Detta är en av mina favoritvaser. Vaser hörni, det har blivit som ljuslyktorna va förr. Man kan ha hur många som helst, tycker ni lika? Jag blir kär i vaser hela tiden.

Dom är ju faktiskt snygga även ståendes uppe på ett skåp när dom inte har smitt blommor i sig. Jag ursäktar mina köp så…..

Cooee vaserna finns i flera olika färger och stl. Jag har 20 cm, men är sugen på en större grå också. Du hittar min vas HÄR plus alla andra storlekar och färger.

Cervera har fri frakt hela februari.

/kram Marit

 

Chambres kimono

Hej på er

Jag tror inte jag kan beskriva för er hur skön denna kimono från Chambres är.

Historien bakom märket är lite häftigt. Sandra Näsström designade underklänningar till en modevisning där modellerna skulle ha dom under couture klänningarna. När showen var över så tyckte modellerna så mycket om underklänningarna att dom behöll dom på när dom skulle gå ut och dansa på kvällen.

Och materialet är magiskt…..

Min modell heter Kelly och är i färgen champagne.

Jag ligger nu nerbäddat i sängen. Jag va ut och gick en promenad på 5 km för att få lite frisk luft. Otroligt skönt. Men nu var det skönt här i sängen också faktiskt.

Kram på er och tack för att ni är världens gulligaste.

/Marit

 

Vår+blåjeans=❤️

Hej fina ni

Mina dagar går verkligen upp och ner, men energin är verkligen inte på topp. Och det är klart jag tycker det är jobbigt men jag accepterar det. Jag orkar vara mamma, gå och träna, fixa mat och tvätta. Men thats it liksom. Jag har inte jobbat på ett tag mer än att jag har fixat lite på lagret och bokat in några möten. Kroppen är extra trött känner jag och det är ok.

Men emellanåt kommer inspirationen och då passar jag på. Jag är så sugen på vår nu och idag hade vi dropp från taken, hur härligt är inte det? Jag fick lite vårkänslor och kastade ihop ett jeansinlägg. Vad passar bättre till våren om inte ett par ljusa jeans.

Ett par schyssta jeans passar ju verkligen till allt!!

Med en vit tisha till vardags, till en stickad tröja eller skjorta. Eller klackar och ett snyggt linne till fest. Du kan klä upp eller klä ner dom, helt enkelt ett perfekt vårplagg. Jag gillar till och med att ha dom under en klänning till vardags.

Har du ett par ljusa jeans som du trivs i så kommer du långt med din vår garderoben, I promise. Jag har ett par supergamla tiger jeans som jag använt sönder. Min mamma har lagat dom i grenen så många gånger att dom knappt går att använda längre. Men färgen är helt perfekt….

Dessa snyggingar hittar du HÄR

Perfekt färg och slitning på knät

Här är samma jeans fast för ett lyckliga jäklar med längre ben, det inkluderar inte mig kan jag säga. Dom hittar du HÄR

Här är ett par MOM jeans utan hål på knät, men samma snygga blåfärg.

HÄR hittar du domDessa med lite utsvängt ben har jag i svart, mina absoluta favoriter. Måste införskaffa ett par blåa nu till våren tror jag minsann. Du hittar dom HÄR

Ett par helt vanliga ”skinny jeans” blir aldrig fel.

Du hittar dom HÄR

Dessa är 501:or skinnet med slitning, perfekt ljusblå färg.

Du hittar dom HÄR

Och här är 501:orna utan slitningar med fortfarande samma snygga färg. HÄR

 

Hoppas ni gillade min lilla jeansguide nu till våren. Ha en fortsatt fin fredag.

Här hemma ska Maximilians klass ha disco och både Levis och Thea ska såklart gå.

Kram

 

 

Maximilian 13 år!

Idag fyller min äldsta son, Maximilian, 13 år. Det är en häftig känsla att ha en sån ”stor” son. Även om jag känner som alla andra mammor, vart fan har tiden tagit vägen. Det har gått så fort. Åren har liksom sprungit iväg.

Jag tyckte det var nyss han låg med huvudet mot min axel och somnade medans jag klappade den lilla rumpan medans jag vaggade fram och tillbaka med kroppen. Jag va 24 år när vi fick Max. Och som jag blev snabbt vuxen efter att han kom.

Jag blev det finaste man kan vara, en mamma. Och jag älskar att han fortfarande vill att jag ligger bredvid honom i sängen och pratar lite om vad som helst när han ska sova på kvällarna. Det kommer jag fortsätta med även när han inte vill tror jag, hahaha.

Stort grattis älskade Maxen.

1 dag gammal och liten som en fågelunge. Maximilian vägde vara 2740g när han kom ut. Fastän jag gått över 2 veckor. Älskade lilla skruttunge.

Paketöppningen såg ungefär lika ut imorse som för 7 år sedan. Levis ville vara med och öppna, hahah.

Maximilian är en härlig blandning av mig och Magnus. Både till utseende och personligheten.

Kram /Marit

 

Hej på er

Dagarna rullar på här hos oss fastän det känns som att man lever i ett vacuum. Man fungerar för att man måste. Ibland går man sönder och sen är man tillbaka till det där likgiltiga stadiet där man inte känner så mycket alls. Idag är det en vecka sedan pappa dog.

Jag är mamma men orkar inte lika mycket som förut. Orkar inte ta strider eller att tjata. Jag förklarar såklart för barnen hela tiden hur jag känner och dom anpassar sig, underbara ungar. Dom är ju ändå så stora och det är skönt.

Jag orkar inte vara nån härlig fru. Pär är underbar men får ingenting tillbaka just nu….. Han ger och ger och jag känner mig bara likgiltig och bedövad på nåt sätt. Jag har inga känslor att ge. Ganska jobbig känsla att inte känna nåt, förstår ni hur jag menar?

Igår satt Pär på hög musik när han lagade mat, sjöng med lite i låten och lät glad. Jag tyckte bara det kändes konstigt. För inuti mig bara gråter jag hela tiden. Jag bad honom sänka volymen och sluta sjunga. Jag kände mig så hemsk på nåt sätt, stackaren. Han bad om ursäkt och sa att han förstod……

Hur länge känner man såhär? Nån som vet?

/Marit

 

Livet är på paus

Fina fina Ni

Jag vill först och främst säga TACK.

Tusen tack för all kärlek och alla hälsningar ni skickat till mig och min familj nu i denna tuffa tid. Både Mail, meddelanden på instagram, Facebook och inbox. Ni är underbara. Jag läser vart enda ett och blir varm i hjärtat över att så många tar sig tid att bryr sig. Det betyder jätte mycket.

Tack för underbara blommor som endel skickat. Det är så fint att få blommor när ord inte täcker till.

Just nu känns det som hela livet hamnade på paus. Jag skulle egentligen varit på möbelmässan i Stockholm den här veckan. Gått på nåt trevligt event. Och Idag skulle jag åkt till The Winery hotel och firat en barndomsvän som gift sig.

Imorgon skulle jag och Pär åkt till Göteborg och bott på hotel Bellora. En julklapp jag fick av Pär. Allting är självklart inställt och just nu är livet på paus.

Jag går sönder emellanåt och bara gråter.

Idag ringde jag Telia och sa upp pappas telefonabonnemang. Gick igenom hans telefon samtidigt och hittade filmer och bilder på pappa.

Hans röst på en av filmerna som ropar åt mig och min bror under racet jag sprang i somras, han filmade allt han kunde under loppet såg jag nu.

”Heja Marit”

”Heja Marcus”

”Vill du ha nåt att dricka Marit?”

”Nu ska du klättra” ”Kom igen nu, Marit”

”Va det tuffare i år?”

Konstigt att höra hans röst, men ändå så värdefullt på nåt sätt. Tårarna rullar nerför kinderna. Det är som om det är en öppen kanal just nu. Dom kommer direkt när tankarna far iväg och saknaden kommer och knyter tag i hjärtat.

/kram Marit

 

Mornarna är värst. Jag vaknar innan väckarklockan och tror det är en hemsk dröm. Sen inser jag att jag har fel. Pappa är borta.

Allting har gått så fort, alldeles för fort. Igår insåg jag att det var bara i början på november som pappa satte på vinterdäcken på min bil.

Sista veckorna har han inte ens orkat gå…..

Lungan som pappa fick transplanterad för nästan 8 år sedan gav upp. Och den som han hade kvar, hans egna, den var alldeles för svag. Det var på grund utav pappas jobb som gjorde att lungorna blev så dåliga från början.

Egentligen borde vi vara glada att han fick en ny lunga då, annars hade pappa varit borta för längesen. Men det är så svårt att tänka så när man är så ledsen.

Nu fick han se sina barnbarn växa upp, se dom spela fotbollsmatcher, skjutsa dom på bio och laga deras cyklar.Han fick föra mig nerför altaret när jag gifte mig med min Pär och han och mamma fick vara pensionärer ihop❤️

I tisdags morse 06:45 ringde mamma och sa att pappa var jättedålig. Jag sprang dit direkt, tur att jag bor mitt emot. Vi satt bredvid pappa och höll hans händer medan han tog sina sista andetag…..

Jag är så otroligt tacksam för allt pappa lärt mig. Han tog tidigt med både mig och min bror Marcus ut i slalombacken och lärde oss åka medans mamma satt i en grop och solade.

Jag har spenderat hur många timmar som helst i ett källargym när jag var barn och pappa älskade att träna. Han var med på de flesta av mina handbollsmatcher och gav mig extra coachning efteråt, både vad som var bra och dåligt. Hade det gått dåligt var jag måttligt road av hans råd på vägen hem i bilen minns jag.

I somras tittade han när jag och brorsan sprang Tough race för 2:a gången och han konstaterade vid ett av de lerigaste hindren att jag såg ”piggare ut” året före. Han ropade det högt till mig….. Då hade jag lust att kasta lera i ansiktet på gubben.

Men även om jag är tacksam för allt detta så hade jag velat ha honom här hos oss längre, mycket längre.

Jag kommer sakna att han står i sitt garage och fixar med nånting när jag kommer dit.

Hans ”rejäla sätt” att vara, ni vet, en sån som aldrig klagar.

Han roliga historier som kan komma närsomhelst, och hans okomplicerade sätt att tänka.

Jag saknar hans ansikte, det är så tryggt och bekant. Jag vet precis vart ärret på kinden sitter för jag har sett det så länge jag kan minnas.

Jag var ”pappas prinsessa” när jag var barn och min absoluta favoritlek var att gömma mig under en filt, sen skulle pappa leta och ropa vart jag var.

Jag minns när han la mig att sova om kvällarna och smekte mitt hår med sin stora skrovliga hand full av valkar som kittlade så skönt mot min panna….. Jag ville aldrig att han skulle sluta.

Alla dessa minnen snurrar i huvet på mig nu. Det är en fruktansvärt jobbig känsla att veta att jag aldrig mer ska få träffa pappa❤️

Nu försöker vi ta hand om varandra så gott det går i denna jobbiga tid.

Sorg betyder kärlek läste jag nånstans. Och så är det väl, hade man inte älskat någon så mycket så skulle man inte sörja.

Kram /Marit

 

Olympus Pen

Jag måste göra lite reklam här nu. Kameran igen, jag älskar den verkligen.

Nästan alla bilderna som blev tagna på vår resa är tagna med min Olympus Pen E PL9 kamera. Den är extremt enkel att ha med sig överallt på grund av sin storlek och jag kan hur lätt som helst föra över bilderna till mobilen, till och med utan wi-fi. Snygg som fan ät den också faktiskt.

De objektiven jag använder mest är standard objektivet 14-42mm och 45 mm.

Med min kod: MARITDYBECK20 (viktigt med stora bokstäver) får ni 20% på hela Olympus webbshoppen till och med 31/3.

Hojta till om ni har några frågor angående kameran.

Kram /Marit

 

Lite homestyling

Hej fina ni

Här är en av objekten jag stylade i veckan. Det är en helt orenoverad lägenhet som det bott en gammal dam i, ho. Har faktiskt bott i huset från att det byggdes. Nu säljer henens dotter lägenheten och ville ha min hjälp.

Eftersom hela möblemanget var väldigt gammalt så kom vi överens om att nästan allting skulle bort. Några saker har jag sparat, men inte mycket. Jag har blandat upp nya detaljer och möbler med gammalt gör att få till ett trevligare uttryck. Det känns fel att vara ta in tex nya tavlor, så jag har blandat upp gammalt med nytt. Lika med möbler. Sparat gammal guldspegel och blandat upp med nyare möbler till i damma rum.

Det är en 3 rok mitt i centrala Borlänge som nu ligger ute på hemnet HÄR.

Foto: Patrik Persson

/Marit

 

Livet

Livet hörni!!!

Hur jag har kunnat rodda ihop den här veckan förstår jag nog inte riktigt själv. Antar att det bor en ”stålmannen” i mig som min kollega Therese säger.

Jag har gjort 2 full stylingar samt 1 och 1/2 tömning med feber och en dunder förkylningen i kroppen. Igår pallade inte kroppen mer efter lunch och jag låg i sängen hela resten av dagen. Det var ett telefonsamtal från mamma som berättade att pappa var riktigt dålig, som sänkte mig helt.

Grät hela dagen och det har inte slutat när jag skriver detta…..

Det allra värsta med den här jävla förkylningen är att jag inte kan gå över till deras hus som ligger mitt emot mitt och hälsa på pappa.

Det är för riskabelt att smitta honom. Allt just nu är riskabelt. Fy fan, tårar bara rullar ner från mina kinder just nu. Vill bara få gå dit och krama om mamma och pappa mitt i allt detta…..

Vet ni, ibland känns fan livet riktigt jävla tungt och jobbigt.

Kram på er

/Marit