Sommarprat och promenader

När jag tittar på de här bilderna känns det lite konstigt att det bara är knappt en vecka sedan vi tog dem. De senaste dagarna har jag gått in i ett riktigt höst mood och då  var det nästan 30 grader varmt och fantastiskt sensommarväder. Vi spenderade hela den dagen på en strand på Fårö. Så härligt och så lyxigt att ha allt det där så nära.

I dag har det också varit soligt och härligt här på Gotland men inte alls lika varmt. I går däremot var det riktigt höstruggigt ett tag och eftersom jag kände mig lika deppig som vädret bestämde jag mig för att nu var det dags att göra nåt åt det. Som ni kanske har läst har jag känt mig ganska låg ett tag och kämpar med känslan av att vara farligt nära att gå in i väggen igen. Panikångesten har börjat krypa i kroppen och det känns som att lungorna har krympt med flera storlekar. Jag vaknar på nätterna med galloperande hjärta och vissa dagar känns det som att marken gungar framför mig när jag går.
Inte bra alltså.

Jag har varit i det här tillståndet förut och jag vet att det är dags att dra i handbromsen rejält. Jag har redan ställt in eller flyttat fram alla projekt jag har haft planerat i September/Oktober fram till i vår. Det enda jag gör nu är att jobba med mina kläder. Det känns lagom och jag tycker att det är kul.

Nåt annat som jag vet att jag måste ta tag i är träningen och att komma ut och röra på mig i naturen varje dag. Så sagt och gjort – i går drog jag på mig träningskläderna och gick på en två och en halv timme lång promenad längs med havet och genom skogen. I lurarna hade jag Anders Jensens sommarprat. Om ni inte har lyssnat redan så gör det.
Hur träningen påverkar vår mentala hälsa är helt fantastiskt och precis vad jag behövde höra just nu. Därefter körde jag Carin Rodebjers prat där jag som gammal häst- och modetjej kände igen mig i så mycket av det hon pratar om även om Carin växte upp här på Gotland och jag i Norrköping så var drömmen om någonting annat alltid där.

Jag grät till både Anders Jensens och Carins prat. Jag är ganska blödig nuförtiden och gråter för minsta lilla som är sorgligt men jag behövde nog också lätta på trycket.
När jag kom hem var jag helt slut och somnade på sängen i en timme. Men efter kändes det SÅ skönt.
I dag gjorde jag exakt likadant. Direkt efter lämning på förskolan drog jag iväg på en långpromenad med två roddar i öronen. I dag sken solen och efteråt kände jag mig så mycket piggare och gladare. Trycket över bröstet kändes betydligt lättare.

Nu hoppas jag att jag ska orka hålla i den här rutinen. Jag försöker att komma ihåg Anders Hansens ord om vilken positiv verkan motion har för vårt psykiska välmående. I helgen tänkte jag anmäla mig på gymmet igen. Det är fyra år sedan jag var där så det är lite nervöst men samtidigt längtar jag sååå mycket efter att komma igång. Två graviditeter och en infekterad ryggrad har gjort mitt uppehåll till det längsta någonsin. Nervositeten ligger i att jag kommer att få börja från scratch, jag som en gång i tiden tränade i stort sett varje dag och till och med ville satsa på en karriär inom fitness orkar knappt lyfta min egen kroppsvikt. Det känns ganska tufft för egot men samtidigt vet jag ju att det är viktigast att må bra och att det ibland tar tid att komma tillbaka. Det har tagit betydligt längre tid än jag trodde men nu är jag äntligen redo att ta tag i det igen. Äntligen känner jag att jag har ork.

Nu ska jag gå och äta middag med lite tjejkompisar. Det där sociala livet är ju också oerhört viktigt för att må bra och är det något jag är tacksam över så är det att jag har så mycket fantastiska vänner runt mig.
Jag ser fram emot lite härligt snack om livet kring middagsbordet i kväll.

Kram L

Klänningen kommer från min egen kollektion och heter Ala. 

Inga kommentarer än

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras