Vår i sikte

Vi kanske har haft tur men det tog hela tre år med barn innan vi fick uppleva det omtalade VAB-ruari men i år visar sig däremot årets tråkigaste månad från sin allra sämsta sida. I dag hann jag bara gå och lämna två barn på förskolan, gå tillbaka hem och äta frukost innan det var dags att gå och hämta hem ett av dem igen för att febern blossat upp ännu en gång. Nu är det andra varvet med feber som vägrar att ge sig. Sist tog det tre veckor innan alla var friska.
Att vabba funkar inte riktigt för oss som är egenföretagare så istället delar vi upp dagarna så att vi får jobba halvdag båda två. Det innebär att jag hamnat efter rejält på min lista så just nu känns det rätt så skönt att jag inte fyllt schemat med massor av stressiga måsten den här månaden utan kan skjuta fram det mesta.

Efter att jag hämtat en trött och febrig liten kille passade jag på att ta en långpromenad i solen som kikar fram i dag. SÅ härligt! Man kunde till och med höra lite vårfåglar kvittra. Någonstans där runt hörnet är ändå våren på ingång. Längtar efter den där första kaffekoppen i solen, se träden knoppa och att kunna vara ute utan att först behöva slänga på sig tre lager kläder.
Jag längtar efter klänningar och att bara kunna sticka in fötterna i ett par sandaler innan man går ut. Jag är ju ingen byxperson utan trivs bäst när jag kan dra på mig en klänning och vara klar.

I dag har jag knatat runt så här: i samma gamla byxor som jag har varje dag. I ren protest har jag vägrat att köpa nya byxor efter min sista graviditet fast de jag har kvar är på tok för trånga. Jag pressar ner mig i strl 36 och kör med gummisnoddsknepet i gylfen om det blir alldeles för tight under dagen. Kanske låter det fånigt och kanske borde jag bara gå och köpa ett par byxor som är större och mer bekväma men det har liksom blivit lite av en grej – min sporre att skärpa till kost och träning. Min målbild är att lätt som en plätt kunna glida i de här brallorna utan problem till sommaren.

Den här veckan ska jag äntligen börja på gymmet igen. Det är tre år sedan sist och jag är SÅ pepp! Jag har längtat sååå länge men har inte kunnat träna mer än med sjukgymnast och lite yoga på grund av infektionen i ryggen.
Under mitt sjukhusbesök förra veckan fick jag äntligen beskedet av min läkare att infektionen minskar och att jag kan börja träna som vanligt. Det kommer att ta sin tid innan jag är helt frisk, kanske år men nu går det i alla fall åt rätt håll. YAY!
Nu jäklar ska jag bli stark igen! Det är det jag längtar efter mest faktiskt; att bygga upp styrkan i kroppen som försvunnit då jag jag har varit sjuk.
Att få bli mig själv igen.

Kram L

 

 

Inga kommentarer än

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras