Hurra! Lyckades hålla mig vaken vid läggningen av barnen för första gången på hela veckan. Det innebär att jag får lite egentid i ett par timmar innan jag ska sova och tid till att skriva här.

Efter mitt förra inlägg har jag tänkt väldigt mycket på hur lätt det är att förmedla ett intryck på sociala medier oavsett hur det ser ut bakom den retuscherade fasaden. De senaste dagarna då jag har träffat vänner och de har frågat hur det är och jag ärligt svarat att det är ganska kämpigt på alla plan just nu så är det flera av dem som har kommenterat att de trott att allt är så himla bra eftersom de sett så fina bilder på min Instagram från helgen. Det är så lätt att glömma att det där vi ser i våra flöden är en väldigt liten del av folks liv och kanske ganska långt ifrån verkligheten många gånger. Bara för att något ser bra ut på bild behöver det inte betyda att det är så. De flesta vet ju att det är så i dag men ändå så luras vi ofta att tro att alla har det bättre än vad vi själva har det.

Själv älskar jag att titta på vackra, inspirerande bilder från härliga miljöer så det blir oftast det som jag själv väljer att posta på mina egna sociala medier: de glimtarna och ögonblicken i livet som man vill minnas. Jag är själv väldigt dålig på att posta ”det verkliga livet” eftersom jag inte har den typen av konto och just därför kan man nog bli lurad som följare att allt är glass och ballonger hela tiden när det i själva verket är precis lika tuff som för alla andra.

På Instagram kan det kanske se ut som att vår familj ständigt är på utflykt i vackra miljöer och att barnen är glada 24/7 men så är det ju verkligen inte. De flesta dagarna är vi hemma och försöker rodda timmarna mellan hämtning och läggning som just nu är minst sagt kaotiska med två små starka viljor som går igenom varsin härlig fas med trots och att testa gränser under all vaken tid.
Att ha ett städat hem har jag gett upp för länge sedan (Det funkade när vi hade ett barn. Två barn – just forget about it!) och det känns som att tvättmaskinen har stått på non stop sedan Oktober 2015. The never ending story of smutstvätt!
Att ta en dusch helt ensam som är längre än 3 minuter är i dag min lyxiga version av hemma-spa. Jag är glad om jag hinner borsta ut håret och sätta på mig mascara på morgonen och en middag kan numera bestå av bottenskrapet på helgens chipspåse.
Småbarnsvardag helt enkelt.
Där i mellan allt ska vi försöka hålla två företag flytande med personal och allt vad det innebär.

För mig är Instagram lite av en flykt från verkligheten. Både i bilderna från dem jag följer men också i valet av vad jag själv lägger upp. Där vill jag spara de utvalda ögonblicken. Det finaste från varje dag. Som mitt egna lilla paralella universum där jag kan fly lite från vardagen. Det stökiga får jag nog av hemma ändå.

Här på bloggen däremot vill jag gärna vara ärlig med hur det ser ut bakom bilderna och vara lite mer personlig och öppen. Om Instagram är fasaden så är bloggen mitt vardagsrum kan man kanske säga.

Hur tänker ni kring Instagram och blogg? Vill ni se mer av det vardagliga både i bild och text eller föredrar ni också vackra bilder att inspireras av i första hand?
Skulle gärna höra era tankar kring det.

Kram L

 

2 kommentarer
  1. Hej! Skulle vara kul att höra mer om ditt företag och hur det går med produktionen av dina klänningar. Hur kommer det sig att du hamnade på Gotland? Det är en av mina favoritplatser och åker dit igen 2 veckor i sommar (har åkt varje sommar i 6 år nu).

    1. Hej Elisabeth,
      Ledsen för sent svar!
      Vad kul att du vill höra mer om min kollektion och självklart så kan jag berätta om hur jag hamnade på Gotland.
      Jag kan absolut sätta ihop en post om det framöver. 🙂
      Visst ger Gotland mersmak? Det är svårt att slita sig när man väl varit här en gång. Kram

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras