Kärleksresa

Hej fina ni.

Hoppas ni mår bra, själv har jag haft en lite turbulent morgon med försovning, haha. Aja, nu är allt i sin ordning.

Jag sitter på tåget påväg mot Gävle. Det känns precis som förr i tiden när jag satt mig på tåget varannan fredag och åkte till Pär. Precis som då lyssnar jag på våran lista på Spotify. Listan som gjordes under den dr tunga jobbiga tiden när allt var kaos. (För er som inte läst om hur vi träffades som finns det att läsa HÄR) Vi la till låtar både jag och Pär till den här listan och det blev ett sätt för oss att kommunicera våra känslor till varandra när allt annat var för svårt. När vi inte pratade med varandra för att livet var för svårt. Det här är över 8 år sedan idag, jag kan inte fatta att det är så längesen. Men även om det var det jobbigaste beslutet jag nånsin tagit så var det så rätt.


Pär har ett viktigt jobbmöte just i detta nu och jag tror han kommer vilja fira efter det. För det är nåt skoj och spännande på gång.
Han kommer hämta upp mig på tågstationen i Gävle och sen åker vi mot Arlanda.

Vi ska tillbringa en vecka på franska rivieran. Och det ska bli magiskt med en till veckas semester. Såklart kommer vi vara försiktiga, bära munskydd i offentliga miljöer och hålla oss ifrån storstaden.


Vi lever ju ett lite annorlunda liv med varannan vecka ifrån varandra. Därför bokar vi ofta in tid och ”mys” bara vi två. Vi vet hur viktigt det är att vårda kärleken och prioritera varandra i denna annars stressiga vardag. Och vi älskar verkligen att göra saker ihop.

Jag ser fram emot varma kvällar på en balkong. Kortspel, rosévin vackra solnedgångar och god mat.

/kram Marit

1 kommentar
  1. Blir helt mörkrädd. Läst det här förut men ändå slås jag av – va Fan, Det är ju mitt senaste år.
    Visserligen hittade jag min Pär på jobbet & det växte fram fast vi verkligen försökte ignorera det. Men allt annat. Att ha det så jäkla bra på papper men ändå sakna nått. Nu vet jag att det va någon som såg mig jag saknade. Någon som inte bara har prio på sig själv & har mig som en organiserare av hans liv. Visst, fick kärlek också. Men jag va Aldrig viktigast & visste det varje dag. Men helt plötsligt så var jag det, för någon som knappt kände mig. Och kan verkligen livet vara såhär? Föralltid. Eller är det bara fantasi. Kan en man verkligen älska mig, skämma bort mig med uppmärksamhet & middagar jämt. Eller är det bara på film? Går det över. Känns helt galet alltihop men nu står jag på andra sidan. Förstörd för att jag ”förstört” en familj men lyckligare än någonsin med en man.
    Men det är tufft. På alla sätt som finns. Ojojoj.

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras