Ängslan, oro och drömresa

Hej finisar

När ni läser detta är vi påväg till detta underbara paradis, Seychellerna.

Resan har varit bokat sen augusti men på slutet har den känts väldigt avlägsen. En sån otrolig drömresa, jag har inte gett den en enda tanke på slutet. Ingen packningsångest, ingen resfeber. Bara känt mig rätt likgiltig liksom.

Pappa har legat inne på sjukhus sen nyårsafton men fick komma hem igår. Gråten har varit närmare än skrattet länge nu som ni kanske förstår. Man försöker få vardagen att gå men tankarna maler i huvet precis hela tiden, kvällarna och nätterna är värst.

Jag har pratat med läkaren som säger att jag kan åka utan att känna oro. Händer något får vi ta ett plan hem igen. Mamma säger också åt oss att åka. Men självklart blir inte en sådan här resa lika ”lätt och glad” Oron ligger där och maler i bröstet. Som ett svart moln.

Det känns ändå skönt att pappa är hemma hos mamma, då vet jag att mamma känner sig lugnare.

Självklart ska jag försöka ladda batterierna (som mina fina instagram tjejer skrivit till mig) för det behöver jag. Det har varit en tuff vinter hittills och det nya året kommer fortsätta vara tufft känner jag.

Jag kommer inte vara lika aktiv här på bloggen under semestern. Det kommer dyka upp något inlägg som redan är klart och nån uppdatering från resan. Men annars vilar jag lite just nu.

Kram på er finisar

/Marit

1 kommentar

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras