Those where the days

Oj, vad jag längtar efter sol, bad och bekymmersfria dagar utan några måsten på schemat!
Det känns som att bilden här ovan är från ett annat liv, vilken den i och för sig är. Det var innan två barn och innan allt vad VAB och dagisbasilusker heter. När man kunde dra på semester precis när som helst, var som helst och  bara hade sig själv att tänka på. Det enda bekymret man hade var vad man skulle äta till lunch den dagen. Tänk om man fattat hur lyxigt det var då.

Jag trodde att jag hade upplevt kräksjuka men det mina vänner hade jag inte blev jag väldigt varse om i förra veckan. Då fick vi uppleva det med besked. Nu fattar jag vad alla pratar om.
Mitt i Mats 40-årsfirande fick jag ett meddelande om att Nelli blivit dålig och kräkts så det var bara att tacka för sig och gå hem. Sen följde en vecka då vi inte ens kom utanför dörren. De första två nätterna sov jag inte en blund utan satt beredd med hinken bredvid.
Jag vet inte hur många gånger jag har tvättat kuddar, lakan och kläder. Maskinen gick non stop dygnet runt.
Sen blev jag också sjuk. Som tur var fick jag ”bara” feber och hosta men att vara sjuk och att samtidigt ta hand om två kräksjuka barn tog ut sin rätt. De sista dagarna var jag så trött och utmattad att jag kunde jag knappt hålla mig vaken. Så fort jag satte mig ner slog ögonen ihop. Det var som att jag blivit drogad med starkt sömnmedel.
I helgen mådde alla äntligen bättre och vi kunde komma ta oss ut och få lite frisk luft.
Det var länge sedan som jag längtade så mycket efter att få gå och jobba och barnen började fråga om förskolan redan i Lördags. De var väl supertrötta på oss och att bara hänga hemma.
Som jag sagt tidigare så känns det lite som att vi får igen för att vi knappt haft sjuka barn de första tre åren. Starten på det här året känns som ett enda stort febertöcken. Det startade någon gång i December och tog aldrig slut. När en har blivit frisk har den andra eller någon av oss vuxna tagit vid och så har det bara gått runt, runt, runt. Håller både tummar och tår för att det är över nu.

Nu känner jag att vi är mer än värda en paus och lite härliga dagar i solen och förhoppningsvis, om inget oförutsett händer så åker vi faktiskt iväg på en weekend utan barn om några veckor. Det ska bli SÅ härligt, och säkert lite jobbigt. Vi har ju aldrig rest utan barnen tidigare och det blir första gången vi är ifrån dem mer än en natt.
Men vi ska fira att Mats fyllt 40 år tillsammans med några vänner så den här gången har de det bättre hemma med farmor och farfar och vi kommer förhoppningsvis tillbaka med ny energi vilket blir bra för hela familjen.
Det blir tre nätter på Ibiza – vårt andra hem. Längtar något helt otroligt!
Tänk att få ligga still i en solstol i flera timmar, läsa en bok och sova länge på morgonen.
När jag är där ska jag försöka maxa njutet och komma ihåg hur lyxigt det faktiskt är.

Kram L

Inga kommentarer än

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras