överallt. Så vackert!

Lysande röda rönnbär var man än såg. Så vackert mot den gråblå himlen.

Att promenera längs havet är lika härligt alla tider på året och ger så mycket energi!

Lyckades blöta ner fötterna det första jag gjorde för att jag inte kunde låta bli att gå längst ner vid vattnet.

Nypon i klaraste rött.

Tänkte lägga upp lite mer bilder från hotellet i morgon. Nu ska jag se på serie med han där på bilden innan det är dags att sova.

Kram L

I helgen var jag i Stockholm på den här tjejens hippa. Anna är en av mina allra bästa vänner och en av de bästa jag vet och det är ju alltid nåt helt speciellt när en av ens närmaste gifter sig. Jag ser SÅ fram emot den 21:e dec då Anna och Rikard byter ringar uppe i Åre. Vi är bara ett litet gäng vänner som är inbjudna att delta och det var det gänget som var med på helgens festligheter. Killarna körde förra helgen och nu var det dags för tjejerna.
Vi hade en riktigt rolig helg tillsammans fylld med alla de saker som Anna gillar: god mat, dryck, träning och en hel del galenskaper, bl.a så sjöng vi karaoke på K Karaoke där man hyr ett privat rum. Det var helt galet roligt och vi hade nog kunna köra på hela natten om det inte var för att vi bara bokat för en timme.
Vi har valt att behålla bilderna från hippan för oss själva förutom några få som publicerats på Stories. Däremot kommer jag att bjussa på mer från själva bröllopet. Det ska bli så himla mysigt med ett vinterbröllop och jag är såååå nyfiken på Annas klänning. Eftersom hon jobbar på Rodebjer och står nära Carin så har hon tydligen fått ha ett finger med i spelet. SÅ spännande!

Så här tre dagar efter hemkomst är jag fortfarande helt slut både mentalt och fysiskt. Jag lyckades faktiskt ta mig till ett PT-pass i Måndags men sen har det inte blivit många knop gjorda. Att jag inte får sova på nätterna på grund av en liten kille som håller låda hjälper ju knappast. Drömmer om den dagen jag får sova en hel natt!

Nu ska jag iväg och göra nåt riktigt kul nämligen börja bygga pop-up butik tillsammans med ett härligt gäng kreatörer här på ön. Den öppna r nästa helg inne på H10 och det ska bli så jäkla kul! Mer om det i ett annat inlägg.

Kram L